
måndag 20 september 2010
Fatwa -> SD -> ironi.

onsdag 15 september 2010
Det enda nya med Moderaterna.
om/när


lördag 28 augusti 2010
fredag 27 augusti 2010
Det här är inte ett skämt.
torsdag 18 mars 2010
Oskyldighet är överskattat.
Att vara lite förbjuden då och då är ju lite tuffare faktiskt, (btw liksom). Dessutom:- Liverpool. Något är aktuellt tror jag. Eftersom jag är med i svängarna så vet jag att de har vunnit något. Kanske. Tjoho.
- Bombay Bicycle Club. Kan inte sägas för många gånger.
- Jag ska vara i skolan 8:30 imorgon. Hahahahanejnejfansnälla?
- Jag ritade tjugotvå Muhammeds igår, det ska bli hundra, men jag har inte hunnit dit riktigt än. Jag har kommit på att jag får göra så, för det är bara muslimer som ska behöva följa islams regler. Jag är ingen muslim, varför skulle jag då bry mig om vilka de får avbilda? De har, så vitt jag vet, bara en regel mot att avbilda honom, inte att kolla på porträtt som andra har ritat. Så vad klagar de på? Hur skulle det se ut om hinduer gick runt och utfärdade dödsdomar mot folk som åt nötkött? Det är samma sak. I alla fall när det är snälla teckningar. Och mina Muhammeds är inte rondellhundar.
- LSMMTUAFIMC = Laughing so much my turban unravels and falls in my curry. Bästa fansidan på facebook.
- They were poor, tired, worried men, but they were Indian, and any Indian man will tell you that although love might not have been invented in india, it was certainly perfected there. Tack så mycket Gregory David Roberts, you're not helping my bloody case!
- ईल्वा. efter mycket om och men har jag nog bestämt mig för att det är så man stavar mitt namn på hindi. Några andra som jag vet läser den här bloggen stavas जोहाना, सारा och एमिली. Gissa vem som är vem!
- Hockey är fortfarande bäst. Och fortfarande menar jag bandet och inte sporten. Finaste låten jao!
- Jag är bäst. Faktiskt. Och jag har källor på det. Copypasteat från en konversation tidigare idag:
[2010-03-18 18:48:44] Ylva Karlberg: omg I kick ass
[2010-03-18 18:49:11] SkitIDetNi!: hell to the yeah
torsdag 18 februari 2010
Mustascher och en liten rant om läget i världen.
[Nej nu tar jag bort videon. har en känsla av att det är den som fuckar upp min blogg. videon finns fortfarande på skäggbloggen.se]
Inte för att jag kan franska dårå, men han säger ju att han och hans andra halfpipekompisar ville hylla klichébilden av fransmän och därför målade mustacher på sig. För i klichén så ingår mustacher, baguetter och baskrar, men baskrar och baguetter kan man inte ha med sig i halfpipen.
Fuskmustascher är vårens stora trend om jag får välja.
Förutom sånt här så skiter jag blankt i OS. Anja kan gärna få sätta sig mitt i backen och bygga med lego om hon så vill. Jag bryr mig inte.
För övrigt så dör sydafrikaner av aids, brasilianska unga tjejer blir våldtagna och en massa puckonationer testar kärnvapen i öknar, däribland jävla Indien som också är en puckonation, så jag tycker liksom att om folk brydde sig lika mycket om sådant som de gör om OS så skulle vi kanske nått milenniemålen vid det här laget.
Mustaschkälla: Skäggbloggen
torsdag 11 februari 2010
My name is Khan, and I'm not a terrorist.
Imorgon kommer en film ut på biografer i intesverige. Den handlar om en indisk kille som har asbergers, är muslim och bor i USA. Allt är frid och fröjd, han är gift med Kajol, han var den mittimellangamla Jamal från Slumdog Millionaire när han var liten, nu när han är vuxen är han Shahrukh Khan, verkar rätt schysst va? Enligt Wikipedia men inte IMDB så är också min favorit Vinay Pathak med i filmen.Sen händer 9/11. Och alla amerikaner bara men hallå jävla muslimjävel! Och alla hatar muslimer.
Filmen säger: Alla är lika värda och religion har fucking ingenting med saken att göra.
Och alla bara jaa, jo det låter ju helt rimligt faktiskt.
För övrigt så heter filmen My Name Is Khan, det har inte med Shahruk att göra. Khan är ett jättevanligt muslimskt efternamn i Indien bara. (Så nu vet ni att tigern i djungelboken är muslim, det ni.)
Och sen (och märk väl, det här är inte i filmen utan i verkligheten) så kommer dumma partier (Shiv Sena, jag pratar med er *onda ögat*) och ogillar alla som inte kommer från Maharashtra. Särskilt hatar de pakistanier (efter 2008 kan jag nästan förstå fördomen), men folk som kommer från andra delar av Indien och sen kommer till Mumbai (som ligger i Maharashtra) och snor alla jobb är ju också dåliga människor tydligen.
Anywho så börjar cricketsäsongen och de dumma partierna säger nej till pakistanska cricketspelare, ner med pakis! Och Shahrukh Khan, som är muslim precis som pakistanierna och äger ett cricketlag säger att nejmensnällanån, jag har visserligen inga pakistanier i mitt lag, men såhär kan man ju inte göra, ni kan ju inte bara hata alla pakistanier, oschysst, en sån här regel ogillar vi i Kolkata Knight Riders.
Och partierna goes CRAZY! Wuuuarrgh! Jävla utböling! Du ska inte tro att du kan komma från New Delhi och jobba i vår stad (fastän du är typ bäst och har introducerat resten av världen till Bollywood)! Jävla muslimjävel! Jävla... jävla... jävla pakistankramare!! Jävla pakistanier! Jävla dumma jävla muslimjävlapakistanierbajskorv!
Och så börjar de trasha alla biografer som ska visa den där filmen My Name Is Khan. Som handlar om tolerans. De bränner filmaffisher och hotar hans barn och säger i nationell TV att de ska slå'n på käften och sådär.
Hallå!?
Jävla idioter. Filmen handlar om tolerans och att muslimer är människor precis som de kristna amerikanerna och de... hinduistiska... indierna...?
Hur svårt är det att förstå på en skala?
Den visas inte i Sverige för SF tror att de tjänar mer pengar på att visa Göta Kanal 3 i några veckor till.
När den kommer ut på dvd dåfaaaan. Då ska jag köpa den, kolla på den och skicka mig själv i ett kuvert till Shahrukh Khan så att jag kan hoppa ut ur det när det kommer fram och skrika "You're like super-awesome! Come on, gimme a hug!" och sen kan jag äta middag med honom och vara värsta supercoola utlänningen som hans barn gillar och hans fru stirrar avundsjukt på.
Fast då skulle nog Shiv Sena tycka att han är ännu mer landsförrädare...
Med reservation för att jag inte fattat hela situationen helt rätt
måndag 28 december 2009
Go fuck yourself with your atom bomb
Poesi är ganska enormt fint. Känner min intellektuell som inbillar mig att jag förstår. Men det är bara det man kan göra väl? Inbilla sig? Man kan inte mer än tro att man förstår. Man kan inte kunna poesi som Ben Whishaw sa på bio.America this is quite serious.
America this is the impression I get from looking in the television set.
America is this correct?
I'd better get right down to the job.
Speaking of which. Visst pajar den amerikanska manliga speakerrösten trailern till Bright Star? Mitt bland allt det fina brittiska edvardianska do you have John Keats' poem book? och my stitching has more maritial admirers than your scribblings put together och there is a holiness to the hearts affections så klämmer de in en riktig CNN-röst som abrupt påpekar att HEE WAS A DRRREAMERR!! men snälla han är ju poet så det fattar vi ju nästan och inledningen också eftersom han börjar med att berätta om en dröm.
Trailermakare är inte poeter kan vi ju sammanfatta det hela. De har säkert ölkepsar, snusprillor och jeans med buttcrack. När det kommer en film utan explosioner blir de troligtvis helt ställda.
Nog klagat nu.
Lyssna på den där dikten ovan.
mnehej, läs den då.
tisdag 27 oktober 2009
Decenniets obehagliga kalldusch
Jag fortsätter min decennieutvärdering med "decenniets obahagliga kalldusch". Med det menar jag typ obekväma sanningar som gått upp för oss, typ som An Inconvenient Truth. Eller exakt som An Inconvenient Truth. Decenniets obahaglöiga kalldusch är nämligen den globala uppvärmningen.
Jag tror jag personligen vaknade lite halvt när jag såg Day After Tomorrow. Men mitt riktiga uppvaknande, då jag faktiskt insåg att något måste göras var däremot, precis som för de flesta, efter att ha sett An Inconvenienmt Truth. Al Gore tog upp så många faktum och påpekade så många smarta saker, och jag blev som religiös, försökte frälsa om alla i min närvaro till AlGorismen. Och nog är klimatförändringarna något som det är viktigare att vara överens om än huruvida gud vill att vi visar håret för främmande män eller inte.
Klimattvivlare, fjortisar och sverigedemokrater är de jobbigaste människorna som finns.
Vi måste tillsammans alla hjälpas åt att förhindra det här och bla bla bla ni har hört det förr. Ni vet vad ni måste göra så jag tänker inte tala om det för er igen.
tisdag 13 oktober 2009
Decenniets politiska personlighet
00-talet
Känns som att det är dags att börja utvärdera de tio första åren på milleniet nu.
Det lär ta ett tag, men here we go.
Kanske ska börja med att lista upp allt jag vill utvärdera, hinner väl utvärdera max två saker idag...
dummaste modeflugan
snyggaste modeflugan
decenniets man
decenniets kvinna
decenniets musikaliska upptäckt
decenniets politiska personlighet
decenniets politiska rörelse/åsikt/whatever
vad vi äntligen blev av med under 00-talet
sorgligaste kändisdöden (en eller flera, vem vet?)
teknologiska framstegen vi genomgick vare sig de behövdes eller ej
decenniets musikaliska utveckling (oh yes, den posten kommer bli lång)
decenniets obehagliga kalldusch
vad saknar vi sedan 90-talet?
decenniets bästa skivor - en lista
decenniets bästa bok (böcker)
decenniets dummaste jävla handlingar/personer/grupper/trender
00-talet i Sverige
lördag 10 oktober 2009
Heja heja!
"Men alltså lyssna på vad jag säger nu, världen är en plats."
"Jaha, så världen är en plats alltså."
"Det är ju det jag säger"
Vi var på väg tillbaka till bilen efter en middag i Hyde Park och Johnnie var på frejdigt humör. Det var han ofta, särskilt efter en god måltid med vin. Första gången jag träffade honom, medan han fortfarande arbetade med en medborgarrätts i City, hade han börjat förklara förhållandet mellan jazz och österländsk religion för mig, och sedan girat ut i en analys av svarta kvinnors bakdelar innan han slutligen landade i frågan om amerikanska centralbankens räntepolitik. I sådana stunder brukade hans ögon spärras upp; han började prata snabbare; hans runda skäggprydda ansikte började stråla av barnslig förundran. Det var väl en av anledningarna till att jag anställt Johnnie, den där nyfikenheten han hade, förkärleken till det absurda. han var en bluesens filosof.
"Men till exempel", sa Johnnie nu. "Häromdan är jag på väg till ett möte uppe i State of Illinois Building. Du vet att den är öppen i mitten, va ... stort atrium och grejer. Men i alla fall, killen jag ska träffa är sen så jag står bara där och tittar ner på lobbyn från tolfte våningen och kollar in arkitekturen och då helt plötsligt flyger en kropp förbi mig, Självmord."
"Det har du inte sagt nåt om ..."
"Ja nä, jag blev ju rätt skakig. Trots att jag var så högt upp hörde jag kroppen landa som om det var alldeles intill. Hemskt ljud Så fort det hände kom en massa kontorsfolk rusande till räckena för att se vad som hade hänt. Vi tittar ner allihop och visst, där ligger kroppen, helt förvriden och lealös. Folk började skrika, höll händerna för ögonen. Men det märkliga var att när folk väl hade skrikit klart så gick de tillbaka till räcket för att titta en gång till. Så skrek de och höll för ögonen igen. Och vad skulle det tjäna till? Vadå, vad väntade de sig andra gången de tittade? Men så är det ju, folk är konstiga med det där. Vi kan inte motstå den där morbida skiten alltså ..."
"Men, men. Polisen kommer dit, hägnar in det hela med rep och för bort kroppen. Sen börjar vaktmästarna göra rent. Inget särskilt liksom - kvast och mopp bara. Skrubbar bort ett liv. Allt är ordnat på fem minuter nånting. Fullt rimligt antar jag ... jag menar det krävs ju inte någon särskild utrustning eller kläder för nåt sånt. Men det får en ju att börja tänka. Hur känns det att vara en av de där vaktmästarna och moppa upp nåns kvarlevor? Nån måste ju göra det, eller hur? Men hur känns det att äta middag på kvällen sen?
"Vem var det som hoppade?"
"Det var precis det jag skulle komma till, Barack!" Johnnie drog ett bloss på cigaretten och lät röken ringla ur munnen. "Det var en ung vit tjej, alltså. Sexton sjutton nånting. En såndär punkartyp med blått hår och ring genom näsan. Efteråt undrade jag vad hon tänkte på när hon åkte upp med hissen. Vadå, folk måste ha stått alldeles intill henne på vägen upp. kanske tog de en titt på henne och kom fram till att hon var ett missfoster och så gick de tillbaka till att tänka på sina egna grejer istället. Du vet befodran på jobbet eller senaste Bulls-matchen eller vad som. Och så hela tiden står tjejen där bredvid dem med all den smärtan inombords. Måste vara en hel del smärta ju, för prcis innan hon hoppar måste hon ju tittat ned och fattat att det här kommer jävlarimig göra ont på riktigt."
Johnnie fimpade cigaretten mot skosulan. "Det är alltså det jag försöker säga, Barack. Ett helt panorama av liv där ute. Massa sjuka grejer som pågår. Så måste man fråga sig själv: händer det här nån annanstans? Finns det nåt motstycke till den här skiten? Frågar du dig aldrig det? "Världen är en plats", upprepade jag.
"Ja där ser du! På allvar alltså."
Vi hade nästan kommit fram till Johnnies bil när vi hörde en låg knall - kompakt och hastig, som när en balong smäller. Vi tittade i dwen riktning ljudet kommit ifrån och såg en ung man komma runt ett hörn snett mittemot oss. Jag minns inte så tydligt hur han såg ut eller vad han hade för kläder, men han kan inte ha varit äldre än femton. Jag minns bara att han sprang som besatt. Gymnastikskorna lät ingenting mot trottoaren. Hans gängliga lemmar flaxade helt vilt, hans bröst sköt ut som om han försökte spränga ett inbillat målsnöre.
Johnnie slängde sig platt mot en gräsplätt framför en av lägenheterna och jag var inte sen att följa efter. Några sekunder kom ytterligare två pojkar runt samma hörn och sprang så fort de kunde de också. En av dem - kort, fetlagd, iklädd byxor med resår nedtill - viftade med en liten pistol. Utan att stanna för att sikta avfyrade han tre skott i riktning mot den förste pojken. Sedan, när han insåg att hans mål var utom räckhåll, saktade han ned till gånghastighet och stoppade in vapnet under tröjan. Hans magre, storörade kompan hann ifatt honom.
"Dumma jävla fitta", sa den magre pojken. han spottade belåtet och de båda skrattade tillsammans och fortsatte sedan gatan fram. De var åter barn, och deras figurer kastade långa skuggor över asfalten.
Om du orkade läsa hela den där texten så förstår du nog vad jag menade med litteraturpriset. Heja Obama!
En annan person som utförde stordåd i sitt liv är John Lennon, och igår hade han fyllt 69 år om han levt. Det är en aning sanslöst galet mycket, men John lennon kommer aldrig vara äldre än 40 år, och hur många dumma skare han än gjorde, hur vidrigt han än betedde sig mot Cynthia och Julian, hur galet kontrollfreak hans änka än är, så kommer han alltid vara ett geni, en konstnär och en fredskämpe.
Jag hade egentligen skrivit av ett stycke ur boken John av Cynthia Lennon också, men det var så tamt och trist i jämförelse med utdraget ur Min far hade en dröm, så jag skiter i det.
Vi kör på en video istället
Och ett till kanske... Ett inslag gjort av en komiker 1964. Det hela går i stort sett ut på att John är författare och hans tre vänner George Parasol, Ringo Stone och Paul McCharmy hjälpte honom att stava orden i boken.
Det hela flippar på sedvanligt vis ut totalt.
Heja John!



