Den största idioten jag träffade i somras var hon som stod bredvid mig på Paul McCartney i Hyde Park. Under Hey Jude sjöng hon inte na na na utan la la la. Jag ville strypa henne. Jag blängde argt på henne och på hennes puckade pojkvän. Han borde veta att man inte drar med sig musikaliska INVALIDER till nästan LÄNGST FRAM på MUSIKLEGENDERS JÄVLA KONSERTER!!! AARGH.
Jag blir jättesur bara jag tänker på det.
Däremot var kvinnan framför mig mysig. Hon var typ en och femtio, hade en tantlila tröja, senilsnoddar och en gammal digitalkamera. Under de gamla Beatleslåtarna stod hon och boppade glatt. Hon var ensam. Jag ville krama henne jättemycket.
det var så fint. förutom invaliden förstås. men allt annat. mer än fint.
SvaraRadera