Phir milenge, so long, hasta la vista, vi ses, auf widersehen.

Imorgon tar jag tåget åt nordväst. Där ligger nämligen Åre. Jag vill inte åka till Åre. Det är sportlov och det kommer vara så jäkla mycket folk så jag kommer drunkna, dö, kvävas. Kommer lära mig se det där fula, äcklande i mänskligheten, det som alla pratar om men som jag aldrig ser för att jag är alldeles för förblindad av mänsklighetens goda sidor (de finns, jag lovar!).

Imorgon börjar också holi. Ni vet, när alla indier springer runt på gatorna och är glada och kastar färg på varandra. Jag har ingen aning om varför de gör det, men det är alldeles säkert en roligare tradition än surströmming.

Så the place to be nästa vecka tycker inte jag är Åre, utan snarare typ New Delhi. Eller vilken stad som helst i Indien är faktiskt okej, även Udaipur, som jag bara slumpmässigt pekade ut på en karta för att ha som exempel här alldeles nyss.

Nu ska jag ju som sagt inte till Indien, så under tiden jag är borta ska jag roa mig med Bollywoodfilmer på datorn (den åker ju med, såklart). Just nu laddar jag ned filmen Devdas, den som Caspian har tjatat om så mycket. Jag fick nämligen en remake av den förut, och jag vill se orginalet först. Fast det riktiga orginalet är väl egentligen filmatiseringen från 1927, men orka se den när det finns en Shah Rukh Khan-version tillgänglig.
Så, medans jag är borta: roa er med den här trailern istället.

Och om ni fortfarande saknar mig så kan ni ju kolla på mina videobloggar från Bollywoodfilmkvällen. [1] [2]

I would like you to dance.

Jag gjorde en video för Hari fyller år. Hipp hipp hurra fan vad synd att du är död.
(I nio år, kan ni begripa det?)

En till sevärd film från orienten.

Han bor i USA, men så ska han till Indien och övertala hon som är som en mor för honom att bo med honom i USA. Och så händer en massa grejer på den indiska landsbygden.

Myyycket bra film. Med musik av A R Rahman. Han borde få en egen kategori i bloggen snart, så mycket som jag tjatar om människan. Men alltså kolla på videon. Jag kollar aldrig på youtubeklipp på bloggar om det inte är absolut livsviktigt för att man ska fatta sammanhanget av texten.
Men kolla. Det är Shah Rukh Khan, en random kille med stort lockigt hår och vilt skägg, lite random scatting i bakgrunden och en riktigt klassisk roadtripvideo. Sånt missar man bara inte. (Särskilt inte du, E. Jag vet nog!)

Inte för att det är ens i närheten av scenen då SRK duschar i sin husbil.

MONOBOX!

Jag orkar inte koppla in kameran, föra över foton, redigera färgbalansen, ladda över bilderna hit osv.
Men jag lovar att jag har en The Beatles in Mono 2009 remaster 13 CD Japanese vinyl replica.

Här kommer lite polaroider från lite här och där på internet. Så blir alla glada.
(och en länk till en aaaasball blogg)

Liten fotnot om gårdagen.

Självklart vet jag att det inte är så enkelt. I första inlägget ventilerade jag bara min samlade ångest och SL fick, dagen till ära, vara syndabock. I andra inlägget var jag bara rolig. Jag var rolig! Då skrattar man. Ha ha ha ha!!?

SL

Jag vill döda SL just nu. Rista blodörn.
Var inte i skolan idag för jag orkade inte trängas på ersättningsbussar. Ringde och sjukanmälde mig, undrar när de ska fatta att de måste sluta göra det så himla enkelt med giltig frånvaro. Jag har inte haft en femdagarsvecka sedan Januari.

Får jag inte skjuts till skolan imorgon så stannar jag hemma igen. Känns bara så ovärt att stå hopklämd på äckliga bussar en längre tid än ens sammanlagda lektioner kommer att vara. Särskilt när en av lektionerna är filosofi. Slackerämnet nummer ett.

Bilder från min jätteröjiga hemmahelg.

01) En låda, torkade blommor och en MAD-tidning från 70-talet. Jättecoolt.
02) Skor från Jaipur. (Nittiotal antagligen)
03) Rökelsehållare med Ganesha på. (Från Indiska)
04) Liten elefant från Jaipur. En present.
05) Frostrosor på mitt fönster.
06) Min bokhög just nu.
07) Lemoncurdburk med rökelsestickor i. (Det bästa av två världar eller vaddå?)
08) Snön på mitt tak. Najs.
09) Clip-on solglasögon. Yeeahh!
10) Trasig leksaksrickshaw som min mamma köpte i New Delhi.
11) Min vägg.
12) Jag ritade John Lennon häromdagen.

Du fattar att bilderna blir skitstora och högupplösta om du klickar på dem?

En favorit på twitter

Shahrukh Khans frågestunder på twitter är rätt mysiga. Så himla opretentiöst. Folk frågar och han svarar med långa svårtydiga tweets
acting inspires me/chicken for dinner/sexiness cos of not sleeping/not scared just dont like spiders/tell ur husband he is right,i am unreal.
Man kan aldrig vara riktigt säker på vad det är för frågor han svarar på, men har man ställt en fråga och han svarar så kan man väl gissa det. Till exempel så frågade jag vad han var rädd för och så skrev han i den där tweeten ovan att han inte är rädd för dem, men att han ogillar spindlar. Kan vara svaret på min fråga. Eller inte.

Charm.

Idag skrev han som svar på någon fråga att hans förnamn är två ord. Shah Rukh. Inte Sharukh. Känner att jag måste bättra mig lite. Jag skriver ju fel.

Om jag inte kommer iväg till skolan imorgon (all tunnelbanetrafik ovan jord inställd) så ska jag kolla på Swades: We, The People. Shah Rukh Khan som huvudrollsinehavare och A R Rahman som filmmusikkompositör. Det är en kombination som jag tror stenhårt på.

Maskerad

Jag är så himla sugen på att gå på maskerad för tillfället. Jag kom på att det skulle vara så himla roligt att måla sig helt blå och vara Rama. Eller Vishnu. Eller Krishna. De är ju samma person allihopa egentligen. Jag skulle måla mig blå och ha orangea byxor, ja, eller typ dhoti. Men jag vet inte var jag skulle kunna hitta ett långt knallorangt tygstycke att svepa kring benen på något komplicerat sätt. Rama skulle nog vara lättast att klä ut sig som, fast Krishna är frestande med sin gula huvudbonad med påfågelfjädrar på, och fina sjalar och fina smycken och en tvärflöjt och allt möjligt. Men det känns lite väl.

Fast så har jag fått lite berättat för mig om hur roliga hinduistiska fundamentalister är och jag är inte fullt lika sugen på idén längre.
Istället tänkte jag profeten Muhammed. Fatta vad coolt att komma till en maskerad i svart helskägg, svart hår, en grön turban (grönt är ju islams heliga färg, det vet ju alla) och... ja, typ såna kläder som profeter har på sig. En koran skulle jag bära runt på också.

Så: nästa maskerad så är det Muhammed eller Rama som gäller. Fo shiz.

Några skämt som inte alltid är helt okej. (Men roliga. Haha!)

A reporter approached an Ethiopian, an American, a Russian, and an Israeli on a street corner and asked, "Excuse me, what's your opinion of the beef shortage?"
The Ethiopian asked, "What's beef?"
The American asked, "What's a shortage?"
The Russian asked, "What's opinion?"
And the Israeli asked, "What's excuse me?"

A man goes into an adult entertainment shop and asks
the assistant for an inflatable doll.
"Would you like male or female?"
"Female, please."
"Would you like Black or White?"
"White, please."
"Would you like Christian or Muslim?"
This question confused the man, so he asked,
"What has the religion got to do with it? It's an
inflatable doll!"
"Well," explained the assistant, "The Muslim one blows
itself up!"

Two little black boys were walking in the woods when a raccoon ran across their path.
"That's what they call us!" said one of the boys.
"You mean," asked the other, "that's a motherfucker?"

Q: How many Zen Masters does it take to change a light bulb?
A: [inget svar, bara fredlig tystnad]

Q: How do you get 5005 Jews into a Volkswagen?
A: Two in the front, three in the back, and 5000 in the ash tray. (ouch, inte okej alls?)

Q: How many fundamentalists does it take to change a lightbulb?
A: None. God made lighbulbs. Every photon is infallible. Changing them would be a sin. And they only burn out because of your sinful nature.

Q: What's the difference between a priest and a pimple?
A: A pimple waits until you're 13 before coming on your face.

Q: Have you ever tasted Ethiopian food?
A: Neither have they.

Q: What do you say to a Pakistani at christmas?
A: A quart of milk, a loaf of bread and a pack of Marlboros please.

Q: What do you get when you cross an octopus with an elephant?
A: A hindu god.

(Allt är på engelska för att jag är ett fan av copy-paste. Jag fick med alla de största religionerna. Känner mig rätt nöjd med det. Alla skämt om ateister var skitdåliga och så dumt genomtänkta att joke's on de religiösa ändå.)

McCurry? Najsigt namn!

Idag läste jag (kollade på bilderna i) senaste numret av National Geographic. Det första jag såg när jag öppnade tidningen var ett skitstort foto på Robert Pattinson. Det var reklam visserligen så det var inte så illa.

Sedan stog det lite om framtida kolonier på mars , mormoner i USA (Joe Jessop har fem hustrur, 46 barn och 239 barnbarn.) och "Sanningen om shimpanser". Jag bläddrade ointresserat och tänkte att de borde fotat shimpanser som inte var så himla suddiga. Sedan kom det en artikel med titeln "Vilsna nomader", första sidan är en stor bild av Punkti, en herdedotter i Rajasthan (som förstås ligger i Indien). Alltså, indiska barn. Jag är troligtvis helt jävla knäpp i huvet, men indiska barn är så mycket sötare än andra barn. (Jag tror att det beror på en dokumentär jag såg för många år sedan som handlade om aidsdrabbade i Indien. Det var en HIV-positiv mamma med stora rödgråtna ögon och en sexårig HIV-positiv dotter med lika stora rödgråtna ögon.)
Jag bläddrade vidare i artikeln och kollade på alla bilderna, det var vitskäggiga turbanbärande män, mustaschprydda herdar som vallar sina kor vid kolkraftverk för att det inte finns någon annan plats för dem, pojkar med tama sandboaormar kring halsen och en gammal trollkarl med orange hatt, stora örhängen och en tofs i sitt gråa skägg.

Jag fastnade helt och kollade upp fotografen, Steve McCurry, på nätet, bilderna från artikeln fanns inte på hans hemsida, men jag tänkte dela med mig av några av mina favoriter.

(Los Angeles)

(Paris)

(Latinamerika)

Paranteser: jag kände att det var otroligt viktigt att påpeka när bilderna inte var tagna i Indien.

Sökresultat som tidsfördriv.

Holy shit - 15 100 000 sökresultat
Holy crap - 9 770 000 sökresultat
Holy ghost - 8 050 000 sökresultat
Holy grail - 4 340 000 sökresultat
Holy cow - 2 340 000 sökresultat

Växa upp

Kom just hem från en artonårsfest. Ingen stor tillställning direkt. Nära vänner, mat, nostalgimusik och utsikt över Riddarholmskyrkan.

När blir man vuxen egentligen? Blir man vuxen alls? Någonsin?
Jag orkar inte ens tänka på det. Jag vill inte bli vuxen i alla fall. Jag vill bli stor, visst. Men inte vuxen. Fattar ni?
Meh.

Min lugg var fin och ljuset i badrummet var så bra. Då måste man passa på att egofota. Lagom fin bakgrund med tvättmaskiner, klaustrofobiperspektiv och skrietstatyett. Vi tog fina bilder med förstoringsglas också. Dock inte med min kamera.

Scanner

Jag vi ha en scanner. Det skulle underlätta enormt mycket, jag skulle scanna mitt marginalkladd, mina post-its och allt skit jag ritar när jag har tråkigt.

Och så skulle jag scanna min katt.

Källa

Mustascher och en liten rant om läget i världen.

[Nej nu tar jag bort videon. har en känsla av att det är den som fuckar upp min blogg. videon finns fortfarande på skäggbloggen.se]

Inte för att jag kan franska dårå, men han säger ju att han och hans andra halfpipekompisar ville hylla klichébilden av fransmän och därför målade mustacher på sig. För i klichén så ingår mustacher, baguetter och baskrar, men baskrar och baguetter kan man inte ha med sig i halfpipen.
Fuskmustascher är vårens stora trend om jag får välja.

Förutom sånt här så skiter jag blankt i OS. Anja kan gärna få sätta sig mitt i backen och bygga med lego om hon så vill. Jag bryr mig inte.
För övrigt så dör sydafrikaner av aids, brasilianska unga tjejer blir våldtagna och en massa puckonationer testar kärnvapen i öknar, däribland jävla Indien som också är en puckonation, så jag tycker liksom att om folk brydde sig lika mycket om sådant som de gör om OS så skulle vi kanske nått milenniemålen vid det här laget.

Mustaschkälla: Skäggbloggen

Det här är jag.

Jo jag lovar. Jag har ett parallellt liv där jag orkar böja ögonfransarna, har en konsekvent klädstil och en pojkvän som kladdar ner små cyklar på papperslappar år mig, är allmänt lyckad, reser till fina platser som Marocko, New York och Paris, har en blogg som inte är kodad av ettor och nollor utan av lycka och varma färger.
Och så vidare. Ni vet.

Här är bloggen.

Min nya favorithemsida.

Meditativt och old school.
[KLICKA, yo!]
Varnar för ljud på hemsidan. Bäst att stänga av spotify innan man klickar sig in alltså.

Naeje!! Den har, direktöversatt, knullat upp sig. Noooooo, hippo!!
Men klicka ändå. Ibland funkar det, ibland inte, det är som ett lotteri.

¿Comprende?

Ett litet öppet brev till herr(/fru/fröken) "stäng. av. datorn."

Jag önskar jag kunde stänga av datorn, men jag måste ha den för att kunna komma åt ungefär hälften av de där läxorna. Och även om jag gör en annan läxa så måste datorn vara på, för jag har all min pluggvänliga musik på datorn, och nej, jag kan faktiskt inte tänka utan musik. Utan musik mår jag liksom inte helt bra. Sedan kanske det kan vara så att jag så förfärligt mycket längtar efter att få prata med en människa, och jag måste ha koll på om den människan skulle logga in, och därför kan jag inte stänga av utan har datorn surrande i bakgrunden även när jag ligger på sängen och läser en bok som jag inte vill läsa.
Och dessutom är jag beroende av internet, det är sådana som jag som såg till att maskinerna kom till makten och började odla Keanu Reeves i näringslösning.

Emobetraktelse:

Om man ligger på rygg och gråter av frustration så rinner tårarna ner i ens öron och det kittlas. Om man därtill har en bok om aids uppslagen liggandes på ens ansikte så blir ens eventuella glasögon mycket immiga.

Läget?

Jag har inte lämnat in filosofiläxan på två veckor. Jag måste alltså skriva reflektioner angående fem lektioner jag inte minns idag.

Jag har inte gjort senaste matteprovet. Jag har inte heller påpekat detta för min mattelärare.
Jag har inte lämnat in fysikläxan som skulle lämnats in förra fredagen. Jag har as a matter of fact knappt börjat på den.

Jag har fysikprov imorgon och har varken pluggat eller lyssnat under en enda lektion.
Om en vecka ska jag skriva en uppsats eller något (jag har fortfarande inte fattat vad) om en bok där jag läst 77 sidor av 261.

Jag har ungefär två rader kvar att skriva på min jobbansökan men har fastnat och tröttnat vid det här laget.

På plussidan så HAR jag hunnit med att kolla på ett stort antal bollywoodfilmer, lyssna igenom alla låtar av A.R. Rahman som jag fick häromdan, kolla igenom alla hyfsat intressanta hemsidor på hela internet ungefär trettiotre gånger per dag, ha långa sena chattkonversationer med människor på andra sidan jorden, göra en komplicerad hennatatuering och äta ett stort antal semlor.

När någon frågar en något i bloggkommentarerna, vilket är då bäst? Att svara i en ny kommentar eller att klicka sig in på den frågvises blogg och svara i deras kommentarer? Störst chans att man läser något i sin egen blogg tänker jag, men kanske lite svårt att hänga med om en konversation är helt utspridd.

uuh!

Paagal

(Jag kan sluta ha rubriker på hindi när jag har använt upp hela mitt ordförråd, men det växer så det kan ta ett tag)
Lyssnar på Harvest Moon och känner mig sjukt mellow och sorgsen. På samma gång. (Det är Blurs fel, de har en sorgsen låt som heter Mellow Song)

Idag har jag behövt skriva dagbok. Jag var tvungen att skriva något men kunde inte publicera det i bloggen. Något sådant har inte hänt på länge. På sista raden står det "Det är fanimig inte roligt."
En anledning att inte publicera skiten är alltså att jag jobbar hårt på att inte göra det här till värsta emobloggen.

För att somewhat behålla musikprofilen på den här bloggen så lägger jag upp en spellista med sånadär sorgsen/lyckliga låtar som låter så stora och ekande och sanna och varma. Typ som Hoppípolla med Sigur Ros.
[Click it, y'all!]

För övrigt så är det lite jobbigt.
Kya mujhe thoda pyar mil sakta hai?
(Psst: ni fattar väl att min stora dröm är att ni en vacker dag ska fråga mig vad i hela friden det är jag skriver på hindi?)

Ny layout

...som påminner mig om bladspenat och morotsslantar.

Känn er ägda, folket.

Varför? (eller kyun som det heter på hindi. mhahamnahnnhah *självbelåtet skratt*)
Jo, för att jag har fått ett paket idag, ett paket som kommer hålla mig distraherad från skolarbete till typ april. Ett paket innehållande en liten svart elefant fån Rajasthan, ett halsband från Dubai (en passa-vidare-present, ni vet. "Jag fick den av nån som fick den av nån men du kan ju få den."), en lista med fraser och ord på hindi, en jättehög med filmer och musik, ett brev och vykort. Och en tröja från Jaipur.

Woo!

Could be an organ donor the way I'd give up my heart.

Den där förra låten alltså. Den där förra låten.

Texten förföljer mig med sitt "Åh, någon älska mig för en minut, även om det inte är på riktigt".

En person önskade mig glad alla hjärtans dag idag (och mamma, hon räknas inte). En person var rätt lagom tyckte jag, särskilt som jag har pratat med en sidådär tre pers på hela dagen.
Det är knäppt hur såntdär kan göra ens dag, liksom att en upptagen människa som jag ändå inte skulle kunna eller knappt ens vilja vara ihop med kan göra en så glad genom att säga att, jo det är kommersiell skit, men du, glad alla hjärtans dag ändå. Sen var det väl kanske egentligen tekniskt sett inte idag det hände. Eller det var idag men idag är ju inte idag, idag är ju imorgon. Klockan 00:14, gud vad datum är förvirrande såhär dags.

Jag har henna på vänsterhanden. Så har man när man gifter sig i somliga delar av världen (läs: norra Indien). Jag ska inte gifta mig, jag lovar. Och även om jag skulle det så skulle jag ge fan i att gifta mig ens i närheten av alla hjärtans dag. Usch. (Däremot kunde jag lätt tänka mig att gifta mig med någon från norra Indien. Mums på nordindier alltså, utseendemässigt i alla fall.)

Det ser inte ut såhär längre. Hennapastan har ju flagnat av, så nu är det ljusare orangebruna märken i huden. Just so you know. Och jag gjorde det själv också. Hela tatueringen.

(Rubrik av OutKast, trodde ni aldrig va?)

Dagens visa dagens visa

Men jävla...

Jag försöker klippa ihop en film men min dator klarar inte det braiga videoprogrammet och movie maker klarar inte filtypen. Konverterar nu klipp med mycket lite hopp i hjärtat.

Eftersvall

Det där var en bollywoodfilmkväll som hette duga. Försöker röra mig västerut i mina tankegångar men har än så länge inte hunnit längre än till Afghanistan. Klädmässigt diggar jag Afghanistan (innan talibanerna såklart), men i musikväg så kan jag ändå fortfarande bara höra Kailash Kher sjunga en sång om sin mamma. På hindi.
Jag har absolut inga foton från kvällen, men en rätt stor samling filmklipp. Det mesta är skräp. Det är typ vi som försöker komma på vilka ord vi kan på hindi. Dil, ji, nahi, phir milenge och pyar.
Nu ska jag snart iväg på artonårsfest. Jag har inga byxor på mig. Jag vet inte vad jag ska ha för byxor på mig. AARGH!
Tråk.

EDIT:
HaHA, just kidding! Jag kom just ihåg mina nya jeans!

Relaterad bild till förra inlägget

Aaaahahanej! Skicka affishen till mig istället för att ha sönder den! (Min nya dröm: en ginormous Shahrukh Khan på väggen)

My name is Khan, and I'm not a terrorist.

Imorgon kommer en film ut på biografer i intesverige. Den handlar om en indisk kille som har asbergers, är muslim och bor i USA. Allt är frid och fröjd, han är gift med Kajol, han var den mittimellangamla Jamal från Slumdog Millionaire när han var liten, nu när han är vuxen är han Shahrukh Khan, verkar rätt schysst va? Enligt Wikipedia men inte IMDB så är också min favorit Vinay Pathak med i filmen.
Sen händer 9/11. Och alla amerikaner bara men hallå jävla muslimjävel! Och alla hatar muslimer.
Filmen säger: Alla är lika värda och religion har fucking ingenting med saken att göra.
Och alla bara jaa, jo det låter ju helt rimligt faktiskt.
För övrigt så heter filmen My Name Is Khan, det har inte med Shahruk att göra. Khan är ett jättevanligt muslimskt efternamn i Indien bara. (Så nu vet ni att tigern i djungelboken är muslim, det ni.)

Och sen (och märk väl, det här är inte i filmen utan i verkligheten) så kommer dumma partier (Shiv Sena, jag pratar med er *onda ögat*) och ogillar alla som inte kommer från Maharashtra. Särskilt hatar de pakistanier (efter 2008 kan jag nästan förstå fördomen), men folk som kommer från andra delar av Indien och sen kommer till Mumbai (som ligger i Maharashtra) och snor alla jobb är ju också dåliga människor tydligen.
Anywho så börjar cricketsäsongen och de dumma partierna säger nej till pakistanska cricketspelare, ner med pakis! Och Shahrukh Khan, som är muslim precis som pakistanierna och äger ett cricketlag säger att nejmensnällanån, jag har visserligen inga pakistanier i mitt lag, men såhär kan man ju inte göra, ni kan ju inte bara hata alla pakistanier, oschysst, en sån här regel ogillar vi i Kolkata Knight Riders.
Och partierna goes CRAZY! Wuuuarrgh! Jävla utböling! Du ska inte tro att du kan komma från New Delhi och jobba i vår stad (fastän du är typ bäst och har introducerat resten av världen till Bollywood)! Jävla muslimjävel! Jävla... jävla... jävla pakistankramare!! Jävla pakistanier! Jävla dumma jävla muslimjävlapakistanierbajskorv!
Och så börjar de trasha alla biografer som ska visa den där filmen My Name Is Khan. Som handlar om tolerans. De bränner filmaffisher och hotar hans barn och säger i nationell TV att de ska slå'n på käften och sådär.

Hallå!?
Jävla idioter. Filmen handlar om tolerans och att muslimer är människor precis som de kristna amerikanerna och de... hinduistiska... indierna...?
Hur svårt är det att förstå på en skala?

Den visas inte i Sverige för SF tror att de tjänar mer pengar på att visa Göta Kanal 3 i några veckor till.
När den kommer ut på dvd dåfaaaan. Då ska jag köpa den, kolla på den och skicka mig själv i ett kuvert till Shahrukh Khan så att jag kan hoppa ut ur det när det kommer fram och skrika "You're like super-awesome! Come on, gimme a hug!" och sen kan jag äta middag med honom och vara värsta supercoola utlänningen som hans barn gillar och hans fru stirrar avundsjukt på.

Fast då skulle nog Shiv Sena tycka att han är ännu mer landsförrädare...


Med reservation för att jag inte fattat hela situationen helt rätt

Problemet med internetkompisar:

Man får aldrig reda på de där grejerna man automatiskt vet om sina verkligalivetvänner. Typ vad som är deras favoritsvordom, om de drar handen genom håret när de försöker vinna tid, vad de har för små talfel, vilken färg deras ögon har i solskenet, om deras hår krusar sig när det är fuktigt i luften och om de går utåt eller inåt med fötterna.

De där småsakerna som mer eller mindre definierar en som människa.

Jag skjuter fram axlarna och kör in skulderbladen mellan revbenen, har kopparhår i solen, knäcker lederna i fingrarna, skrattar trött åt snuskiga skämt, pillar på luggen, sitter konstigt på stolar, skjuter upp glasögonen på näsan med hjälp av axeln och går hellre med långa än snabba steg.
Hur mycket av det vet man om man aldrig träffat mig, även om man kanske pratat med mig jättemycket och har sett videobloggar och allt möjligt?

Inte särskilt tror jag.

Lite bilder från de senaste dagarna

Salwar kameez jao!! Ska så köpa den nästa månad.

Epaulett på min benettonkaval. syprojekt.

Truth alone triumphs skrev jag på mitt finger. Så mycket Indien i denna bild.

En egobild från en lååång håltimme. Rätt nöjd med fotot bara.

ber om ursäkt för bajslayouten på inlägget.

Migrän y'all!

Jag är fortfarande helt blind för det faktum att inte alla människor vill lyssna på jättecoola låtar med en massa coola trummor och indiska wailingar.
Speaking of blind så fick jag just migränsymptom. Bara sådär. BAM! kan inte se något lägre.
Tur att jag köpte svindyra tabletter för mina festivalpengar i somras.

Bloggar från skolan

Tisdag tisdag. Tråkdag skulle den heta i min kalender.
Morgondag, Tråkdag, Sämstdag, Dödsdag, Ljusetitunnelndag, LÖRDAG! ( med versaler och uttropstecken skulle det stavas, ja) och slutligen Sovdag.

Jag sitter i skolan, kom hit klockan 8:40. Första lektionen idag är 13:00. Härligt härligt. Nu får jag väl någonting gjort i alla fall. Kanske.

Jag är så satans hungrig, åt ingen riktig frukost, bara ett stort glas varm choklad och typ fem små biscotti. Jag vill äta currykyckling, aloo chaat, papadum och golgappas. Jag ska laga aloo chaat på fredag, får väl se hur det går, först måste jag köpa typ tamarindchutney och det vete fan om de har ens på Himalaya Livs dit jag ska gå.
Jag är farligt peppad inför den där indienresan hösten 2011, det kommer säkerligen dyka upp något som gör att jag absolut inte kan åka. Men jag vill verkligen, jag ska börja spara pengar typ nu så att jag faktiskt har råd med den. Ett och ett halvt år. Sen ska jag tamigfan åka dit. På riktigt.


Jag har höga förväntningar...
(och gissa btw vem som har sett Ravi Shankar live? Ja jävlar jag vill också bo i Delhi)

Bara ännu en utav årets femtiotvå måndagar.

Bloggar pliktskyldigt på måndagseftermiddagen.
Mitt paket från Indien har skickats nu, tidigare idag. Fo shiz bitcheezzz! Ända tills det kommer fram kommer min IQ temporärt försämras med ännu en sisådär 50 % (så då har jag typ 12,5 % av min orginal-IQ kvar eftersom jag varit rätt så borta ändå på senaste tiden).

Även fast jag nästan hellre skulle ladda upp Cloudy med Simon & Garfunkel så blir det nu en annan låt. Mina vägar är outgrundliga.

Around the interblag #1

Såhär andra gången jag läser detta inser jag plötsligt storheten i det. Eller igenkänningsfaktorn kanske.
Och ja, jag har medvetet skalat ner bilden så att man måste gå in på den egentliga bloggen för att läsa den. Sån är jag.
Hittat på David Olgarssons blogg. (Visst är Olgarsson förresten ett helt sjukt tufft namn?)

Artwork from the past.

Jag har ett förflutet som pixelkonstnär som de flesta av er vet. Tänkte visa upp lite gamla bilder. Får ni inte nog så tror jag nog att min gamla hemsida fortfarande är igång.



Till att börja med: lite Star Wars. Alla är animerade, men Blogspot ville inte. Klicka på dem så kanske det funkar.

Självporträtt, featuring namnet jag var känd som i den här communityn. Den första är jag som en varulv (för en tävling på temat monster som går på fest), den andra är jag som törnrosa (för en tävling på temat fairytales) och den tredje är en avatar jag använde i lite olika forum.

Lite blandat. Lucy In The Sky With Diamonds till att börja med, sedan en övning på att göra päls i Paint, efter det en och samma i tre outfits: Historisk, vardaglig och formell. På historisk körde jag på 60-tal. Sedan en fin socitetsdam från sjuttonhundratalet som tyvärr har råkat bli biten av en död snubbe, så hon har nu blivit väldigt sugen på hjärnor och sådant. Sedan har vi en japansk tjej som heter Lucinda och har ett paraply och i övrigt är klädd i kläder som jag äger. Efter det en tjej från ett forum jag var aktiv på i steampunkstil, sedan David Bowies Aladdin Sane, Ziggy Stardust klädd i leopardbyxor och röda lackstövlar, Queen Amidala från Star Wars och en jäkligt glammig tjej från sjuttiotalets discoera.
Sen har vi Xavier Stone, guitar hero-karaktären alltså. Mycket Hendrixinspirerad. Slutligen tre brittiska små gitarrhjältar från sena sextiotalet. Keith Richards, Brian Jones och George Harrison. De visar lite hud ja. Det var tanken. För Brian Jones är inspirerad av filmen Stoned, och den är stundtals så obscen att han var tvungen att ha öppen gylf och en rejäl mängd kroppsbehåring på sin avbild. Sedan följde de andra i samma spår bara, jag blev faktiskt ombedd att göra Keith och George i samma stil.