söndag 7 februari 2010

Last FM


Bara tre västerländska låtar varav en handlar om Krishna så den är inte helt västerländsk ändå. En av de andra två innehåller inte-helt-västerländska trummor i introt.
grattis mig själv. det är nästan nytt rekord det här.
...och för övrigt så är det hal is, djupt vatten, väldigt osmidigt och över femtusen kilometer.

Skype vetni, det är la grejjer det.

Adrenalinrush!
Jag hörde just en röst jag aldrig hört förr. Och trots dialekten, tidsskillnaden, den ömsesidiga brutala nervositeten I swear I didn't breathe the whole time, fördröjningen i ljudet och bristerna i tekniken så var det så... jag finner inga ord... det var roligt, spännande, häftigt.

Ny lyssnar jag på en radio edit av The Passover och världen är så jäkla underbar för en minut att jag tror nästan att om jag vänder på mig och ser ut genom fönstret så kommer himlen vara djupblå, tunnelbanan komer gnissla sorgset, äppelträdet kommer blomma och en koltrast kommer hålla mig vaken hela natten.

Jag älskar koltrastar.

lördag 6 februari 2010

Sådär

Jag skickade ett paket i veckan och har sedan i onsdags oroat mig för att ha skrivit en adress som inte finns och så skulle det inte gå att skicka tillbaka för jag glömde returadress.
Det var ingen fara.

Paketet har kommit fram och någon är jätteglad och rörd. Mitt uppdrag är slutfört.
Fast jag vill ha ett paket tillbaka nu också, chop chop!
Jag kräver inte choklad, begagnade skivor, maskinskrivna brev med nedkladdade porträtt av Paul McCartney och fina vykort. Absolut inte. Jag skulle nöja mig med ett brev faktiskt. Men det måste komma fram någon gång. Eller skickas till att börja med.

Annars är allt frid och fröjd.
För övrigt så är påfågeln (trots att påfågeln jag målat av är mexikansk) Indiens nationalfågel.
Vi är ganska duktigt hack i häl med fågeln som Paul Mccartney har skrivit en hel sång om i och för sig.

Söka jobb

Jahapp... Jag vill jobba på Indiska eller i en skivbutik. Kan ingen erbjuda mig ett jobb istället så att jag slipper söka?
Jag har blivit erbjuden ett jobb faktiskt, men jag vet inte... Även om jobbet som barnflicka hos en svensk familj som jag känner i New Delhi verkar trevligt så har jag ju tyvärr ett och ett halvt år kvar av min gymnasieutbildning. Vuxengymnasier är för losers, så jag tänker i alla fall försöka klara mig ett tag till. Sen kan man ju läsa upp på Komvux, det är inte samma sak som vuxengymnasie, så det är helt okej.
I fokus nu står ändå jobb i Stockholm. Indiska har typ tjugo butiker i stockholm så herregud, någon måste väl vilja ha mig.
Någon som vet något annat ställe som söker helg- eller sommarjobbare så får ni ju gärna tipsa i kommentarerna.

Vad vill ni har för jobb?

fredag 5 februari 2010

Den där Krishna verkar ju vara en schysst snubbe. eller inte.

Bara för att demonstrera att A R Rahman inte bara gjorde soundtracket till Slumdog Millionaire

Ctrl+Y

Var i Romme och åkte snowboard idag. Lite besviken på trillandet. Jag vill vurpa ordentligt åtminstånde en gång per skidåkning, men nu bara trillade jag och gled några meter svart brant en gång. Mesigt.

Nu sitter jag hemma, lyssnar på The Seeds (operation Anonym förstår ni), klipper med ögonlocken och längtar efter folk som jag inte borde längta efter.
Så här dum har jag inte varit sedan nian.


Aanywhoou.... Min mamma kom hem från Kina idag och hon hade köpt godis åt mig. En sorts godisar som heter White Rabbit och är gjorda på röda bönor, och så en sorts sesamkakor och någon sorts torkade bär. Äckliga godisar säger jag såhär innan jag smakat. (Jag har fortfarande kvar Hong Kong-godis i en låda. Det är äckligt). Det ligger en påse Bubblizz på mitt skrivbord och den prioriteras först.
Hon hade köpt Avatar på dvd också. Den är inspelad med handkamera på en biograf. De första två tre minuterna finns inte med. Allt är blått. Undertexten är frammatad ur en slumpgenerator.

Insåg nyss att det enda jävla ordet på hindi i min nyskrivna låt är fel. Grammatiskt. Femininum/maskulinum. Pyari/pyare.
Speaking of hindi så längtar jag lite efter att prata med min för tillfället favoritmänniska som nästan alltid kan finnas länkad till i twitterfeeden där på kanten.
Det ska jag göra också. I helgen.

torsdag 4 februari 2010

En smickrande kommentar.

nu vet jag egentligen inte hur inne du är på typ seeds, sonics, question mars osv MEN jag fattar att du i alla fall verkar ha en suverän smak i övrigt och eftersom att jag är för lat för att orka upptäcka/återuppta favoriter just nu så hoppas jag bara att du kan lägga upp någon liten sådan-aktig spellista som jag kan chilla galet till, haha. wohooo, hoppas

Jadu, "Anonymous", jag har faktiskt aldrig lyssnat på något av banden du nämnde, men jag blev så smickrad av att någon som jag inte vet vem det är läser min blogg (eller, det kanske är någon jag känner, men som inte orkade skriva sitt namn, wuddevah) att jag tänker göra en spellista åt dig ändå.

Så, projekt Anonym är igång. Jag ska lyssna in mig på de där snygga banden och sen gör jag en spellista med lite deras musik och lite annan musik som jag tycker passar in och som jag kan relatera till musiken som redan finns där.
Nu blev det osammanhängande, kanske.

Goodnight, som man säger i Indien. (Nej, de var kolonialiserade för länge för att fortfarande använda sitt riktiga ord på hindi)

Joråsåatte...

Det är kul att jag freakar ut totalt över att min internetkompis inte varit online på två dygn.

Eller också så är det inte kul.

Spellista for your amusement.

måndag 1 februari 2010

För övrigt så är jag lite ledsen på the lack of kommentarer. Jag har ju ändå videobloggat lite. (Jag vet at ni läser)

Mnjääe.

Jo, jag hade tänkt blogga lite. Fast jag vet inte vad jag ska säga riktigt, jag ska inte hålla på och tjata om Indien, vad har jag för connection till stället egentligen? Jag gillar kulturen. Jag är internetkompis med en kille från new Delhi och om sanningen ska fram så har jag väl kanske en liten crush på honom.
Ända sedan typ sexan har jag kännt en stark koppling till Indien.
Men jag skulle inte prata om Indien idag.
Sorgligt nog så har jag inget annat att prata om. Jag såg Snabba Cash med pappa nyss. Jag gillade den väl men den saknade en Vinay Pathak eller en Shahrukh Khan. Fast jag grät på slutet ändå, våld är sorgligt.
Jag var på bengans idag och köpte inga skivor. Fastän det är rea. Intalade mig att det var för att jag ska köpa The Beatles In Mono. Men jag sneglade knappt ens på Monsters of Folk, helt ointresserad. Så då intalade jag mig att det var för att jag mer är på filmhumör, och när jag lyssnar på musik så vill jag bara höra filmmusiken.
Men det är inte sant. För jag njöt inte av filmen idag.

Indie(r)n tack, det är det enda som intresserar mig.

lördag 30 januari 2010

Jojomen.

I write my own fucking songs.

Eller alltså. meh. jag kanske har skrivit en sisådär fem - tio låtar. Typ två eller tre av dem är bra. Jag önskar jag kunde spela in dem, som det är nu så har jag bara maskinskrivna pappersark, och hur kul är det?

Idag skrev jag en där jag snodde ackordföljden rätt av från Simon & Garfunkel. Man får göra så om den går C C/B Am G. Det är tillräckligt okomplicerat och vanligt för att vara okej att sno. Sen kan man flytta på capot litegrann så är det ingen som märker något.

Sånt där gjorde Beatles hela tiden.


You spread like a virus, like HIV
except only your absence would bother me.

torsdag 28 januari 2010

Ord

När jag läser eller tänker på dessa ord blir jag lycklig:
(I'm a girl of simple pleasures när jag är besatt)

Rickshaw
Shahrukh Khan
Muskura
Papadum
Taj Mahal
Amitabh Bachchan

t e x t

Gissa vem som just fick inte ett, utan två sms från New Delhi?
(Ja, det var ju såklart jag som fick. Även om andra människor i världen sannolikt också fått två sms därifrån idag.)
I det första stod det typ "Mitt första sms till dig, claim it! Jag gillar dig, du är cool. Och... hmm.. jag gillar dina glasögon också. Peace" I det andra stod det "Haha, du får telefonräkning, du kommer hamna i trubbel för det här. Man kanske ska hålla sig till skype."

TYP ALLTSÅ!
(inte exakt så, det var ju t.ex på engelska och lite annorlunda)


FYI så gillar jag sms, särskilt sms med människor som man inte vet exakt var man har dem. Alltså, att smsa med min kära gamla vän Kerri är ju till exempel väldigt trevligt och det värmer ju och så, men att smsa med folk man inte riktigt känner är ju lite mer spännande. Det är lite som långt stabilt äktenskap vs. berusat one night stand. Eller vad vet jag, det är inte som om jag har någon erfarenhet på någon av fronterna.

Och så den här videon, jag kunde inte låta bli den.

Videoblogg om... ja ni kan ju bara gissa.

Jag videobloggade igen. Min kamera suger visst, det visste jag inte förut.

onsdag 27 januari 2010

En tanke såhär mitt i fertiliteten.

Även om jag inte har PMS innan så blir jag alltid jättesur och vresig när jag till slut inser att jag kommer behöva stå ut med skiten den här månaden också.

måndag 25 januari 2010

Musik åt en historiastuderande artonårig ateistmuslimsk indier.

Jag håller på med en spellista med svensk musik på svenska (utom en låt på finska) åt en indier. Såhär ser den ut nu:

Bob Hund - Helgen V. 48
Markus Krunegård - Den Som Dör Får se/Markus Kyrkogård
Håkan Hellström - Kom Igen Lena
Hets - Hasses brossas låtsaskompis syrras fest
Markus Krunegård - Barn från rödastan
Kent - Om Du Var Här
Detektivbyrån - Lyckans Undulat
Håkan hellström - Nu Kan Du Få Mig Så Lätt
laleh - Han Tuggar Kex [Acoustic]
Markus Krunegård - Kär I En Borderline (live)
Monica Zetterlund - Sakta Vi Gå Genom Stan
Markus Krunegård - Sörmlandsleden
Skansros - Drömmen Om Amerika
Laakso -Stockholm rock city
Detektivbyrån - Kärlekens Alla Färjor

Den ska vara så representativ som möjligt och låtarna ska vara bra som sjutton. Lyckan Undulat kommer defenitivt bytas ut och eftersom Markus Krunegård och hans band av alla slag är så sjukt överrepresenterade så ska något med honom bort också.
Förslag någon?
(bara på svenska jao!)

söndag 24 januari 2010

Jag har tråkigt och vill inte sova.

Jag är beroende av Indien just nu. Räknas det? Annars theobromin. (vilket är det aktiva ämnet i choklad)
Jag gillar saffransgult solgult guldgult. Just nu den här sekunden gillar jag gult.
Jag äter kanske kyckling igen, men jag ska aldrig mer äta fläsk eller nöt, insha Allah!
Jag säger ja till många saker. Ett frieri från Ben Whishaw till exempel.
Jag ger mig sällan in i skolarbete
Jag är duktig på musik. Och att teckna. Och att totalnörda.
Jag stör mig på fjortisar, fördomar och våld.
Jag läser det mesta. Just nu On The Road av Jack Kerouac.
Jag är vackrast, behöver jag ens fortsätta den meningen?
Jag skrattar åt roliga saker. Och tråkiga saker. Om jag är trött skrattar jag åt kissobajshumor.
Jag är en typisk 93:a. Or am I?
Jag har aldrig köpt sex. Det finns ganska mycket jag aldrig har gjort.
Jag är lycklig när jag lever i nuet. (Om det inte är på en mattelektion, då lever jag för framtiden eller det förflutna).
Jag trivs inte med min vinterjacka.
Jag är dålig på hjärnverksamhet av den typen som skolverket uppskattar.
Jag är rädd för smärta, aliens och Voldemort.
Jag älskar musik. Det här kan jag skriva ett helt nytt inlägg om någon gång.
Jag uppskattar tolerans, koreografin i filmen Rab Ne Bana Di Jodi och ett gott skratt.
Jag tror på människors goda vilja. Ibland i alla fall. Eller sällan. (Typ, my god Israel, Palestina, Talibaner, USA och Kim Jong Il, vad har ni för fel egentligen?)

Tujh Mein Rab Dikhta Hai.



Jag trodde min nya obsession skulle bli Avatar. Hur fel hade jag inte? Det är Indien som gäller (om ni nu inte redan fattat det).
Det kommer passera, jag lovar. Förr eller senare kommer jag sluta ha bloggtitlar på hindi, förr eller senare kommer jag sluta vara kär i Shahrukh Khan (troligtvis förr, han är inget snygg), förr eller senare kommer jag sluta köpa ett paket bindis varje gång jag går in på Indiska (vilket redan innan den här episoden var sjukt ofta).
Jag lovar, det kommer ta slut. Det kommer också komma tillbaka. Förr eller senare.
Men just nu står det i full blom, och jag vet ännu inte om det kommer bli en Orlando Bloom eller en Gary Glitter (det där är min besatthetsskala, FIY). Just nu känns det som en Beatles, det vill säga en besatthet som börjar stort, svalnar efter ett ganska långt tag och sedan ligger och sover närmast hjärtat ända tills något väcker den.

Jag kan inte för mitt liv tänka mig att lyssna på typ Led Zeppelin eller The Clash just nu. Beatles skulle kunna funka, lite, kanske. Men då är det George Harrison eller post-1968 Beatles som gäller. Jai guru deva om eller inget.
Istället lyssnar jag på Kailash Kher, Satyajit Ray, A.R. Rahman och Salim-Sulaiman. Och det känns rätt bra.

Imorgon kommer jag troligtvis dumpa min brasiliensjal för min punjabsjal (bilden).

Hum hain raahi pyar ke,
Phir Milenge Chalte Chalte!

lördag 23 januari 2010

We're traveling the love lane, and down the road we'll meet again.

Men, vi ses. Jag ska bara dra till indien och bo där i resten av mitt liv.

(För övrigt så är jag för tillfället klädd i salwar kameez, dvs påsiga byxor och en typ tunika. Plus en dupatta, en lång sjal som man bär kring axlarna. Så med andra ord är jag klädd väldigt mycket som en del av tjejerna i videon, mest hon som inte dansar.)