Visar inlägg med etikett Monsters of Folk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Monsters of Folk. Visa alla inlägg

onsdag 23 december 2009

Decenniets bästa skivor - en lista

Top Artist: Eminem
Top Billboard 200 Album: 'N Sync, "No Strings Attached"
Top Hot 100 Song: "We Belong Together," Mariah Carey
Top Country Artist: Toby Keith
Top Country Album: Carrie Underwood, "Some Hearts"
Top Country Song: "Somebody Like You," Keith Urban
Top R&B/Hip-Hop Artist: Alicia Keys
Top R&B/Hip-Hop Album: Dr. Dre, "2001"
Top R&B/Hip-Hop Song: "Be Without You," Mary J. Blige

Där, jag stal lite från billboard.com. Deras statistik över 00-talet var det.

Men bästsäljande är inte lika med bäst, inte för mig i alla fall, jag som är så himla indie. Just nu är jag lite världsfrånvänd efter att ha lyssnat in mig på en massa klassiskt, men I'll be right back with you.

På den här listan tar jag bara upp album som jag faktiskt lyssnat på, så Joni Mitchells Both Sides Now kommer inte med, inte heller kommer Aquarius; Aquas andra skiva komma med, för den är inte bra, för att vara med måste skivorna alltså uppfylla tre kriterier:
1) Att de är bra.
2) Att jag har lyssnat på den.
3) Att de släpptes någon gång mellan 1/1/2000 och eh... idag.

Samlingsalbum får inte heller vara med.

Så, i kronologisk ordning, med Wikipedia som enda källa, presenterar jag nu 2000-talets bästa skivor.

Sådär, en lång lista blev det, men herregud, ingen sådan här post ska vara utan en top fem, så nu ska jag gnugga geniknölarna och stryka nästan hela listan.

- Vapen & Ammunition Kent
- Think Tank Blur
- Good News For People Who Love Bad News Modest Mouse
- Twelve Patti Smith
- Wermland Detektivbyrån
- Communion The Soundtrack of Our Lives
- Together Through Life Bob Dylan
- My One and Only Thrill Melody Gardot
- Mind Chaos Hockey
- Monsters of Folk Monsters of Folk
- Lev Som En Gris Dö Som En Hund Markus Krunegård

Pshhkej, så jag fick ned det till en top 11. Försökte få till en top 10 i alla fall men det bara gick inte. Det som står närmast till hands är att ta bort Kentalbumet av personliga anledningar, men det är verkligen inte schysst då det verkligen verkligen förtjänar sin plats, så top 11 blir den slutgiltiga formen. Sedan kanske det ska påpekas att när jag skriver Lev Som En Gris Dö Som En Hund så tycker jag att Prinsen av Peking liksom automatiskt kommer med. De är ju i grund och botten en dubbelskiva. Samma sak är det med E18 Album och Wermland, de hör ihop, de är så lika.
Fler album än dubletterna går verkligen inte att få bort, och tro mig, jag har försökt.

Några honourable mentions ska jag väl ändå få plats med innan jag slutligen publicerar denna (som har legat som utkast ett bra tag). De där albumen som klarade top 15 men inte riktigt klarade sig till den där löjliga topp 11-gränsen:

Fleet Foxes självbetitlade debut, Melody Clubs senaste, Goodbye To Romance, som sammanfattar hela min sommar 09, Selmasongs av Björk, soundtracket från en film som fått mig att gråta som ingen annan, och slutligen Irish Son av ex-westlifearen Brian McFadden. Den satte verkligen ton för mitten av decenniet, och jag lyssnar på den än idag.

Alla skivor i den långa listan länkar till sin spotifylänk, om skivan inte finns där så länkar det till last FM och länken är röd. (E18 Album länkar till EP:n Hemvägen, då E18 Album i stort sett bara är en förlängd version av denna och inte finns på spotify)
Hoppas folk läser detta, så mycket möda som ligger bakom.

Todaloo, motherfuckers!!

kl. 2 kommentarer:
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

söndag 22 november 2009

Monsters of Folk

Vad gjorde du i torsdags? Satt du hemma och kollade på Mammas Pojkar? Jag var i filadelfiakyrkan på St Eriksplan och såg Monsters of Folk live. Jag började lyssna på dem i måndags(?), enbart för den här konsertens skull, och nu har jag, enligt last.fm lyssnat på 114 spår med dem. Dessutom har jag lärt mig spela låten Temazcal.

Monsters of Folk är en så kallad supergroup, ungefär som The Dirty Mac, gruppen som sattes ihop inför The Rolling Stones Rock and Roll Circus 1968. The Dirty Mac bestod av John Lennon på sång och kompgitarr, Eric Clapton på lead guitar, Mitch Mitchell på trummor och Keith Richards på bas (och Yoko Ono på gnäll, men det räknas nästan inte). Kort sagt var det helt enkelt en blandning av en massa jättebra band. I Monsters of Folks fall är det tre folkrockband/artister som gått ihop. Jim James från The Bright Eyes, Conor Oberst och Mike Mogis från My Morning Jacket och M. Ward.

Deras självbetitlade debutalbum är en härlig blandning av folkrock, lite smått gubbig rock, klockren country och något som jag nästan skulle kalla folk/RNB (vilket jag inte ens trodde var möjligt).

Konserten var skitbra och mysig i början, sötseg som dumlekola efter ett tag, seg som ett sluttuggat tuggummi i slutet av mitten, och lite smått brutal och fartig och jätteawesome på slutet. Bandet var klätt i mörka kostymer med vit skjorta och slips, jojomen, fint ska det vara. Conor Oberests finskor var alldeles blankputsade så att de glänste i strålkastarljuset.

Nu orkar jag inte skriva mer, jag har retorikläxa nämligen. Glöm inte att kolla upp bandet.
Videon är från någon annan konsert, men whut evaaaaah!

kl. 2 kommentarer:
Etiketter: , , ,

tisdag 17 november 2009

Min gitarrlärare

Ungefär varannan tisdag kommer jag hem och tänker "Herregud, jag ÄLSKAR min gitarrlärare!". Alltså, jag har ju gitarrlektion varje tisdag, men precis som med allt annat så har vi ju våra ups and downs. Idag hade jag lektion en hel timme tidigare än vanligt och när jag kom dit satt några fjortisar i musiksalen och sjöng (falskt, ska kanske tilläggas) med i någon såndär populärmusik, Lady Dadda eller Kattis Perry eller vad det nu är för dunkadunka ungdomarna lyssnar på nuförtiden. Jag kände mig lite malplacerad och sa något världsvant i stil med "eeh, ja hej, jag ska ha eh gitarrlektion med Scott", fjortisen som öppnat dörren såg ut som om hon tyckte jag var dum i huvudet och gick och sa till Scott att jag var där. Han bara "yeah, we should probably find somewhere else to be", fjortisarna bad att få låna Scotts dator så att de kunde vara inne på YouTube och hörde honom prata svenska för första gången (okay, den här, uh, switchen, är till dattorn och den här är till sången, okay, bra).

Sen skulle vi då spela gitarr och började som vanligt med "What did we do last time? right, okay, so that one was a bit hard, what do you wanna do today". Aldrig uppföljning, bara nytt nytt nytt. Jag tyckte vi skulle spela en låt med Monsters of Folk, eftersom jag ska se dem på torsdag, vi letade upp låten Temazcal och spelade den.

Scott blev skitglad och bara "Wow, this is a great song, really good song. If you like these guys you'd love, um, what are they called? Um, the Flaming Lips? Yeah... this was a really great song, is there anything else you'd like to play?" Så jag bara "Yeah, there's this song called Coming Down Cold" och han sökte på den låten.
- Coming Down Cold by Ebbot & Mattias, that's the one? So is that, uh, Ebbot... and my old neighbor?
- Yeah... He's had his kid now, by the way.
- Really? So she WAS pregnant?

*smärta*

Återigen så blev han glad över låtvalet ("You always seem to pick these really awesome songs that I've never even heard of"). Sen kollade vi på YouTubekommentarerna och skrattade lite åt månniskor i allmänhet. Han undrade om det var en film eller tv-serie eller vaddå? och jag sa att jo, det är en tv-serie i fyra delar, du borde se den.

Efter den låten (som för övrigt gick skitbra och lät jättesnyggt) så frågade han Wanna play another song? We're really on a roll today och skrev, utan att jag ens svarat,in The Soundtrack of Our Lives i sökrutan och berättade att han tycker att Sister Surround är en så himla bra låt och att den hade varit världens hit i Boston när den kom ut och han fortfarande bodde där. Sen spelade vi den också och pratade om att de är så pretentiösa men på samma gång helt sjukt oseriösa, och att det är bra, för det är jobbigt med folk som tar sig själva på för stort allvar.

Nu ska jag lyssna på Bob Dylans nya julskiva som jag inte har betalat för trots att alla royalties går till välgörenhet, fy på mig.

Här är låtarna vi spelade idag:



kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)