fredag 25 september 2009

Ad augusta per angusta


Den här bilden fick jag idag i ett mms med texten "Vi har hälsat på en kompis, men nu är vi hemma igen :)"
Såklart får jag tårar i ögonen.
Min kosmiska broder
Varför klingar dina ord alltid så rent?
Varför är du så riktig när du inte finns?
Och i tunnelbanans sterila verklighet är alla av plast.
(på söder finns så många solarier)
Jag har alltid kännt en stark koppling till honom.

2 kommentarer:

  1. någon gång åker vi dit tillsammans. vi väntar tills alla turister har gått hem, sen sätter vi oss på marken framför med blommor i håret och läser högt av lite fina dikter och sjunger lite fina sånger. och så ritar vi ett stort rött peace-märke med färgkrita under hans namn.
    puss

    SvaraRadera
  2. absolut. det skulle vara den finaste dagen i världen <3

    SvaraRadera