Visar inlägg med etikett Decennieutvärderingen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Decennieutvärderingen. Visa alla inlägg

onsdag 23 december 2009

Decenniets bästa skivor - en lista

Top Artist: Eminem
Top Billboard 200 Album: 'N Sync, "No Strings Attached"
Top Hot 100 Song: "We Belong Together," Mariah Carey
Top Country Artist: Toby Keith
Top Country Album: Carrie Underwood, "Some Hearts"
Top Country Song: "Somebody Like You," Keith Urban
Top R&B/Hip-Hop Artist: Alicia Keys
Top R&B/Hip-Hop Album: Dr. Dre, "2001"
Top R&B/Hip-Hop Song: "Be Without You," Mary J. Blige

Där, jag stal lite från billboard.com. Deras statistik över 00-talet var det.

Men bästsäljande är inte lika med bäst, inte för mig i alla fall, jag som är så himla indie. Just nu är jag lite världsfrånvänd efter att ha lyssnat in mig på en massa klassiskt, men I'll be right back with you.

På den här listan tar jag bara upp album som jag faktiskt lyssnat på, så Joni Mitchells Both Sides Now kommer inte med, inte heller kommer Aquarius; Aquas andra skiva komma med, för den är inte bra, för att vara med måste skivorna alltså uppfylla tre kriterier:
1) Att de är bra.
2) Att jag har lyssnat på den.
3) Att de släpptes någon gång mellan 1/1/2000 och eh... idag.

Samlingsalbum får inte heller vara med.

Så, i kronologisk ordning, med Wikipedia som enda källa, presenterar jag nu 2000-talets bästa skivor.

Sådär, en lång lista blev det, men herregud, ingen sådan här post ska vara utan en top fem, så nu ska jag gnugga geniknölarna och stryka nästan hela listan.

- Vapen & Ammunition Kent
- Think Tank Blur
- Good News For People Who Love Bad News Modest Mouse
- Twelve Patti Smith
- Wermland Detektivbyrån
- Communion The Soundtrack of Our Lives
- Together Through Life Bob Dylan
- My One and Only Thrill Melody Gardot
- Mind Chaos Hockey
- Monsters of Folk Monsters of Folk
- Lev Som En Gris Dö Som En Hund Markus Krunegård

Pshhkej, så jag fick ned det till en top 11. Försökte få till en top 10 i alla fall men det bara gick inte. Det som står närmast till hands är att ta bort Kentalbumet av personliga anledningar, men det är verkligen inte schysst då det verkligen verkligen förtjänar sin plats, så top 11 blir den slutgiltiga formen. Sedan kanske det ska påpekas att när jag skriver Lev Som En Gris Dö Som En Hund så tycker jag att Prinsen av Peking liksom automatiskt kommer med. De är ju i grund och botten en dubbelskiva. Samma sak är det med E18 Album och Wermland, de hör ihop, de är så lika.
Fler album än dubletterna går verkligen inte att få bort, och tro mig, jag har försökt.

Några honourable mentions ska jag väl ändå få plats med innan jag slutligen publicerar denna (som har legat som utkast ett bra tag). De där albumen som klarade top 15 men inte riktigt klarade sig till den där löjliga topp 11-gränsen:

Fleet Foxes självbetitlade debut, Melody Clubs senaste, Goodbye To Romance, som sammanfattar hela min sommar 09, Selmasongs av Björk, soundtracket från en film som fått mig att gråta som ingen annan, och slutligen Irish Son av ex-westlifearen Brian McFadden. Den satte verkligen ton för mitten av decenniet, och jag lyssnar på den än idag.

Alla skivor i den långa listan länkar till sin spotifylänk, om skivan inte finns där så länkar det till last FM och länken är röd. (E18 Album länkar till EP:n Hemvägen, då E18 Album i stort sett bara är en förlängd version av denna och inte finns på spotify)
Hoppas folk läser detta, så mycket möda som ligger bakom.

Todaloo, motherfuckers!!

kl. 2 kommentarer:
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

onsdag 2 december 2009

Vad vi äntligen blev av med under 00-talet

Det tog ett tag, och visserrligen uppkom de också mer eller mindre under 00-talet (Big Brother '99), och visserligen finns de fortfarande i viss mån kvar (Paradise Hotel, Tila Tequila), men tack gud för att vi äntligen slipper de satans dokusåporna!
Aldrig mer! (så sa de efter första världskriget också, men det här är viktigare)
kl. 1 kommentar:
Etiketter:

tisdag 1 december 2009

Decenniets kändisdöd

Ett gäng nominerade här, vi börjar med nomineringen och ser sen ut en vinnare.

Alec Guinness
Lolo Ferarri
George Harrison
Dee Dee Ramone
Johnny Ramone
Anna Nicole Smith
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Maharishi Mahesh Yogi
Mitch Mitchell (jimi hendrix experience)
Billy Mays
Ron Asheton (iggy and the stooges)
Michael Jackson
Patrick Swayze

och så i första ronden sorterar vi ut dem som vi själva skiter i. That leaves:

George Harrison
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Maharishi Mahesh Yogi
Mitch Mitchell (jimi hendrix experience)
Ron Asheton (iggy and the stooges)
Michael Jackson

och i andra ronden eliminerar vi dem som media struntade i

George Harrison
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Michael Jackson
och sen i tredje ronden är det dags att beatämma sig. vem skapade största mediafuzzet?
George Harrison borde ha gjort det, men jag minns inte det, herregud, det var 2001 ju, han är ute.
Ingemar Bergman skapade intellektuellt mediafuzz, men de dumma får mer plats i media, så han går också bort.
Den underbara som tog en överdos från ett liv där han var på toppen av näringskedjan men hade sömnsvårigheter, tog en överdos och dog, eller han den misstänkta pedofilen som ingen riktigt vat vad som hände med, för man tror ju inte på kvällstidningarna, och wikipediaartikeln är så lång att man inte får urt någon information från den.

Eftersom jag inte bara går efter vad media anser så skulle jag vilja säga att Heath Ledger vinner. Och på min personliga lista kommer George Harrison tvåa (han hade ju ändå levt länge, upplevt mycket och varit förberedd på att dö. Inte alls lika tragiskt som Heaths död). På den populistiska listan kommer nog däremot Michael Jackson på delad förstaplats med Heatl Ledger.

Men ni vill inte höra något om Michael Jackson, ni är väldigt trötta på honom
Jag skulle lägga ett youtubeklipp här, men alla Heatklipp var equally underbara, så ni får en bild istället.
kl. 1 kommentar:
Etiketter: ,

lördag 28 november 2009

Decenniets dummaste modefluga

Börjar få lite brottom med att sammanfatta decenniet nu. Imorgon är det första advent och julen närmar sig med stormsteg, sen är det nyår och vips så är vi inne på tiotalet för första gången sedan den edvardianska eran.
På agendan idag står mode. Klädmode, that is. Precis som alla andra decennier sedan sjuttiotalet så har 00-talet haft en del riktigt puckade trender. Nu ska vi kröna den fulaste, och kanske också den bästa, vem vet?

Det var under 00-talet som häng blev populärt. Häng och oversize i allmänhet, på gott och ont. Big ass chains, hoodies, truckerkepsar, bling bling och enorma sneakers är andra element som hör hiphopkulturen till, men eftersom jag avskyr den amerikanska delen av den kulturen, och dessutom inte kan ta hänsyn till subkulturer i denna mycket allmäna analys så får de mest extrema fallen av hiphopidioti vara.

Emo- och tonårspunkkulturen fick sig också ett uppsving och det blev i somliga kretsar högst fashionabelt med skärsår. Deras tvärrandiga strumpyxor (oftast i svart/lila eller svart/rött) är något som jag minns starkt från mitten av decenniet. Deras lilla subkultur förde också med sig att Converses Chuck Taylor All-Stars (älskat barn...) fick ännu ett uppsving och nu har nästan alla ett par av dessa tunnsulade men åh så vackra och underbara skor.

Ett tag var kamoflaguemönster och militärbyxor och whatnot otroligt populärt, minns ni det? Och ett tag i mitten av decenniet var jättespetsiga damskor högsta mode. Och uggsen som fortfarande är populära kan jag fortfarande inte förstå poängen med.

Halva decenniet var bootcutjeans sjukt populära, så populära att jag såhär i efterhand inte kan förstå hur smala jeans någonsin blev populärt.
Här kommer något som kommer få er att sucka nostalgiskt: capribyxor. Självklart hade ni ett par capribyxor. Eller piratbyxor, eller både och kanske? Jag hade ett par orangea capribycor med snoddar längst ned, när jag säger orange menar jag inte sådär snyggt brandgult utan mer... tänk Hare Krishna. Jag hade ett par piratbyxor också, fast de kanske snarare var avklippta jeans. Ett annat byxmode som kom var bermudashortsen. Vad i hela friden badade killar i innan bermudashots? Och så var det tröjorna, minns ni WE? Jag minns så väl att halva min klass i sexan ägde en we-tröja, så underbart opersonligt tryck. Efter att trenden med opersonliga WE-tryck dött så blev det modernt med skärp i midjan, mycket bättre tycker jag eftersom det kan varieras mer och inte är beroende av ett märke. woo!

Vinnaren i den här kategorin är nog ändå crocsen. Foppatofflorna. Om de nu räknas, modeeliten har ju aldrig erkänt dem... men det som folk klär sig i är ju modet, per definition.
Jag tror inte jag behöver förklara varför de vinner.


snyggaste modet, ja, det går nog inte att säga. Jag skulle vilja säga att det fina grungeiga folkrockiga herrmodet med välsittande flanellskjorta (andra material funkar också, men det måste vara rutigt), jeans och skäggstubb eller till och med helskägg. Det är fint. Det ser ut som Fleet Foxes. Men troligtvis är det bara jag som är med min tid och gillar det som är modernt just nu.

Lite bilder kanske?

kl. Inga kommentarer:
Etiketter: ,

tisdag 27 oktober 2009

Decenniets obehagliga kalldusch

Jag fortsätter min decennieutvärdering med "decenniets obahagliga kalldusch". Med det menar jag typ obekväma sanningar som gått upp för oss, typ som An Inconvenient Truth. Eller exakt som An Inconvenient Truth. Decenniets obahaglöiga kalldusch är nämligen den globala uppvärmningen.
Jag tror jag personligen vaknade lite halvt när jag såg Day After Tomorrow. Men mitt riktiga uppvaknande, då jag faktiskt insåg att något måste göras var däremot, precis som för de flesta, efter att ha sett An Inconvenienmt Truth. Al Gore tog upp så många faktum och påpekade så många smarta saker, och jag blev som religiös, försökte frälsa om alla i min närvaro till AlGorismen. Och nog är klimatförändringarna något som det är viktigare att vara överens om än huruvida gud vill att vi visar håret för främmande män eller inte.

När folk säger att de inte tror på global uppvärmning blir jag så enormt trött och arg, nästan alla forskare i världen är överens om att klimatet förändras, så när folk som sovit sig genom gymnasiet lägger fram obestridiga fakta om att klimatet varit varmt tidigare och att vi inte borde oroa oss så förlorar jag nästan tron på mänskligheten.
Klimattvivlare, fjortisar och sverigedemokrater är de jobbigaste människorna som finns.
Vi måste tillsammans alla hjälpas åt att förhindra det här och bla bla bla ni har hört det förr. Ni vet vad ni måste göra så jag tänker inte tala om det för er igen.
Ganska bra hemsidor om du bryr dig lite sådär extra mycket:
Den där fina orkanen på bilden heter Felix och kommer komma tillbaka om du inte börjar ta tunnelbanan till jobbet. (varför heter allt som förstör mitt liv felix?)

kl. Inga kommentarer:
Etiketter: ,

tisdag 13 oktober 2009

Decenniets politiska personlighet

Någon måste jag ju börja med, och jag är ganska säker på att vi alla håller med om att 00-talets politiska personlighet är expresident George W. Bush. Han är som vår tids Bill Clinton (höhö, nej, jag skojade bara, Clinton var mycket smartare och dessutom ingen republikan).
En del hävdar nog att Barack Obama borde vara decenniets politiska personlighet, men då begår man samma fel som den norska nobelkommittén. Obama har bara varit med på riktigt det senaste året, Bush har varit föremål för en massa smutskastning och förlöjligande nästan hela 00-talet. Och inte mig emot, han la för fan in sitt veto mot förbud av tortyr. Jävla idiot.
När folk ser tillbaka på 00-talets politik kommer de se George W. Bush. Självfallet en del Al Gore, Al Qaida, Vladimir Putin och Silvio Berlusconi också, men mest Bush.
Självklart är han ett stående skämt på punditkitchen.com
kl. Inga kommentarer:
Etiketter: ,

00-talet

...börjar lida mot sitt slut. det är bara tio veckor kvar på hela decenniet.
Känns som att det är dags att börja utvärdera de tio första åren på milleniet nu.
Det lär ta ett tag, men here we go.

Kanske ska börja med att lista upp allt jag vill utvärdera, hinner väl utvärdera max två saker idag...

dummaste modeflugan
snyggaste modeflugan
decenniets man
decenniets kvinna
decenniets musikaliska upptäckt
decenniets politiska personlighet
decenniets politiska rörelse/åsikt/whatever
vad vi äntligen blev av med under 00-talet
sorgligaste kändisdöden (en eller flera, vem vet?)
teknologiska framstegen vi genomgick vare sig de behövdes eller ej
decenniets musikaliska utveckling (oh yes, den posten kommer bli lång)
decenniets obehagliga kalldusch
vad saknar vi sedan 90-talet?
decenniets bästa skivor - en lista
decenniets bästa bok (böcker)
decenniets dummaste jävla handlingar/personer/grupper/trender
00-talet i Sverige
kl. 2 kommentarer:
Etiketter: , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)