Cykelklubb no.2

Bombay Bicycle Clubs nya skiva låter mindre indiepop och mer folkrock. Det lutar åt Iron & Wine. De gjorde en ny version av Dust On The Ground. Åh så vackert.

Musiken jag lyssnar på för tillfället.

Tigermilk

Plastic Beach

The Bernadottes

Daddy DJ

My Sweet Lord

Cykelklubb

Se här vad man kan hitta när man söker på ordet bicycle och inte Bombay i sökrutan i spotify, och man söker på det för att man lysnat på för mycket fransk musik, och inte indisk.
Då kan man hitta ännu ett brittiskt indieband. Som är fint.

Och när jag pratar om fransk musik så menar jag ju självfallet Yves Montard. Det finns inga andra franska musiker. Utom Ben Mazué såklart.

Trummisar

Jag brukar inte direkt falla för trummisarna i banden jag gillar. Varför vet jag inte, men de är väl helt enkelt aldrig lika framträdande och coola som sånarna, men här är några videor som får mig att bli helt kär i trummisarna.
Särskilt låt nummer ett är helt underbar. Vid det här laget har jag glömt vilka andra låtar jag valt, ska bli spännande att publicera.

The Knack - My Sharona
Uploaded by SamFisher037. - See the latest featured music videos.

Robin Keller

Min allra konstigaste obsession.
Jag vet inte riktigt vad det är jag finner så imponerande med Robin Keller. Jag menar, sångare i ett band som gett ut, vadå? en? skiva. 2006. Dramatenskådis, har småroller i tre svenska filmer och två avsnitt av LasseMajas detektivbyrå. Alltså, det är ju inte som att han är typ Jimi Hendrix eller nåt. Inte är han så värst snygg eller cool heller (Ärligt talat så är hans brorsa Nino mycket snyggare).

Men någonting är det som har någon sorts dragningskraft på mig. Jag tror (vet) att det började i typ nian, när han höll på med en enmanspjäs som han framförde på högstadieskolor, bland annat Vällingbyskolan. Han skulle framföra pjäsen i ett litet klassrum med stolarna arrangerade i halvcirklar i några rader. Om jag vetat vilka följder det skulle få hade jag (kanske) inte satt mig längst fram i mitten (who am I kidding? Jag gillar att obsessa!). Självklart var jag, i mitten, den bästa personen att stirra fientligt i ögonen under en arg scen följd av en lång tryckt tystnad (jag var bra att stirra på under en annan scen också, men den talar vi inte om).Pjäsen var löjligt bra och sen när jag kom hem den dagen googlade jag honom, delvis på grund av hans awesomeness, delvis eftersom han till utseendet var stört lik en kille jag gått i samma klass som i mellanstadiet (och som nu, FYI, går i samma skola som mig igen och nu inte ser ett dugg ut som Keller).

Jag fick inte fram sådär överdrivet mycket information förutom att han var med i ett band. Big deal liksom.

Sedan, efter några månader kanske, så gick vi med skolan och såg filmen Darling, och han var med på slutet, jag kopplade direkt och självklart kände ingen annan igen honom och tyckte därför det var lite udda att jag nästan flippade ur.

Sedan dess har han ploppat upp i mitt liv lite då och då, en gång skulle jag t.ex. leta efter låten Give Peace A Chance på spotify och hittade en skitsnygg cover av den som jag lyssnade på i nästan två veckor innan jag insåg att det var The Slaves som covrat den, Robins band.
Och nu senast såg jag honom i en teaterannons.

Nog babblat. Mindre prat, mer verkstad. Mer indie.



Efter lite video-viddying (åh, där är det igen, a clockwork orange-språket!) har jag insett att daymn!, Nino ÄR mycket snyggare. Men det är ändå Robin som är min grabb :D

Tame Impala

Tame Impala is the movement in Orion's nebula and the slime from a snail journeying across a footpath. To humans however, Tame Impala is more of a 'music ensemble', but its various other forms should not be disregarded (colour that humans can see is only a small part of the electromagnetic spectrum, the rest is just as important to other things!)

Jag gillar överdriven pretention och psykedelia, alltså är det här ett bra band. Ingen diskussion!

Indie

Jag älskar indie. Indie är den bästa musikstilen! (mja, kanske rankat jämsides med folkrock och psykedelia....)

Spotifyindie.

De bästa indiebanden jag vet är nog First Floor Power, Hockey och Modest Mouse. Men The Embassy och The Slaves hamnar också högt på listan (den senare pga en konstig Robin Keller-obsession jag har).
Min senaste upptäckt är Acid House Kings, sextiotalsinspirerade och härliga. Två av deras låtar finns som gratis download på LastFM.com

Efterson många band är så indie att jag inte ens hittar bilder på dem, och andra band kanske är lite tveksamt estetiskt tilltalande, så att jag inte vågar bildgoogla dem, så blir det ännu en bild på hockey och ett omslag till en Slaves-singel.

Hockey - Work

Jag köpte en skiva idag

Baksidan av ett skivomslag säger ofta minst lika mycket som framsidan. Och framsidan har ni ju redan sett.

För övrigt så kan en remix av låten Learn To Lose laddas ned från deras hemsida hockeyband.com. Scrolla ned så ser du den i högermarginalen.

De har ju allt!

En afro.

En mustasch.

Ett pannband.

En blondin.

Ett riktigt schysst sound.

Ray Bans.

Neongula byxor.

En trummis.

En bassist.

Tighta jeans.

Vad har de inte?

Dagens debut

Amerikanska indiebandet Hockey släppte sin debutskiva idag. Inte i Sverige, såklart, men på andra ställen. Spotify, till exempel.

Jag har hunnit lyssna på halva skivan och än har jag inte blivit besviken. De låter lite som Blur möter The Embassy möter Spin Doctors. Fast allra mest låter de som sig själva.

Eftersom jag är helt sjukt före med allt så har jag längtat efter den här skivan sedan slutet av juni då jag såg dem live på tropicoscenen på Peace & Love. Jag gick dit för att fly från Lars Winnerbäck. Efter en halv minut dansade jag, efter en minut blev jag kär i sångaren, Benjamin Grubin, och efter fem minuter var jag beredd att gå genom eld och vatten för dem.

Och nu blir jag återigen påmind om att jag nog ska kidnappa den underbare Benjamin... Det blir till att smida onda planer igen antar jag.

Fem smultron på Mind Chaos.

Spotifylänk!!!!

Bild från rockfoto.nu.

Learn to Lose

Learn To Lose - Hockey

De dansar som de vita killar de är, men sexiga vita killar, så det är helt okej.
(Jag vill ha Benjamin Grubins pannband!)

Skola. Stress. Bajs.

De bästa skivorna när man håller på att freaka ut av allt skolarbete är:

• Modest Mouse - Good News For People Who Love Bad News (annorlunda och indie)
• Blur - The Great Escape (mer subtilt ångestfyllt än så här blir det inte)
• The Soundtrack of Our Lives - Communion (alltså, den här skivan är bäst i alla lägen, nästan särskilt detta)

Och så låtarna It Pays To Belong av The Embassy, Superstar av Sonic Youth, Expectations av Belle & Sebastian, Good Song av Blur, Kärlekens Alla Färjor av Detektivbyrån och Jag Är En Vampyr av Markus Krunegård. (Krunis <3)

Jag skulle kunna göra en spellista men... njäe.