måndag 11 januari 2010

Estrés


Hur kommer det sig att jag får nervösa sammanbrott och bryter ihop vid middagsbordet så fort jag har en inlämningsuppgift? Alltid samma, stirrar ned i fiskbullarna, tar ett djupt andetag I'm SO not crying now skyfflar in de sista skedarna utan att andas, tack för maten, sista värdigheten krävs för att rakryggad gå rakt till toaletten. Så fort låset klickar så brister det.


En liten inblick i mitt innersta, I hope you enjoyed it.
Gud vad dryg min blogg börjar bli...

4 kommentarer:

  1. ge inte upp. (dryg, ja.)

    SvaraRadera
  2. jag också så där. jag sitter med mina feta geografiuppgift, har inget vettigt att skriva, men desto mer ångest (ångest ångest ångest). och en känsla av att jag vill ge upp allt. bara dra här ifrån. men vi ska inte ge upp, jag tror på dig. <3

    SvaraRadera