Suddig bild, jag vet. Men atmosfärisk och så, och det är ju det viktiga.
Markus var sötåfin. "Välkommen till Markus Krunegårds svensexa" sa han själv om alla pinsamheter som rotats fram. Gamla raplåtar, en historia om hur han sjungit en lång visa på en halvtimmespromenad när han var tre och ett halvt år gammal, visa ord av finska mamma och en hel del knäppa historier och minnen.
Han var fin som vanligt. Vi hade roligt. Jag snodde hans plektrum.
Ah! det var fint! kärleken flödade i studio fyra den här vackra kvällen i november.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag GILLAR verkligen dina bilder du tog från spelningen! Creds to you! Jag vill också ha ett plektrum som Markus spelat med, MEN tur det att det kommer andra tillfällen (i vår!).
SvaraRaderaJag kom just på att vi inte har skola imorgon så du kommer troligtvis få vänta på videos/bilder tills på måndag! :(((((