måndag 21 september 2009

Sammanfattning av en mycket viktig bok.

Jag bläddrade genom min dagbok idag. Den gröna fina som jag köpte på British Museum för £7. Någon som vill veta lite kuriosa om de typ 300 hemligaste sidorna i mitt liv?

På de första sidorna, skrivna våren 2007, står det bland annat vad jag skulle röstat om EMU, vad Jessica har för telefonnummer och vad Ozzy Osbournes nya skiva hette. På sidan fem står en lista med de "5 bästa låtarna skivorna banden just nu"
  1. System of a Down (chop suey!)
  2. Kent (vapen och ammunition 4 ever)
  3. Foo Fighters
  4. The Rasmus (dead letters ♥)
  5. Coheed and Cambria
    (på delad femteplats med Tenacious D, Linkin Park och Oasis)

Ja jäklar alltså... I ett flertal texter står det att jag vill döda min lillebror för att han lagt in The Voice som genväg på samma siffra på radion som jag lagt in Bandit innan. På en sida finns en avlivarlista som börjar med moderater, slutar med Heather Mills och inkluderar både folk som gillar Lost och den bittra smaken som blir i té när man låter tépåsen ligga i för länge.

Vid ett historiskt, okänt datum någon gång i november-december 07 står Hugh Jackman för första gången omnämnd (dock som Wolverine). Bara en liten anteckning i ett hörn om att han antagligen är den sexigaste mannen i världen. Take that, people magazine! Jag ligger alltid lite före.

Sedan, mot våren/sommaren 08 börjar jag visa helt sjuka Beatlesböjelser. Typ textreferenser i varannan mening, ihopfantiserade låttexter som Paul skulle ha skrivit till mig, anteckningar skrivna som brev till Paul för att det kändes fel att skriva det helt allmänt. Och en utskrift av den här bilden, föreställande en tjej som är misstänkt lik mig och en kille som är misstänkt lik George Harrison.

Och sedan övergår allt till modern tid och blir ganska hemligstämplat. Den 29 november 2008 upptäckte jag Blur. Den 2 december hade vi julmys hemma hos Josefin på Waldemarsudde och jag var helt sjukt imponerad av Ragnar. Den 20 januari 2009 ritade jag en stor amerikansk flagga över halva sidan och skrev Hurra för Barack!

41 sidor är skrivna i Mexiko om Mexiko. En hel sida är ägnad åt en sammanfattning av alla crushes jag kan minnas att jag haft. 11 sidor handlar om The Soundtrack of Our Lives på grönan och 14 sidor totalt handlar om dem på något vis.

Inget av det här var nog särskilt intressant, men där har ni det ändå. Mina tidigare dagböcker är nog roligare, men jag kan inte öppna dem, för jag trivs med att ha förträngt allt som står i dem.

Ha det bra. Peace. ♥

3 kommentarer:

  1. Haha! Mycket mer intressant än mina dagböcker. De är i princip oläsliga och går mer åt "woooah, känslorna svallar!"-hållet.

    SvaraRadera
  2. jag sitter och lyssnar på blur :)
    puss

    SvaraRadera
  3. ah bra artister där, lyssnar inte så mkt på nu men har funnits tider ^^

    SvaraRadera