Visar inlägg med etikett Markus Krunegård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Markus Krunegård. Visa alla inlägg

onsdag 21 april 2010

Övrigt asballt i min skivsamling.

Femtio välspenderade nördiga kronor. Utgången singel! Raritet! Singlar med såna lappar på måste köpas. I alla fall när det är så fina låtar som Bigtime med The Soundtrack Of Our Lives.
(Den är så otroligt sällsynt att omslaget inte finns på nätet, även om man googlar i en timme. Herre min skapare.)

Kasett! (Självklart har jag ett kasettdäck på min stereo)
Ja, jag har The Beatles 1962-1966 på kasett och vinyl.
Jag tycker Sex Pistols är det finaste kasettet, det syns verkligen att min pappa ansträngde sig för att få det att se punkigt ut.

Inget mindre än David Bowies första singel från 1964. Innan han hette Bowie. Autentiskt. Oooooooh!!

Bee Gees ffs! Skitdålig singel från sextiotalet. En av alla skivor jag köpt för omslagets skull.

Lev Som En Gris Dö Som En Hund med autograf. Krunis är fin.

Dylanbootleg från Globen 2009 där jag, Sara, Johanna och Miranda hörs tydligt i bakgrunden.

Blur, Bustin' + Dronin'. Japanimport från början. Sånt trevligt kan man hitta när man egentligen ska köpa svensk nittiotalsrock att skicka till sin vän på andra sidan jorden. Åh begagnade skivaffärer ♥

Eftersom det var japanimport så fick jag med den här luriga grejen. Den var vikt tre gånger på mitten och således skitstor. Första halvan är en lång text på japanska, andra halvan är alla låttexter, inklusive japansk översättning.

tisdag 30 mars 2010

Bilder

Alla mina uppdateringar består i att jag säger "förlåt, jag uppdaterar för lite". Men det är så. Ibland är det bloggen, ibland är det dagboken, ibland är det verkliga människor.
Här är lite bilder från min mapp med artister, poeter, skådespelare och sånt. Så att ni har något att kolla på när jag är dålig med uppdateringen.

The Soundtrack of Our Lives på en karusell.

Ebbot vid en spegel.

Rolling Stones, allmänt snygg bild.

Krunis krumbuktar sig.

Hugh Jackman har jag så mycket bilder på.

Väldigt ung Heath Ledger.

Son till den allra största. Stört duktig musiker själv också. Dhani Harrison.

David Bowie med ett brinnande skrev. Av mina typ fyrahundra bilder på honom så är nog denna favoriten.

Den här bilden ligger i och för sig bra till också. David Bowie - Life On Mars.

Damon Albarn. Kommentar överflödig.

Bob Dylan i fint ljus.

Ben "Wishy-washy" Wishaw!

Jag älskar dem i hemlighet. Bee Gees.

En viss indisk skådespelare som ganska så ung. Hahaha frisyren!

Tuffaste Patti Smith + barn + en katt.

Debbie Harris, Blondie.

Öhm.. Bruce Springsteen. Vad glad och avklädd han ser ut.

Eric Clapton på den gamla goda tiden.

onsdag 23 december 2009

Decenniets bästa skivor - en lista

Top Artist: Eminem
Top Billboard 200 Album: 'N Sync, "No Strings Attached"
Top Hot 100 Song: "We Belong Together," Mariah Carey
Top Country Artist: Toby Keith
Top Country Album: Carrie Underwood, "Some Hearts"
Top Country Song: "Somebody Like You," Keith Urban
Top R&B/Hip-Hop Artist: Alicia Keys
Top R&B/Hip-Hop Album: Dr. Dre, "2001"
Top R&B/Hip-Hop Song: "Be Without You," Mary J. Blige

Där, jag stal lite från billboard.com. Deras statistik över 00-talet var det.

Men bästsäljande är inte lika med bäst, inte för mig i alla fall, jag som är så himla indie. Just nu är jag lite världsfrånvänd efter att ha lyssnat in mig på en massa klassiskt, men I'll be right back with you.

På den här listan tar jag bara upp album som jag faktiskt lyssnat på, så Joni Mitchells Both Sides Now kommer inte med, inte heller kommer Aquarius; Aquas andra skiva komma med, för den är inte bra, för att vara med måste skivorna alltså uppfylla tre kriterier:
1) Att de är bra.
2) Att jag har lyssnat på den.
3) Att de släpptes någon gång mellan 1/1/2000 och eh... idag.

Samlingsalbum får inte heller vara med.

Så, i kronologisk ordning, med Wikipedia som enda källa, presenterar jag nu 2000-talets bästa skivor.

Sådär, en lång lista blev det, men herregud, ingen sådan här post ska vara utan en top fem, så nu ska jag gnugga geniknölarna och stryka nästan hela listan.

- Vapen & Ammunition Kent
- Think Tank Blur
- Good News For People Who Love Bad News Modest Mouse
- Twelve Patti Smith
- Wermland Detektivbyrån
- Communion The Soundtrack of Our Lives
- Together Through Life Bob Dylan
- My One and Only Thrill Melody Gardot
- Mind Chaos Hockey
- Monsters of Folk Monsters of Folk
- Lev Som En Gris Dö Som En Hund Markus Krunegård

Pshhkej, så jag fick ned det till en top 11. Försökte få till en top 10 i alla fall men det bara gick inte. Det som står närmast till hands är att ta bort Kentalbumet av personliga anledningar, men det är verkligen inte schysst då det verkligen verkligen förtjänar sin plats, så top 11 blir den slutgiltiga formen. Sedan kanske det ska påpekas att när jag skriver Lev Som En Gris Dö Som En Hund så tycker jag att Prinsen av Peking liksom automatiskt kommer med. De är ju i grund och botten en dubbelskiva. Samma sak är det med E18 Album och Wermland, de hör ihop, de är så lika.
Fler album än dubletterna går verkligen inte att få bort, och tro mig, jag har försökt.

Några honourable mentions ska jag väl ändå få plats med innan jag slutligen publicerar denna (som har legat som utkast ett bra tag). De där albumen som klarade top 15 men inte riktigt klarade sig till den där löjliga topp 11-gränsen:

Fleet Foxes självbetitlade debut, Melody Clubs senaste, Goodbye To Romance, som sammanfattar hela min sommar 09, Selmasongs av Björk, soundtracket från en film som fått mig att gråta som ingen annan, och slutligen Irish Son av ex-westlifearen Brian McFadden. Den satte verkligen ton för mitten av decenniet, och jag lyssnar på den än idag.

Alla skivor i den långa listan länkar till sin spotifylänk, om skivan inte finns där så länkar det till last FM och länken är röd. (E18 Album länkar till EP:n Hemvägen, då E18 Album i stort sett bara är en förlängd version av denna och inte finns på spotify)
Hoppas folk läser detta, så mycket möda som ligger bakom.

Todaloo, motherfuckers!!

lördag 7 november 2009

Markus Krunegård igen då

Idag har jag koncentrerat hela min talang? kreativitet? hjärnkapacitet? whataver? på att komprimera ned hela radiosändningen med Markus Krunegård i P3 Live Session nu i onsdags till tolv spår. Jag har tamigtusan photoshoppat till ett skivomslag också med hjälp av en bild jag själv tog på radiohuset och en massa loggor och typsnitt och grejer jag hittade på markuskrunegard.se.
Det var ett idogt arbete.

01. Prinsessan Av Peking
02. Benny
03. Mitt Kvarter
04. Stjärnfallet
05. Lev Som En Gris Dö Som En Hund
06. Isande Diskant
07. Kär I En Borderline
08. Fel På Hjärnan
09. Trelleborg - Travemünde - Världen
10. Hollywood Hills
11. Hela Livet Var Ett Disco
12. Lika Barn Leka Bra

Ska nog photoshoppa fram en baksida till skivan också och faktiskt printa ut och bränna och allt sånt. För jag gillar min idé, jag gillar musiken, och jag gillar skivor mer än jag gillar mp3- och jpeg-filer.

torsdag 5 november 2009

Fast vi bara kännt varann i elva timmar

Suddig bild, jag vet. Men atmosfärisk och så, och det är ju det viktiga.
Markus var sötåfin. "Välkommen till Markus Krunegårds svensexa" sa han själv om alla pinsamheter som rotats fram. Gamla raplåtar, en historia om hur han sjungit en lång visa på en halvtimmespromenad när han var tre och ett halvt år gammal, visa ord av finska mamma och en hel del knäppa historier och minnen.
Han var fin som vanligt. Vi hade roligt. Jag snodde hans plektrum.

Ah! det var fint! kärleken flödade i studio fyra den här vackra kvällen i november.

tisdag 3 november 2009

Herregud

Imorgon bär det av till min tredje? andra? kruniskonsert (tredje? nä, laakso räknas inte)

Gråter över: Ringen på vänstra ringfingret där
Skrattar åt: jag ska se Krunis imorgon helt gratis
Biter på naglarna över: Labbrapport, matteprov, matteomprov, bok, retoriktal samt att ställa en fråga till Markus Krunegård i livesändning (p3 runt niohalvtio(?) imorgon)
Lyssnar på: låten ovan och en massa annat av Markus
Läser: A Clockwork Orange av Anthony Burgess
Pluggar: ingenting. jag är lat och kommer straffas för detta så fort gymnasiet är avklarat.

lördag 24 oktober 2009

Några intervjuer som borde ses.

Första intervjun, när publiken får ställa sina egna frågor blir det ju alltid lite mer intressant. Jag älskar att han tycker bäst om de dåliga skräckfilmerna, så han inte behöver bli rädd, och att han blir så glad över frågan om fotbollslaget.

Inför hans framträdande på Allsång på Skansen blir han intervjuad av en man som inte kan sluta tjata om hur stort varumerkeshopp Markus har gjort. Och han vet inte vad havtorn är. Pucko.


Markus pratar på bred östgötska och kan inte förstå att inte alla gillar trumpetsynt. 3:22 är BÄST!
Pratade idag med Agnes och Eskil om vad som är sexigt och vi fastnade lite på sexiga röster. Jag är mycket medveten om att Markus röst inte uppfyller något av kriterierna men, then again, så konstaterade vi ju också att "man vet inte varför man tycker det, man bara vet att det är sexigt".

Sista intervjun. Lite seg i början men damn rolig på slutet.

Var det någon som kände igen trumpetsyntriffet Markus nynnade på vid 1:02 i den tredje intervjun? Det var ju den här:

torsdag 22 oktober 2009

ehehehe... neeejdå.

Kom just på mig själv med att säga "mmm... Markus" högt för mig själv medan jag bläddrade igenom någons bilddagbok och snubblade över en bild på honom.

...illa?

onsdag 21 oktober 2009

Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis Krunis


Jag fattar inte hur SvD kunde klippa bort halva bilden nä de la upp den på nätet! Intervju om scenskräck och sånt i tidningens kulturdel idag, riktigt smarta genomtänkta saker sa han. Och jag känner igen mig hela tiden. Det är som Roberta Flack's Killing me Softly nästan.
De gånger man försöker anpassa sig för mycket känner man sig en smula våldtagen, det gäller i alla sammanhang. Att försöka passa in i en naturvetenskaplig klass på gymnasiet, som jag gjorde, det blir man inte lycklig av.
Det låter så fangirligt och cheesy, men alltså, om han inte var femton år äldre än mig, kille och ganska fysiskt olik mig skulle jag tro att vi var siamesiska tvillingar separerade vid födseln.
Så här snygg har jag nog aldrig sett honom på en bild förut, konstigt nog.

Samma nätter väntar alla ringer i min skalle.

Läs intervjun här.

ber om ursäkt för den fula rubriken.

söndag 18 oktober 2009

I hate walking on you.

Saker jag tänker på när jag hör låten Västerbron av laakso.

  • Jag åker över Västerbron fem dagar i veckan.
  • Från västerbron har man typ Stockholms bästa utsikt.
  • Markus Krunegård är en fantastisk textförfattare.
  • Det är coolt att skriva en låt på engelska men ha med ett namn som Västerbron i, så att bara svenskar fattar ändå.
  • Vår första uppgift i bilden i ettan var att med photoshop illustrera en låt eller en dikt, Gustav illustrerade Västerbron.
  • "I got her adress and I had to say hey sorry, I'm homeless". Hemlös? Shit, den ska ju vara självupplevd, fan vad jobbigt att vara hemlös.
  • Maaaarkuuuuus! ♥
  • Videon är najs, undrar om man fortfarande kan se spåren av den där grafittin...
  • Jag vill gå över Västerbron och sjunga låten för full hals.
  • Jag har kramat den stora tänkaren som skrivit den här underbara låten.
  • Men herregud!
  • ...det heter voi jumalauta på finska. Det sjunger han i "Mitt Kvarter".

jag brukar inte hinna längre, låten brukar nämligen ta slut ungefär där.


Voi jumalauta Markus!

Jag vet nog att du är hemligt kär i mig också.

torsdag 15 oktober 2009

Great minds think alike

Jimi Hendrix från USA man blir besviken när man har höga förväntningar. Jag
hade hört så mycket om gitarren o honom o så var det helt vanlig blues med
helt vanlig sång.

-Markus Krunegård

Ja, great minds think alike som sagt. Precis så tyckte jag första gången jag hörde en riktig Hendrix (tidigare hade jag bara hört en livespelning från 1965, men då fanns ju inte psykedelia än, så det räknades ju inte).

Markus då, blev jag besviken första gången jag hörde honom? Nej, det var ju innan jag fått ens hyfsad koll på nutida musik, och så såg jag Detektivbyrån och Markus framföra Jag Är En Vampyr på p3 guld, det var ju hur bra som helst. Men jag blev lite besviken när jag lyssnade igenom Markusevangeliet första gången, det blev jag.
Blev jag besviken på Prinsen av Peking då? Nej, inte riktigt, den lät som förväntat.
Lev som en gris dö som en hund då? Absolut inte, den var bättre än Prinsen av Peking och den hade jag hört innan. Den har en psykedelisk touch, och det är alltid najs.
Gratisspelningen och -signeringen på Bengans idag var väldigt fin. Jag fick kram och foto och komplimang och autograf och whatnot. Längst fram stog vi, jag och Em-Z. Jag har en jättemassa foton och två små filmklipp. Ett av dem ligger på YouTube.
Sov gott mina tre små läsare <3>