Min hindi artar sig. Jag kan numera säga så mycket som jag har en röd bok, jag är inte lärare, vad gör du? och din mamma.(Mere pas laal kitab hai, maim shikshak nahi hum, aap kya kar rahe hain? aur teri maa ki.)
Och så kan jag läsa skylten över vattnet i matsalen. Den som det står Drinking water på på engelska, och sedan något tidigare helt obegripligt på hindi, med knepiga devanagaribokstäver. Idag läste jag den, rakt upp och ned. jag som aldrig ens tänkt på att det står något där förut. Det stod Pine ka pani. Pine - dricka, ka - av, pani - vatten. Dricksvatten. Stor överraskning att det var det som stod där. Ha ha not.
Över till något annat. Idag var jag på stadsteatern på rundvisning. Jag kikade in i Gustaf Skarsgårds rekvisitaskåp. Där låg det en dolk, en burk med piller, en dödskallebindi från indiska och en inbjudan till någon premiär, den var tryckt och på namnraden stod "Gustaf S." skrivet för hand. Den såg ut som ett simdiplom, Grattis Gustaf, du har simmat fyra längder i den stora bassängen och varit en sportslig och trevlig kamrat i simgruppen.
Nu har jag inget mer att säga tror jag. Live long and prosper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar