måndag 20 september 2010
Fatwa -> SD -> ironi.
Jag funderar på att börja bära hijab bara för att mindfucka islamofoberna. Fast av erfarenhet vat jag att jag inte passar bra i det.
Dupatta kanske jag kan ha, men min enda sådana är gul, och det är ju tydligen SD's färg nu. Fan.
Dessutom är de för stereotypbundna för att fatta att det finns muslimer utanför mellanöstern och att de klär sig på andra sätt.
lördag 18 september 2010
Jag tecknar så mycket skräp.
onsdag 15 september 2010
Det enda nya med Moderaterna.
Har ni sett affischerna? De påstår sig vara "vår tids miljöparti". Jag är ganska säker på att Miljöpartiet är "vår tids miljöparti" med tanke på hur bra det går för dem. För det krävs ju att man bryr sig om miljön för att man ska kunna titulera sig så fint. Bilkramare ≠ miljömedvetna.
Och så är de "vår tids arbetarparti". Och fastän jag kan gå med på att de är mindre verklighetsfrånvända än till exempel Vänsterpartiet så tycker jag ändå att det verkar som om arbetarklassen fortfarande i stor utsträckning håller på de rödgröna.
Borgarklassen är inte arbetarklassen, kära moderater.
Kan de inte dra till med "vår tids feministparti" också, eller har Sverigedemokraterna redan myntat det?
80
om/när
Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen (och det lär de ju göra) så tänker jag gå till skolan klädd såhär:
Eller varför inte såhär:
För jag älskar invandrare. Särskilt muslimer. Det är så tur att vi har dem så att vi kan få tillväxt och lite perspektiv på tillvaron.
(Tänk om italienarna inte hade kommit hit, då kunde vi inte ätit pasta. Och jag skulle inte ha haft någon rolig kusin.)
Nu har jag kommit ihåg alla kontinenter va? Australien räknas inte.
tisdag 14 september 2010
söndag 12 september 2010
Mina fem bästa foreign films.
Utan någon innebörds ordning.
- Run Lola Run/Lola Rennt (Tyskland 1999)
Tre alternativa verkligheter. Lite som den där med Gwyneth Paltrow som jag inte har sett. Lola springer för att rädda sin pojkvän Manni. Det är hela storyn. Den är väldigt bra. - The Chorus/Les Choristes (Frankrike 2004)
En man kommer för att jobba på en internatskola. Pojkarna där är busiga och jobbiga och han tar itu med dem på ett annat sätt än skolledningen skulle vilja. Typ så. - Butterfly Tongues/La Lengua de las Mariposas (Spanien 1999)
Egentligen hade jag tänkt ta Pans Labyrint här men den trailern var så förjävla ful. Så det blir den här filmen som är söt och sorglig och jag minns inte alls vad den handlade om. - Dasvidaniya (Indien 2008)
Amar Kaul är döende. Hans liv suger dessutom. Han gör lite grejer och jag gråter floder. Jag börjar nästan gråta av bara trailern. - Dancer in the Dark (Danmark, Tyskland, Nederländerna, Italien, USA, Storbritannien, Frankrike, Sverige, Finland, Island, Norge 2000)
Filmen är på engelska men eftersom huvudpersonen är polack, huvudrollsinnehavaren är islänning, regissören är dansk och elva länder räknas upp på imdb så får den vara med här.
Selma är polsk invandrare i USA och sparar pengar till en ögonoperation åt sin son. Själv håller hon på att bli blind. Sen händer lite grejer.
Björk är Selma. Hon har gjort soundtracket.
Jag grät så mycket att jag fick vätskebrist.
Den enda normala trailern var med japanska subtitles. Deal with it.
En av de bästa filmerna jag vet.
The pipeline to all my dreams.
Igår såg jag The Soundtrack of Our Lives på bryggarsalen.
Deras trumset är snyggt som tusan.
Jag drog med mig Jakob och Gustav (som aldrig hade hört Soundtrack förr) och Viktor var där med fotopass.
Gustavs strumpor.
Mina naglar.
Och så bandet.
Ebbotpose.
Jag vågade inte fota med blixt i början så det blev suddigt.
Ebbot flippade ur, skrek på cockney och fnissade åt ordvitsar. Här låg han på scenkanten precis framför mig och imiterade Robert Plant. Han skrek "I've gotta go away from this place. Baaaabyyy!!" Mattias Bärjed skrattade.
Encore blev det och alla sket i sittplatserna, ställde sig upp.
Sista extranumret. Tonight. Bara Hederos och Ebbot.
Och på Odenplan tog Jakob ut pengar utan att tänka på konsekvenserna.
När jag kom hem hade stämpeln på handleden suddats ut rejält.
Jag snodde med mig en setlist och köpte en serietidning.
torsdag 9 september 2010
"Nä, jag ... läser mycket och så där."
söndag 5 september 2010
Scannat.
Eftersom alla är så intresserade av att lära känna mig.
Du heter: Ylva
Smeknamn: Johanna kallar mig Misp. Ibland är jag Ylkar.
Låt som när du är ledsen sörjer till: Sail Away med David Gray eller något med Erik Satie.
Beroende av: En del människor.
Vad tror folk om dig? Jag är ganska självutlämnande. Jag är högljudd. Folk tror med rätta att jag är en attention whore.
Stämmer det? Ja.
Vad får du oftast komplimanger för? Mina ögon. Mina t-shirttryck. Mina grymma people skills. (det sista var förresten ett skämt)
Hur imponerar man på dig? Genom att våga tycka själv och inte alltid vara så himla PK. Jag blir rätt impad av folk som kan spela instrument bra också. Och genom att inte inskränka sig till en enda musikstil.
Brukar du skratta för dig själv? Bara om det är något brutalt roligt.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Haha, indeed, surprise ;)"
Var bor du? Stockholm.
Trivs du där? Ju längre tiden går desto mer inser jag att jag har svårt för att leva i städer utan vatten, men jag skulle nog överleva på andra ställen också.
Hur svarar du i mobilen? typ "hejdeeylva "
Vem ringde du senast? Min kompis som inte fick svara för telefonräkningens skull.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Samtalet var en halvtimme så jag vet inte riktigt. Lite olika saker. Mest "so... umm...".
Antal timmar sömn i natt: Typ tio.
Sov du ensam: Som alltid. (yeah jag har ett liv)
Brukar du komma i tid: Ibland.
Hur känner du dig nu: Sådär som man för det mesta känner sig på söndagar.
Vanligaste färg på dina kläder: Hur ensidig får man vara? Typ blått kanske eftersom jag nästan alltid har min blåa kofta på mig.
Vad tycker du om fötter: De är väl okej. Jag river i mina tånaglar.
Vad saknar du: Samma som jag är beroende av.
Hade du en bra kväll igår: Ja, kollade på en Josef Fares-film med typ sju-åtta kompisar.
Favorit dryck på morgonen: Earl Grey.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Det beror på om jag pratar i telefon halva natten eller inte.
Är du blyg? Nej, fast ibland är jag asocial.
Sysslar du med någon idrott: Nej.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag har i vilket fall aldrig upplevt det. Men vaddå, all kärlek måste ju inte vara stark och äkta. Gillande är bara en annan form av kärlek, och jag gillar folk vid första ögonkastet ibland.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Oj. Heh... Jag skulle testa en del grejer, let's leave it at that.
Är du nöjd med ditt liv: Hyfsat.
Är du bortskämd: Ibland, oftast inte.
Vad gör du i morgon: Har en enda lektion och en låååång håltimme innan valdebatten.
Vad är det värsta du vet? Avstånd, tidszoner och ofungerande teknologi.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Yes, jag har gjort mig av med alla fejkade vänner. Insh'allah.
En speciell dag du minns: Andra dagen i London i somras. Fast det är väl natten jag kommer minnas mest.
Du samlar på: Inget särskilt. Skräp som betyder något för mig på något avlägset plan, som typ pressade körsbärsblommor från Kungsträdgården och flygblad från moskén i Regents Park.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Det beror på vad jag är arg/ledsen över. Oftast vill jag prata med en kompis som är ganska svår att få tag på, det är problematiskt.
När grät du senast: I torsdags. Frustration eller något.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: En miljon räcker ju inte så långt, men bara jag kan betala för ett visum och en enkelbiljett till Indien så är jag nöjd.
Vill du gifta dig: Om jag inte har gift mig än när jag är fyrtio så har jag lovat att gifta mig med Agnes. (Nej men allvarligt talat: I wouldn't mind)
Vill du ha barn: Jag och Agnes ska adoptera ett kinesiskt barn som ska heta Bruce Lee. Om vi får ett indiskt barn så ska han heta Amitabh. (Och allvarligt talat igen då: någon gång vill jag nog det, men inte än på ett bra tag.)
Är du musikalisk? Ja, ganska.
Vad dricker du helst när du är törstig: Läsk, Vatten, Mjölk. Det är olika.
Bor dina föräldrar tillsammans: Ja.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Det har jag säkert. Eller jag har aldrig fattat uttrycket. Man kan ju inte somna av att gråta väl?
Biter du på naglarna: Inte när jag har fint nagellack.
onsdag 1 september 2010
Someone told me it's all happening at the zoo.
På Hauptstadt Zoo fotade jag, som brukligt är, en massa djur, det har varit så mycket att gå igenom så jag har inte orkat förrän nu. Det blev för många bilder ändå.
Det fanns indiska, vita, och svarta noshörningar. De indiska var mitt uppe i något kinky tror jag.
Som sagt. De var lite våldsamma innan det blev något.
Girafferna var lite snällare, dessa två höll på och gosade med varandras halsar, sedan gick de över till annat. Jag har bilder på det också, men jag tänker faktiskt inte ladda upp dem.
Elefanterna fick jobba lite för sin mat. Den lilla ville inte. (fast han fick mat ändå)
De här elefanterna bodde inte med de andra. Han till höger hette Victor och var lika gammal som mig.
Jag blir ledsen när jag ser djur som är lika smarta som mig inspärrade. Den här schimpansen hade full koll på allt som hände. Jag undrar vad han tänkte på. Säkert kärnfysik eller existensialism eller något sånt.
Det här var den enda stora apan som inte var deprimerande. Jag vet inte vad han gör eller varför, men om jag var instängd på ett zoo så skulle nog jag också göra det.
Sen tröttnade han och blev den mest deprimerande av alla. Han låg och stirrade på sina naglar och suckade djupt.
Gorillorna var också ledsna.
En hanumanlangur (egentligen heter det visst hulman på svenska, men det var så fult så det struntar jag i).
Jag hade kunnat stå och glo på dem hur länge som helst, men min familj tyckte inte det var fullt lika fascinerande som jag.
Det sorgligaste jag såg på hela veckan var nog den här pandan.
Lejoninna. Rawr.
The original patriark. Han ser rätt snäll ut ändå.
Min tjocka lilla katt skulle se rolig ut bredvid det här paret.
En tiger som inte var bengalisk och inte sibirisk. Den var rätt tuff ändå. Jag var lite rädd faktiskt, instinktivt.
Make love to the camera.
Tigertassar. Jag gillar tassar. Eller kattassar i alla fall.
Jag tänker mig alltid att alla afrikanska noshörningar har namn som börjar på N. Det är Nelsons fel.
Ponnyer. Synd att man inte kan domesticera zebror.
Om jag inte visste att det precis utanför bilden låg en halväten död fisk på bottnen så skulle jag vilja hoppa i vattnet.
Mer vatten. Och en brunbjörn. De hade isbjörnar och asiatiska svartbjörnar också, men de var tråkiga.
Dvärgflodhäst. Bättre djur än såhär finns knappt.
En "riktig" flodhäst. Och en anka som photobombar.
Ni anar inte hur svårt det var att fota flodhästarna. De simmade förbi glaset jättefort och man fick bara suddiga bilder på en nos eller en svans. De hade en liten unge med sig.
Dromedar. Av alla opålitliga djur så tror jag att kameler, dromedarer och lamor hamnar allra högst upp på listan. De är ute efter något. De är skumma.
Det var väl allt. Nu är jag klar för idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)