Västerbron & Vampires

Jag är medveten om att jag distansierar mig från halva jordens befolkning med det här inlägget, men eftersom bara en av de fyra som följer den här bloggen är kille, och han dessutom inte ens orkar läsa vad som står, så orkar jag inte ens bry mig.

Visst suger det när det enda som håller en uppe är stora doser av ibuprofen, paracetamol eller i värsta fall typ morfin? När man inte kan gå in i en vanlig affär utan att freaka sönder på att vissa livsmedelsföretag helt allvarligt verkar tro att "vegetariskt" är en smak. När man inte har någon aptit på något annat än choklad. När man helst inte vill öppna munnen på hela dagen trots att man i vanliga fall kan prata hur mycket som helst. När man blir helt apatisk, inte ens hittar någon musik man vill lyssna på, och bara längtar efter att klockan ska bli halv tio så att man kan gå och lägga sig.

Är halva jordens befolkning verkligen varulvar eller är det jag som är alldeles särskilt uppfuckad?

Alla som fattade rubriken får fem poäng.

Önskelista

1. Fred på jorden (den är obligatorisk, precis som "en egen häst" var i låg- och mellanstadiet)
   
2. Världens talang för att blogga, skitbra åsikter och en hel drös med läsare som kommenterar med synpunkter och reflektioner.
   
3. En fjortisfri innerstad
4. The Beatles in mono
5. Att skolan tar slut så fort som möjligt, att jag bara lär mig allt utantill på en gång, kan ta studenten imorgon och börja leta efter en plats att starta igång ett litet kollektiv.
6. Att följande människor följer med och bor i mitt kollektiv: Sara, Kerri, Eskil, Agnes, Gustav, Emzak, Rebecca, Vilma, Anders från Molotov Jive.
7. Att ingen förstör mina naiva, romantiserade bilder av saker som till exampel knark, Hare Krishna, det förflutna och framtiden.
   

God en-och-en-halv-månad-kvar-till-Jul!

akrobatiskt, George

I'm a dog chasing cars

Jag gick genom Vällingby centrum mitt i natten, klädd som Jokern i Batman. De få jag mötte vände sig om efter mig, såg skrämda ut. Jag lyssnade på soundtracket till Batman: The Dark Knight och förväntade mig hela tiden att någon skulle skjuta mig i ryggen, samtidigt som jag var untouchable. Oövervinnerlig. Skrämmande.
Jag har sällan känt mig så respektingivande. Gick med hänsynslösa, snabba steg genom vattenpölarna på Vällingbyskolans asfaltsbeklädda skolgård. Log åt tankarna i mitt huvud, tog några danssteg och klampade i vattenpölarna så att det stänkte.

Det blev en pojke.

För att knyta tillbaka till det här.
Grattis.


(aaaargh who am I kidding? jag vill DÖ!)

Min värld gick just sönder.

Med andra ord: I need to sort my priorities out.
Seriously.

Steve Jobs misslyckas äntligen med tankeläsandet

"Jag måste ha lite fartig musik om jag ska orka städa mitt rum" tänkte jag och satte min iPod på shuffle. Här är de fem första låtarna som kom upp.

1. Mitt Kvarter - Markus Krunegård
2. Simple Twist of Fate - Bob Dylan
3. Second Life Replay - The Soundtrack of Our Lives
4. Ghost Song - The Doors
5. Heartbeats - José González

fail

Shit vad tjejigt att tänka på allt det här.

(För att fatta följande inlägg måste du veta att Mattias är lika med Mattias Bärjed.)

Jag kollade nyss på någon cheesy amerikansk tv-serie. Ett par gifte sig spontant utomhus och deras bästa vänner var där och någon spelade akustisk gitarr i bakgrunden. Och precis innan hade jag sett på något annat program, där de pratade om Valentino och hans helt underbara, fabulösa kreationer (jag kan inte förstå att jag just skrev det där...). Så jag började såklart tänka på brudklänningar och coverband och cateringfirmor och så. (För övrigt så hade jag - inser jag nu - kollat på ett Scrubsavsnitt tidigare där Carla och Turk börjat planera sitt bröllop)
Iallafall.

När (om?) jag gifter mig ska mitt bröllop vara som bröllopet i Upp Till Kamp. Inklusive mustaschen, bilen och Mattias Bärjed på gitarr.
Och så tänkte jag visa er klippet med bröllopet, men när jag körde in det i Movie Maker för kraftig modifiering så visade det sig att det finns två ljudspår, och det är ljudspåret med kommentarerna som automatiskt kommer upp i Movie Maker. Och hur kul är det att kolla på ett klipp och bara höra "och... ett rörande ögonblick. Jag minns hur vi liksom dansa de och åh titta dit titta dit! och ba haha. eh såatte alla de här bilderna motbilderna är från samma sekvens".

Njäe. Inte så kul kanske. Fast ganske tillfredställande för min nördighet med följande kommentarer (nedtecknade som de sägs och därför lite talspråkiga och konstiga):
någon: ...och vem har vi hääääär? haha
någon annan: Mattias!
Mattias: Juste, här återknyter vi till etta... avsnitt ett igen. Ådetvar det var fan ingsf... vi letade ju låt här, och vi kunde inte komma på vad vi skulle spela här
någon: Aa ni hade en massa förslag.
Mattias: Så kom eh aa det var Fannys idé att vi skulle köra... den här låten igen.
någon: Och här....
Mattias: Aa vi hade ju bara en chans på oss eller vad man ska säga
någon: [ointressant babbel] ...och jag kommer ihåg vi hade en chans, ljuset föll, vi skulle till nästa plats, det var ett rent helvete.
/../
...och du spelar ju live. som vanligt.
Mattias: Mm... amen just att det var en chans gjorde ju att det blev den här nerven som man ofta ah... aa, vill komma åt

någon: Och det här är ju Tommy and the Heartbreakers här. På scenen. Minus Tommy då.
Mattias: Vi var ännu hårdare.
någon annan: Aa det hade vi ju en idé om att vi skulle mm... Mattias eller nån annan i bandet skulle komma då i nån sånhär arbetspickup duvet där det skulle stå då "Mattias plåtslageri" eller nåt...
Mattias: Jag har ju inte körkort så det gick ju inte.
[alla fnissar]
någon annan igen: ...så man såg att det var knegarkillar för lite förebilden till Tommy and the heartbreakers är ju dåååe Shakers...
[och sen övergår allt i ointressant babbel igen]

Mina kommentarer på de här kommentarerna skulle väl vara:
1. Mattias har inte körkort, Markus Krunegård har inte heller körkort. Intresseklubben! (I was quite serious there. Jag har faktiskt antecknat det. I huvet.)
2. Menvaddå. Det kan ju inte stå Mattias plåtslageri på bilen. Vem är Mattias? Det finns ingen Mattias i serien! Mattias Bärjeds rollkaraktär heter faktiskt Anders. Ska det vara så svårt att förstå när man till och med jobbat med serien?
3. Talspråk är sjukt svårt att skriva, man pratar nämligen inte med kommatecken, bisatser och uttal på T:et i "Det".

Långt och ointressant blev det. Igen.
Det bjuder jag på.

Ännu ett inlägg i Blur vs. Oasis-debatten. Visserligen taget från kommentarerna till en Blurvideo, men ändå.
Översta kommentaren är väldigt bra.
Klicka på bilden så blir den större.

Insomnia

Mitt i natten
Jag försöker inte längre
Det går aldrig om man försöker
I won't get to get what I'm after
Så jag tänder ljuset
Drämmer på sextiotalet
Och låter mina sinnen dansa
Hjärnans solkatter målar taket
Precis som jag ville ha det
Till the day I die

Och jag sluter ögonen
Dansar i leran
Säger:
"Jag måste faktiskt äta langos den här veckan"
Kär men jag vet inte i vad

Nästa sommar sover jag under bar himmel.

glamrockarna älskar hippiesarna älskar punkarna älskar indiekidsen ♥

Markus Krunegård igen då

Idag har jag koncentrerat hela min talang? kreativitet? hjärnkapacitet? whataver? på att komprimera ned hela radiosändningen med Markus Krunegård i P3 Live Session nu i onsdags till tolv spår. Jag har tamigtusan photoshoppat till ett skivomslag också med hjälp av en bild jag själv tog på radiohuset och en massa loggor och typsnitt och grejer jag hittade på markuskrunegard.se.
Det var ett idogt arbete.

01. Prinsessan Av Peking
02. Benny
03. Mitt Kvarter
04. Stjärnfallet
05. Lev Som En Gris Dö Som En Hund
06. Isande Diskant
07. Kär I En Borderline
08. Fel På Hjärnan
09. Trelleborg - Travemünde - Världen
10. Hollywood Hills
11. Hela Livet Var Ett Disco
12. Lika Barn Leka Bra

Ska nog photoshoppa fram en baksida till skivan också och faktiskt printa ut och bränna och allt sånt. För jag gillar min idé, jag gillar musiken, och jag gillar skivor mer än jag gillar mp3- och jpeg-filer.

Fast vi bara kännt varann i elva timmar

Suddig bild, jag vet. Men atmosfärisk och så, och det är ju det viktiga.
Markus var sötåfin. "Välkommen till Markus Krunegårds svensexa" sa han själv om alla pinsamheter som rotats fram. Gamla raplåtar, en historia om hur han sjungit en lång visa på en halvtimmespromenad när han var tre och ett halvt år gammal, visa ord av finska mamma och en hel del knäppa historier och minnen.
Han var fin som vanligt. Vi hade roligt. Jag snodde hans plektrum.

Ah! det var fint! kärleken flödade i studio fyra den här vackra kvällen i november.

Herregud

Imorgon bär det av till min tredje? andra? kruniskonsert (tredje? nä, laakso räknas inte)

Gråter över: Ringen på vänstra ringfingret där
Skrattar åt: jag ska se Krunis imorgon helt gratis
Biter på naglarna över: Labbrapport, matteprov, matteomprov, bok, retoriktal samt att ställa en fråga till Markus Krunegård i livesändning (p3 runt niohalvtio(?) imorgon)
Lyssnar på: låten ovan och en massa annat av Markus
Läser: A Clockwork Orange av Anthony Burgess
Pluggar: ingenting. jag är lat och kommer straffas för detta så fort gymnasiet är avklarat.

Mattias Bärjed

Om man mår lite dåligt så hjälper ju musik för det mesta, det vet alla. Men vet alla att den absolut bästa musiken när man är småsur eller besviken eller ledsen eller vad som helst är filmsoundtracks av Mattias Bärjed?
Mattias Bärjed är (som bekant?) gitarristen i The Soundtrack Of Our Lives, men han är också sjukt bra på andra soundtracks. Som soundtracken till Upp Till kamp och Familjen Babajou.

För övrigt är han finast och bäst på alla andra sätt också. Och jag har träffat honom, plus i kanten på det. Och han siktade på mig när han kastade strumpor och skor och whatnot från scenen, ännu mer plus i kanten. Och han har en mustasch, jättemassa plus.

<--- whii! ♥

Is that a pooshka in your carman or are you just happy to viddy me?

Som ni ser av rubriken så älskar jag det påhittade ungdomsspråket i A Clockwork Orange. Utifrån sammanhanget borde ni nu kunna tre ord på nadsat som språket kallas. Nadsat betyder för övrigt tonåring.

Och bilden: Damon Albarn gillar tydliden också A Clockwork Orange. Han är sneety.

Hela videon till The Universal har lite clockworktema.

Lösögonfransar!

Måste bara visa en närbild, bara for the sexyness of it.

Jag gillar min ögonfärg btw. Antagligen det jag är mest nöjd med med mitt utseende.

I'll lomstick that devotchka's litso with my britva, my droogs!

Jamenvisstserru. Jag blev bjuden på ett riktigt hallowenparty ungefär två timmar efter att jag köpt A Clockwork Orange på akademibokhandeln, så det var ju ingen tvekan om vad jag skulle klä ut mig till. Det blev till att leta hatt, prova tighta vita jeans, och köpa lösögonfransar i massor.
Slutresultatet blev riktigt bra. Cylinderhatt istället för plommonstop blev det, och några vita hängslen eller svarta kängor kunde jag inte hitta. Men det var nära nog, och ärligt talat så är jag nöjd bara med att vara den enda tjejen på festen som faktiskt klätt ut sig på riktigt och inte bara gått in för att se sexig ut.
Jag ska aldrig någonsin klä ut mig till sjuksköterska, bara så ni vet. (Jokersjuksköterska kanske, men det är en annan sak liksom)

För övrigt hade en kille på festen klätt ut sig till Jokern. Farligt. Om jag hade druckit mer än de tre eller nåt cidrarna (vad fan heter cider i plural?) hade jag säkert börjat klänga på honom. Jokern!!

Man kanske undrar varför jag är så himla kär i alla galningar, vad som är grejen med Alexander DeLarge, Jokern, Jean-Baptiste Grenouille och Brian Jones. Och det är så att... eeeh... okej jag vet inte, men jag tilltalas av vansinne, självständighet och fritt tänkande är sexigt, och ärligt talat; det är jävligt fritt att bara skita i samhällets normer och spela helt efter sina egna regler.
Sen kanske man undrar varför Rolling Stones gitarrist står med på listan ovan, och det är för att han var galen. Seriöst. Helt knäpp i huvet.

Den där festen då, hur var den? Well... allt jag kunde tänka på var hur värdelös musik det var. De borde spelat lite Ratatat och Hockey istället.

Tame Impala

Tame Impala is the movement in Orion's nebula and the slime from a snail journeying across a footpath. To humans however, Tame Impala is more of a 'music ensemble', but its various other forms should not be disregarded (colour that humans can see is only a small part of the electromagnetic spectrum, the rest is just as important to other things!)

Jag gillar överdriven pretention och psykedelia, alltså är det här ett bra band. Ingen diskussion!

sådär

"Paul McCartney is seriously awesome"

nu står den där exakta ordföljden på en plats på HELA internet.

I'm a joker

Det här är roligt faktiskt. Om du inte fattar bör du kolla videon nedan.

Varför jag är royalist när det kommer till Storbritannien

Den absolut bästa fick man inte bädda in. här är en länk.

Fast egentligen är inte vi så dåliga vi heller