Jag kapitulerar.

Nu blir herr Olgarsson glad. Jag har ritat en serie-typ-grej-sak. Den har en titel på ett alfabet som de flesta inte kan läsa, den är plottrig, den har för mycket spejsad text och för lite egentlig handling och är för tillfället inte scannad. Dessutom är slutet bajs, jag kunde inte komma på något slut så det bara blev något. Precis som när jag skriver poesi.

Fast den innehåller en himla massa moln, en Dylanreferens och två försök att avbilda mig själv. Och det är ju fint.

Ni får se den imorgon. Tills vidare får ni hålla till godo med denna fina lilla Hans Arnold-teckning.

Oh ja, Arnold är en stor favorit. Jag kan scanna in några av hans gamla flickboksomslag från sjuttiotalet när jag ändå håller på imorgon.