(Jag kan sluta ha rubriker på hindi när jag har använt upp hela mitt ordförråd, men det växer så det kan ta ett tag) Lyssnar på Harvest Moon och känner mig sjukt mellow och sorgsen. På samma gång. (Det är Blurs fel, de har en sorgsen låt som heter Mellow Song)
Idag har jag behövt skriva dagbok. Jag var tvungen att skriva något men kunde inte publicera det i bloggen. Något sådant har inte hänt på länge. På sista raden står det "Det är fanimig inte roligt." En anledning att inte publicera skiten är alltså att jag jobbar hårt på att inte göra det här till värsta emobloggen.
För att somewhat behålla musikprofilen på den här bloggen så lägger jag upp en spellista med sånadär sorgsen/lyckliga låtar som låter så stora och ekande och sanna och varma. Typ som Hoppípolla med Sigur Ros. [Click it, y'all!]
För övrigt så är det lite jobbigt. Kya mujhe thoda pyar mil sakta hai? (Psst: ni fattar väl att min stora dröm är att ni en vacker dag ska fråga mig vad i hela friden det är jag skriver på hindi?)
Varför? (eller kyun som det heter på hindi. mhahamnahnnhah *självbelåtet skratt*) Jo, för att jag har fått ett paket idag, ett paket som kommer hålla mig distraherad från skolarbete till typ april. Ett paket innehållande en liten svart elefant fån Rajasthan, ett halsband från Dubai (en passa-vidare-present, ni vet. "Jag fick den av nån som fick den av nån men du kan ju få den."), en lista med fraser och ord på hindi, en jättehög med filmer och musik, ett brev och vykort. Och en tröja från Jaipur.
Texten förföljer mig med sitt "Åh, någon älska mig för en minut, även om det inte är på riktigt".
En person önskade mig glad alla hjärtans dag idag (och mamma, hon räknas inte). En person var rätt lagom tyckte jag, särskilt som jag har pratat med en sidådär tre pers på hela dagen. Det är knäppt hur såntdär kan göra ens dag, liksom att en upptagen människa som jag ändå inte skulle kunna eller knappt ens vilja vara ihop med kan göra en så glad genom att säga att, jo det är kommersiell skit, men du, glad alla hjärtans dag ändå. Sen var det väl kanske egentligen tekniskt sett inte idag det hände. Eller det var idag men idag är ju inte idag, idag är ju imorgon. Klockan 00:14, gud vad datum är förvirrande såhär dags.
Jag har henna på vänsterhanden. Så har man när man gifter sig i somliga delar av världen (läs: norra Indien). Jag ska inte gifta mig, jag lovar. Och även om jag skulle det så skulle jag ge fan i att gifta mig ens i närheten av alla hjärtans dag. Usch. (Däremot kunde jag lätt tänka mig att gifta mig med någon från norra Indien. Mums på nordindier alltså, utseendemässigt i alla fall.)
Det ser inte ut såhär längre. Hennapastan har ju flagnat av, så nu är det ljusare orangebruna märken i huden. Just so you know. Och jag gjorde det själv också. Hela tatueringen.
Jag försöker klippa ihop en film men min dator klarar inte det braiga videoprogrammet och movie maker klarar inte filtypen. Konverterar nu klipp med mycket lite hopp i hjärtat.
Det där var en bollywoodfilmkväll som hette duga. Försöker röra mig västerut i mina tankegångar men har än så länge inte hunnit längre än till Afghanistan. Klädmässigt diggar jag Afghanistan (innan talibanerna såklart), men i musikväg så kan jag ändå fortfarande bara höra Kailash Kher sjunga en sång om sin mamma. På hindi. Jag har absolut inga foton från kvällen, men en rätt stor samling filmklipp. Det mesta är skräp. Det är typ vi som försöker komma på vilka ord vi kan på hindi. Dil, ji, nahi, phir milenge och pyar. Nu ska jag snart iväg på artonårsfest. Jag har inga byxor på mig. Jag vet inte vad jag ska ha för byxor på mig. AARGH! Tråk.
EDIT: HaHA, just kidding! Jag kom just ihåg mina nya jeans!
torsdag 11 februari 2010
Relaterad bild till förra inlägget Aaaahahanej! Skicka affishen till mig istället för att ha sönder den! (Min nya dröm: en ginormous Shahrukh Khan på väggen)
Imorgon kommer en film ut på biografer i intesverige. Den handlar om en indisk kille som har asbergers, är muslim och bor i USA. Allt är frid och fröjd, han är gift med Kajol, han var den mittimellangamla Jamal från Slumdog Millionaire när han var liten, nu när han är vuxen är han Shahrukh Khan, verkar rätt schysst va? Enligt Wikipedia men inte IMDB så är också min favorit Vinay Pathak med i filmen. Sen händer 9/11. Och alla amerikaner bara men hallå jävla muslimjävel! Och alla hatar muslimer. Filmen säger: Alla är lika värda och religion har fucking ingenting med saken att göra. Och alla bara jaa, jo det låter ju helt rimligt faktiskt. För övrigt så heter filmen My Name Is Khan, det har inte med Shahruk att göra. Khan är ett jättevanligt muslimskt efternamn i Indien bara. (Så nu vet ni att tigern i djungelboken är muslim, det ni.)
Och sen (och märk väl, det här är inte i filmen utan i verkligheten) så kommer dumma partier (Shiv Sena, jag pratar med er *onda ögat*) och ogillar alla som inte kommer från Maharashtra. Särskilt hatar de pakistanier (efter 2008 kan jag nästan förstå fördomen), men folk som kommer från andra delar av Indien och sen kommer till Mumbai (som ligger i Maharashtra) och snor alla jobb är ju också dåliga människor tydligen. Anywho så börjar cricketsäsongen och de dumma partierna säger nej till pakistanska cricketspelare, ner med pakis! Och Shahrukh Khan, som är muslim precis som pakistanierna och äger ett cricketlag säger att nejmensnällanån, jag har visserligen inga pakistanier i mitt lag, men såhär kan man ju inte göra, ni kan ju inte bara hata alla pakistanier, oschysst, en sån här regel ogillar vi i Kolkata Knight Riders. Och partierna goes CRAZY! Wuuuarrgh! Jävla utböling! Du ska inte tro att du kan komma från New Delhi och jobba i vår stad (fastän du är typ bäst och har introducerat resten av världen till Bollywood)! Jävla muslimjävel! Jävla... jävla... jävla pakistankramare!! Jävla pakistanier! Jävla dumma jävla muslimjävlapakistanierbajskorv! Och så börjar de trasha alla biografer som ska visa den där filmen My Name Is Khan. Som handlar om tolerans. De bränner filmaffisher och hotar hans barn och säger i nationell TV att de ska slå'n på käften och sådär.
Hallå!? Jävla idioter. Filmen handlar om tolerans och att muslimer är människor precis som de kristna amerikanerna och de... hinduistiska... indierna...? Hur svårt är det att förstå på en skala?
Den visas inte i Sverige för SF tror att de tjänar mer pengar på att visa Göta Kanal 3 i några veckor till. När den kommer ut på dvd dåfaaaan. Då ska jag köpa den, kolla på den och skicka mig själv i ett kuvert till Shahrukh Khan så att jag kan hoppa ut ur det när det kommer fram och skrika "You're like super-awesome! Come on, gimme a hug!" och sen kan jag äta middag med honom och vara värsta supercoola utlänningen som hans barn gillar och hans fru stirrar avundsjukt på.
Fast då skulle nog Shiv Sena tycka att han är ännu mer landsförrädare...
Med reservation för att jag inte fattat hela situationen helt rätt
Man får aldrig reda på de där grejerna man automatiskt vet om sina verkligalivetvänner. Typ vad som är deras favoritsvordom, om de drar handen genom håret när de försöker vinna tid, vad de har för små talfel, vilken färg deras ögon har i solskenet, om deras hår krusar sig när det är fuktigt i luften och om de går utåt eller inåt med fötterna.
De där småsakerna som mer eller mindre definierar en som människa.
Jag skjuter fram axlarna och kör in skulderbladen mellan revbenen, har kopparhår i solen, knäcker lederna i fingrarna, skrattar trött åt snuskiga skämt, pillar på luggen, sitter konstigt på stolar, skjuter upp glasögonen på näsan med hjälp av axeln och går hellre med långa än snabba steg. Hur mycket av det vet man om man aldrig träffat mig, även om man kanske pratat med mig jättemycket och har sett videobloggar och allt möjligt?
Jag är fortfarande helt blind för det faktum att inte alla människor vill lyssna på jättecoola låtar med en massa coola trummor och indiska wailingar.
Speaking of blind så fick jag just migränsymptom. Bara sådär. BAM! kan inte se något lägre.
Tur att jag köpte svindyra tabletter för mina festivalpengar i somras.
Tisdag tisdag. Tråkdag skulle den heta i min kalender.
Morgondag, Tråkdag, Sämstdag, Dödsdag, Ljusetitunnelndag, LÖRDAG! ( med versaler och uttropstecken skulle det stavas, ja) och slutligen Sovdag.
Jag sitter i skolan, kom hit klockan 8:40. Första lektionen idag är 13:00. Härligt härligt. Nu får jag väl någonting gjort i alla fall. Kanske.
Jag är så satans hungrig, åt ingen riktig frukost, bara ett stort glas varm choklad och typ fem små biscotti. Jag vill äta currykyckling, aloo chaat, papadum och golgappas. Jag ska laga aloo chaat på fredag, får väl se hur det går, först måste jag köpa typ tamarindchutney och det vete fan om de har ens på Himalaya Livs dit jag ska gå.
Jag är farligt peppad inför den där indienresan hösten 2011, det kommer säkerligen dyka upp något som gör att jag absolut inte kan åka. Men jag vill verkligen, jag ska börja spara pengar typ nu så att jag faktiskt har råd med den. Ett och ett halvt år. Sen ska jag tamigfan åka dit. På riktigt.
Jag har höga förväntningar... (och gissa btw vem som har sett Ravi Shankar live? Ja jävlar jag vill också bo i Delhi)
Bloggar pliktskyldigt på måndagseftermiddagen. Mitt paket från Indien har skickats nu, tidigare idag. Fo shiz bitcheezzz! Ända tills det kommer fram kommer min IQ temporärt försämras med ännu en sisådär 50 % (så då har jag typ 12,5 % av min orginal-IQ kvar eftersom jag varit rätt så borta ändå på senaste tiden).
Även fast jag nästan hellre skulle ladda upp Cloudy med Simon & Garfunkel så blir det nu en annan låt. Mina vägar är outgrundliga.
Såhär andra gången jag läser detta inser jag plötsligt storheten i det. Eller igenkänningsfaktorn kanske. Och ja, jag har medvetet skalat ner bilden så att man måste gå in på den egentliga bloggen för att läsa den. Sån är jag. Hittat på David Olgarssons blogg. (Visst är Olgarsson förresten ett helt sjukt tufft namn?)
Jag har ett förflutet som pixelkonstnär som de flesta av er vet. Tänkte visa upp lite gamla bilder. Får ni inte nog så tror jag nog att min gamla hemsida fortfarande är igång.
Till att börja med: lite Star Wars. Alla är animerade, men Blogspot ville inte. Klicka på dem så kanske det funkar.
Självporträtt, featuring namnet jag var känd som i den här communityn. Den första är jag som en varulv (för en tävling på temat monster som går på fest), den andra är jag som törnrosa (för en tävling på temat fairytales) och den tredje är en avatar jag använde i lite olika forum.
Lite blandat. Lucy In The Sky With Diamonds till att börja med, sedan en övning på att göra päls i Paint, efter det en och samma i tre outfits: Historisk, vardaglig och formell. På historisk körde jag på 60-tal. Sedan en fin socitetsdam från sjuttonhundratalet som tyvärr har råkat bli biten av en död snubbe, så hon har nu blivit väldigt sugen på hjärnor och sådant. Sedan har vi en japansk tjej som heter Lucinda och har ett paraply och i övrigt är klädd i kläder som jag äger. Efter det en tjej från ett forum jag var aktiv på i steampunkstil, sedan David Bowies Aladdin Sane, Ziggy Stardust klädd i leopardbyxor och röda lackstövlar, Queen Amidala från Star Wars och en jäkligt glammig tjej från sjuttiotalets discoera. Sen har vi Xavier Stone, guitar hero-karaktären alltså. Mycket Hendrixinspirerad. Slutligen tre brittiska små gitarrhjältar från sena sextiotalet. Keith Richards, Brian Jones och George Harrison. De visar lite hud ja. Det var tanken. För Brian Jones är inspirerad av filmen Stoned, och den är stundtals så obscen att han var tvungen att ha öppen gylf och en rejäl mängd kroppsbehåring på sin avbild. Sedan följde de andra i samma spår bara, jag blev faktiskt ombedd att göra Keith och George i samma stil.
Bara tre västerländska låtar varav en handlar om Krishna så den är inte helt västerländsk ändå. En av de andra två innehåller inte-helt-västerländska trummor i introt. grattis mig själv. det är nästan nytt rekord det här.
...och för övrigt så är det hal is, djupt vatten, väldigt osmidigt och över femtusen kilometer.
Adrenalinrush! Jag hörde just en röst jag aldrig hört förr. Och trots dialekten, tidsskillnaden, den ömsesidiga brutala nervositeten I swear I didn't breathe the whole time, fördröjningen i ljudet och bristerna i tekniken så var det så... jag finner inga ord... det var roligt, spännande, häftigt.
Ny lyssnar jag på en radio edit av The Passover och världen är så jäkla underbar för en minut att jag tror nästan att om jag vänder på mig och ser ut genom fönstret så kommer himlen vara djupblå, tunnelbanan komer gnissla sorgset, äppelträdet kommer blomma och en koltrast kommer hålla mig vaken hela natten.
Jag skickade ett paket i veckan och har sedan i onsdags oroat mig för att ha skrivit en adress som inte finns och så skulle det inte gå att skicka tillbaka för jag glömde returadress. Det var ingen fara.
Paketet har kommit fram och någon är jätteglad och rörd. Mitt uppdrag är slutfört.
Fast jag vill ha ett paket tillbaka nu också, chop chop!
Jag kräver inte choklad, begagnade skivor, maskinskrivna brev med nedkladdade porträtt av Paul McCartney och fina vykort. Absolut inte. Jag skulle nöja mig med ett brev faktiskt. Men det måste komma fram någon gång. Eller skickas till att börja med.
Annars är allt frid och fröjd.
För övrigt så är påfågeln (trots att påfågeln jag målat av är mexikansk) Indiens nationalfågel. Vi är ganska duktigt hack i häl med fågeln som Paul Mccartney har skrivit en hel sång om i och för sig.
Jahapp... Jag vill jobba på Indiska eller i en skivbutik. Kan ingen erbjuda mig ett jobb istället så att jag slipper söka? Jag har blivit erbjuden ett jobb faktiskt, men jag vet inte... Även om jobbet som barnflicka hos en svensk familj som jag känner i New Delhi verkar trevligt så har jag ju tyvärr ett och ett halvt år kvar av min gymnasieutbildning. Vuxengymnasier är för losers, så jag tänker i alla fall försöka klara mig ett tag till. Sen kan man ju läsa upp på Komvux, det är inte samma sak som vuxengymnasie, så det är helt okej. I fokus nu står ändå jobb i Stockholm. Indiska har typ tjugo butiker i stockholm så herregud, någon måste väl vilja ha mig. Någon som vet något annat ställe som söker helg- eller sommarjobbare så får ni ju gärna tipsa i kommentarerna.
Var i Romme och åkte snowboard idag. Lite besviken på trillandet. Jag vill vurpa ordentligt åtminstånde en gång per skidåkning, men nu bara trillade jag och gled några meter svart brant en gång. Mesigt.
Nu sitter jag hemma, lyssnar på The Seeds (operation Anonym förstår ni), klipper med ögonlocken och längtar efter folk som jag inte borde längta efter. Så här dum har jag inte varit sedan nian.
Aanywhoou.... Min mamma kom hem från Kina idag och hon hade köpt godis åt mig. En sorts godisar som heter White Rabbit och är gjorda på röda bönor, och så en sorts sesamkakor och någon sorts torkade bär. Äckliga godisar säger jag såhär innan jag smakat. (Jag har fortfarande kvar Hong Kong-godis i en låda. Det är äckligt). Det ligger en påse Bubblizz på mitt skrivbord och den prioriteras först. Hon hade köpt Avatar på dvd också. Den är inspelad med handkamera på en biograf. De första två tre minuterna finns inte med. Allt är blått. Undertexten är frammatad ur en slumpgenerator.
Insåg nyss att det enda jävla ordet på hindi i min nyskrivna låt är fel. Grammatiskt. Femininum/maskulinum. Pyari/pyare. Speaking of hindi så längtar jag lite efter att prata med min för tillfället favoritmänniska som nästan alltid kan finnas länkad till i twitterfeeden där på kanten. Det ska jag göra också. I helgen.
nu vet jag egentligen inte hur inne du är på typ seeds, sonics, question mars osv MEN jag fattar att du i alla fall verkar ha en suverän smak i övrigt och eftersom att jag är för lat för att orka upptäcka/återuppta favoriter just nu så hoppas jag bara att du kan lägga upp någon liten sådan-aktig spellista som jag kan chilla galet till, haha. wohooo, hoppas
Jadu, "Anonymous", jag har faktiskt aldrig lyssnat på något av banden du nämnde, men jag blev så smickrad av att någon som jag inte vet vem det är läser min blogg (eller, det kanske är någon jag känner, men som inte orkade skriva sitt namn, wuddevah) att jag tänker göra en spellista åt dig ändå.
Så, projekt Anonym är igång. Jag ska lyssna in mig på de där snygga banden och sen gör jag en spellista med lite deras musik och lite annan musik som jag tycker passar in och som jag kan relatera till musiken som redan finns där. Nu blev det osammanhängande, kanske.
Goodnight, som man säger i Indien. (Nej, de var kolonialiserade för länge för att fortfarande använda sitt riktiga ord på hindi)
Jo, jag hade tänkt blogga lite. Fast jag vet inte vad jag ska säga riktigt, jag ska inte hålla på och tjata om Indien, vad har jag för connection till stället egentligen? Jag gillar kulturen. Jag är internetkompis med en kille från new Delhi och om sanningen ska fram så har jag väl kanske en liten crush på honom. Ända sedan typ sexan har jag kännt en stark koppling till Indien. Men jag skulle inte prata om Indien idag. Sorgligt nog så har jag inget annat att prata om. Jag såg Snabba Cash med pappa nyss. Jag gillade den väl men den saknade en Vinay Pathak eller en Shahrukh Khan. Fast jag grät på slutet ändå, våld är sorgligt. Jag var på bengans idag och köpte inga skivor. Fastän det är rea. Intalade mig att det var för att jag ska köpa The Beatles In Mono. Men jag sneglade knappt ens på Monsters of Folk, helt ointresserad. Så då intalade jag mig att det var för att jag mer är på filmhumör, och när jag lyssnar på musik så vill jag bara höra filmmusiken. Men det är inte sant. För jag njöt inte av filmen idag.
Indie(r)n tack, det är det enda som intresserar mig.
Eller alltså. meh. jag kanske har skrivit en sisådär fem - tio låtar. Typ två eller tre av dem är bra. Jag önskar jag kunde spela in dem, som det är nu så har jag bara maskinskrivna pappersark, och hur kul är det?
Idag skrev jag en där jag snodde ackordföljden rätt av från Simon & Garfunkel. Man får göra så om den går C C/B Am G. Det är tillräckligt okomplicerat och vanligt för att vara okej att sno. Sen kan man flytta på capot litegrann så är det ingen som märker något.
Sånt där gjorde Beatles hela tiden.
You spread like a virus, like HIV except only your absence would bother me.
Gissa vem som just fick inte ett, utan två sms från New Delhi? (Ja, det var ju såklart jag som fick. Även om andra människor i världen sannolikt också fått två sms därifrån idag.) I det första stod det typ "Mitt första sms till dig, claim it! Jag gillar dig, du är cool. Och... hmm.. jag gillar dina glasögon också. Peace" I det andra stod det "Haha, du får telefonräkning, du kommer hamna i trubbel för det här. Man kanske ska hålla sig till skype."
TYP ALLTSÅ! (inte exakt så, det var ju t.ex på engelska och lite annorlunda)
FYI så gillar jag sms, särskilt sms med människor som man inte vet exakt var man har dem. Alltså, att smsa med min kära gamla vän Kerri är ju till exempel väldigt trevligt och det värmer ju och så, men att smsa med folk man inte riktigt känner är ju lite mer spännande. Det är lite som långt stabilt äktenskap vs. berusat one night stand. Eller vad vet jag, det är inte som om jag har någon erfarenhet på någon av fronterna.
Och så den här videon, jag kunde inte låta bli den.
Även om jag inte har PMS innan så blir jag alltid jättesur och vresig när jag till slut inser att jag kommer behöva stå ut med skiten den här månaden också.
Jag håller på med en spellista med svensk musik på svenska (utom en låt på finska) åt en indier. Såhär ser den ut nu:
Bob Hund - Helgen V. 48 Markus Krunegård - Den Som Dör Får se/Markus Kyrkogård Håkan Hellström - Kom Igen Lena Hets - Hasses brossas låtsaskompis syrras fest Markus Krunegård - Barn från rödastan Kent - Om Du Var Här Detektivbyrån - Lyckans Undulat Håkan hellström - Nu Kan Du Få Mig Så Lätt laleh - Han Tuggar Kex [Acoustic] Markus Krunegård - Kär I En Borderline (live) Monica Zetterlund - Sakta Vi Gå Genom Stan Markus Krunegård - Sörmlandsleden Skansros - Drömmen Om Amerika Laakso -Stockholm rock city Detektivbyrån - Kärlekens Alla Färjor
Den ska vara så representativ som möjligt och låtarna ska vara bra som sjutton. Lyckan Undulat kommer defenitivt bytas ut och eftersom Markus Krunegård och hans band av alla slag är så sjukt överrepresenterade så ska något med honom bort också. Förslag någon? (bara på svenska jao!)
Jag är beroende av Indien just nu. Räknas det? Annars theobromin. (vilket är det aktiva ämnet i choklad) Jag gillar saffransgult solgult guldgult. Just nu den här sekunden gillar jag gult. Jag äter kanske kyckling igen, men jag ska aldrig mer äta fläsk eller nöt, insha Allah! Jag säger ja till många saker. Ett frieri från Ben Whishaw till exempel. Jag ger mig sällan in i skolarbete Jag är duktig på musik. Och att teckna. Och att totalnörda. Jag stör mig på fjortisar, fördomar och våld. Jag läser det mesta. Just nu On The Road av Jack Kerouac. Jag är vackrast, behöver jag ens fortsätta den meningen? Jag skrattar åt roliga saker. Och tråkiga saker. Om jag är trött skrattar jag åt kissobajshumor. Jag är en typisk 93:a. Or am I? Jag har aldrig köpt sex. Det finns ganska mycket jag aldrig har gjort. Jag är lycklignär jag lever i nuet. (Om det inte är på en mattelektion, då lever jag för framtiden eller det förflutna). Jag trivs inte med min vinterjacka. Jag är dålig på hjärnverksamhet av den typen som skolverket uppskattar. Jag är rädd för smärta, aliens och Voldemort. Jag älskar musik. Det här kan jag skriva ett helt nytt inlägg om någon gång. Jag uppskattar tolerans, koreografin i filmen Rab Ne Bana Di Jodi och ett gott skratt. Jag tror på människors goda vilja. Ibland i alla fall. Eller sällan. (Typ, my god Israel, Palestina, Talibaner, USA och Kim Jong Il, vad har ni för fel egentligen?)
Jag trodde min nya obsession skulle bli Avatar. Hur fel hade jag inte? Det är Indien som gäller (om ni nu inte redan fattat det). Det kommer passera, jag lovar. Förr eller senare kommer jag sluta ha bloggtitlar på hindi, förr eller senare kommer jag sluta vara kär i Shahrukh Khan (troligtvis förr, han är inget snygg), förr eller senare kommer jag sluta köpa ett paket bindis varje gång jag går in på Indiska (vilket redan innan den här episoden var sjukt ofta). Jag lovar, det kommer ta slut. Det kommer också komma tillbaka. Förr eller senare. Men just nu står det i full blom, och jag vet ännu inte om det kommer bli en Orlando Bloom eller en Gary Glitter (det där är min besatthetsskala, FIY). Just nu känns det som en Beatles, det vill säga en besatthet som börjar stort, svalnar efter ett ganska långt tag och sedan ligger och sover närmast hjärtat ända tills något väcker den.
Jag kan inte för mitt liv tänka mig att lyssna på typ Led Zeppelin eller The Clash just nu. Beatles skulle kunna funka, lite, kanske. Men då är det George Harrison eller post-1968 Beatles som gäller. Jai guru deva om eller inget. Istället lyssnar jag på Kailash Kher, Satyajit Ray, A.R. Rahman och Salim-Sulaiman. Och det känns rätt bra.
Imorgon kommer jag troligtvis dumpa min brasiliensjal för min punjabsjal (bilden).
Hum hain raahi pyar ke, Phir Milenge Chalte Chalte!
Men, vi ses. Jag ska bara dra till indien och bo där i resten av mitt liv.
(För övrigt så är jag för tillfället klädd i salwar kameez, dvs påsiga byxor och en typ tunika. Plus en dupatta, en lång sjal som man bär kring axlarna. Så med andra ord är jag klädd väldigt mycket som en del av tjejerna i videon, mest hon som inte dansar.)
tisdag 19 januari 2010
oh my god, jag vill bara be om ursäkt för den där oförlåtliga bilden på Shahrukh Khan. Det var över gränsen och jag lovar att aldrig lägga upp bilder på överdrivna tvättbrädor igen (även om det fakiskt bara var klädstilen jag ville åt to prove my point).
...och för övrigt så älskar jag att när en riktigt cool kille gör entré i en bollywoodfilm så ackompanjeras han alltid av ett fräsigt elgitarriff.
Ojojoj, här kommer Shahrukh Khan och wheeeeouuuw wheouw weeeeouuiiiiii! vad frän han ser ut i sina Ed Hardy-kläder och sina färgade solbrillor och sitt kladdiga hår!
Bilden är nästan orelaterad, men det är Shahrukh Khan i alla fall. Fo sho.
Jag laddade ned Rosetta Stone Hindi. Så fort jag får det satans programmet att funka så ska jag lära mig språket och bli kompis med denna killen här till höger. Sexy sexy.
Jag gjorde en spellista med det mycket fantasifulla namnet Januari 2010, den är rätt så damn catchy med tre remixar, två okända indielåtar, två intressanta artistsammarbeten, en låt snodd från Eskils najsiga pluggspellista, en intrumental überlåt av artisten jag inte kan göra spellistor utan och två andra låtar som jag, trots att de är skitbra, inte har så mycket att säga om.
Enjoy. För övrigt så har den en ganska genomtänkt ordning på låtarna.
Inspirerad av detta bestämde jag mig för att göra en egen lista med de smaskigaste äldre männen. (Vaddå, att vara knäpp är lite mitt trademark). För att vara med på listan måste man vara absolut minst trettiofem år gammal, helst fyrtio egentligen, men jag har ett undantag jag måste göra. Så, in no particular order:
Damon Albarn (41) Britpoppens vackraste. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Hugh Jackman (41) Kommentarer överflödiga. People Magazine hade väldigt rätt. Bob Dylan (68) Mycket gammal herre, och inte snygg så, utan mer fin liksom. Paul McCarteny (67) Det kanske är hans ungdom som dröjer sig kvar i minnet, men... wow. Mick Jagger (66) Det är hans attityd Robert Plant (61) Han är på "blunda och lyssna på hans röst"-stadiet. Hans röst köper in honom på listan. Johnny Depp (46) Jamen han är ju Johnny Depp... Mattias Bärjed (36) En av orsakerna till min mustaschfetish, jag har kramat honom. Martin Hederos (37) Får Mattias vara med så får Martin också det. Han är snygg. Jag har typ nästan kramat honom.
Att kungen skulle ha en märkessköld med en massa simborgarmärken på, att han ibland skulle smyga in simborgarmärken bland medaljerna på bröstet och att han skulle fnissa finurligt när han berättade det för folk
Hipster Superman, vem du än är, var du än är: kom och sortera min skivsamling, stäm min gitarr och komplimentera mina affisher! It's an emergency!!
Eller som skaparna av filmen uttryckte det: Faster than an ironically purchased Yugo! More powerful than a hot cup of Chai tea! Able to leap obscure B-sides in a single bound!
Hur kommer det sig att jag får nervösa sammanbrott och bryter ihop vid middagsbordet så fort jag har en inlämningsuppgift? Alltid samma, stirrar ned i fiskbullarna, tar ett djupt andetag I'm SO not crying now skyfflar in de sista skedarna utan att andas, tack för maten, sista värdigheten krävs för att rakryggad gå rakt till toaletten. Så fort låset klickar så brister det.
En liten inblick i mitt innersta, I hope you enjoyed it.
Jag har en spellista åt er. Min tanke när jag gjorde den var att den skulle innehålla musik som folk nog inte har hört men verkligen borde höra, det blev lite musik som många har hört också, men man kan inte få allt här i världen.
Så, om du har en timme att döda, eller behöver lite snygg och varierad bakgrundsmusik, så har du din spellista. [Voila]
här hittar man på ett namn och så kommer någon med ett bättre förslag. Vet ni vad? K kan få vara projektnamnet. fortsätt med förslag så kan jag byta namn sen
EDIT: förslaget jag fick förut var "explosion", barasånivet
K. För att det betyder "okej", för att det är den första bokstaven i mitt efternamn, och framför allt för att det var den första bokstaven jag kom att tänka på. Ful layout igen, men orka komma ihåg hur html funkar, orka ta reda på hur de satans stilmallarna funkar. nej.
Seg dag. Jag har inte gjort någonting på hela dagen, och för övrigt så känner jag att den här bloggen är på väg i fel riktning. Idag borde jag ha skrivit ett hemprov i historia, det har jag inte gjort, istället har jag letat genom bloggar med random bilder. Ikväll är jag inte hemma (för jag har ingen plugghjärna), jag ska inte repa med något band (för jag är inte med i något), jag ska inte gå på fest (för så kul ska vi inte ha det). Jag ska kolla på film med några kompisar (precis som igår). Inte så att jag inte gillar det, men det är enformigt, jag har ingen variation i mitt liv just nu. Mitt liv är för tillfället lika spännande som ett långt stabilt äktenskap, fast utan sex. (Och för övrigt så är det bara en metafor, så mitt liv är inte alls så egentligen)
Att göra:
Söka jobb
Göra läxor
Göra upp en budget för resten av månaden (I'm fucked)
Skriva korta presentationer om mig själv till bloggar och communities
(Jag kan sluta ha rubriker på hindi när jag har använt upp hela mitt ordförråd, men det växer så det kan ta ett tag)
