Monsters of Folk

Vad gjorde du i torsdags? Satt du hemma och kollade på Mammas Pojkar? Jag var i filadelfiakyrkan på St Eriksplan och såg Monsters of Folk live. Jag började lyssna på dem i måndags(?), enbart för den här konsertens skull, och nu har jag, enligt last.fm lyssnat på 114 spår med dem. Dessutom har jag lärt mig spela låten Temazcal.

Monsters of Folk är en så kallad supergroup, ungefär som The Dirty Mac, gruppen som sattes ihop inför The Rolling Stones Rock and Roll Circus 1968. The Dirty Mac bestod av John Lennon på sång och kompgitarr, Eric Clapton på lead guitar, Mitch Mitchell på trummor och Keith Richards på bas (och Yoko Ono på gnäll, men det räknas nästan inte). Kort sagt var det helt enkelt en blandning av en massa jättebra band. I Monsters of Folks fall är det tre folkrockband/artister som gått ihop. Jim James från The Bright Eyes, Conor Oberst och Mike Mogis från My Morning Jacket och M. Ward.

Deras självbetitlade debutalbum är en härlig blandning av folkrock, lite smått gubbig rock, klockren country och något som jag nästan skulle kalla folk/RNB (vilket jag inte ens trodde var möjligt).

Konserten var skitbra och mysig i början, sötseg som dumlekola efter ett tag, seg som ett sluttuggat tuggummi i slutet av mitten, och lite smått brutal och fartig och jätteawesome på slutet. Bandet var klätt i mörka kostymer med vit skjorta och slips, jojomen, fint ska det vara. Conor Oberests finskor var alldeles blankputsade så att de glänste i strålkastarljuset.

Nu orkar jag inte skriva mer, jag har retorikläxa nämligen. Glöm inte att kolla upp bandet.
Videon är från någon annan konsert, men whut evaaaaah!