Svensk [ja vaddå?] at its best.

Jamen vad är det för musikstil egentligen. Jag lägger med en besviken suck till alla mina Hiveslåtar i rockkategorin i mitt iTunes. Jag vet inte om de platsar där, men "Alternative" är antichrist så den bojkottar jag.

nej, faktiskt inte.

Jomen det va la inte det som var grejjen.
(orka svara på kommentarer med en ny kommentar, ingen läser ju det någonsin)
Så, Sara: det var inte det som var grejen. Inte om hur tuffa trummisar är, utan om hur framträdande och mäktigt trummandet är i låten. Så egentligen skulle jag kunna ta bort allt utom den första videon.

Trummisar

Jag brukar inte direkt falla för trummisarna i banden jag gillar. Varför vet jag inte, men de är väl helt enkelt aldrig lika framträdande och coola som sånarna, men här är några videor som får mig att bli helt kär i trummisarna.
Särskilt låt nummer ett är helt underbar. Vid det här laget har jag glömt vilka andra låtar jag valt, ska bli spännande att publicera.

The Knack - My Sharona
Uploaded by SamFisher037. - See the latest featured music videos.

3/4 2009 MÉXICO arrival...

Klockan är snart halv 8 en la mañana och jag kan inte somna om.
Jetlag!

Tänkte se om jag orkar skriva resedagbok. Kan ju börja nu.
Jag är inte helt säker på vilket datum det är eftersom jag ställt om min klocka typ över datumgränsen, men jag skulle tro att det är samma datum här som hemma vid den här tiden på dygnet (halv 8/halv 4), så det borde vara den tredje april.

Den här tiden på året är det som varmast i Mexiko, mitt i sommaren bara regnar det nämligen.

Larssons bor i ett stort fint hus i en av de finaste delarna av México City. Då känner man sig lite tryggare från knarkmaffian och Montezumas hämnd.

De saker jag lärt mig om México City hittills är:

• Om man användet blinkers i trafiken visar man sig svag och prejas lätt åt sidan.
• Staden har över 23 miljoner invänare och ligger sjukt högt över havet. Huvudvärksvarning. Det är som om hela Skandinavien hade klämt ihop sig att bo på Kebnekaise, men inte kunde bygga höga hus p.g.a jordbävningsrisken
• Världens rikaste man (tills typ, förra året, då Bill Gates tog tillbaka titeln) kommer från Mexiko, men han har Libanesiska rötter.
• Landet heter México (egentligen Estados Unidos Mexicanos), delstaten heter Estado de México oxch staden heter Ciudad de México.
  Fantasifullt. Jag bor i Mexiko, Mexiko, Mexiko.
• Man ska bära pengarna närmast kroppen, annars kan man bli pickpocketad.
  

♥

SOUNDTRAAAACK!

klicka=större som vanligt

jag fick mejl jag fick mejl jag fick mejl!!
synd att jag inte kan komma på konserten då pga åldersgränsen. Nästa konsert i närheten får det bli.

undrar om mejlet var från dem personligen... det är från den mejladressen man ska skicka fanmejl till så...
NAJS!

aj fakking löööv dem!

HANNA! ho hoo!

En kommentar på detta.

klicka = större bild.

Vad fan är detta?
Jag känner ingen Hanna som var där, alltså har en Hanna, som inte känner mig, sett mig där, hört mig säga något jag mycket väl kan ha sagt (och som i viss mån faktiskt är väldigt sant), vet att jag stog på andra raden, har hittat min blogg, vet vem jag är när hon hittar bloggen och minns vad jag sagt.
Det är lite läskigt faktiskt.

Hanna, kära vän, vem är du egentligen? Jag brister av nyfikenhet.

grammatiska fel jag vet, bryr mig inte just nu.

Jag har varit i Acapulco en gång

...och de har ett hard rock café som jag inte åt på men fotade mig utanför. Jag såg ut som Anita Pallenberg. '60-talets sexigaste kvinna?

Någon gång ska jag ladda upp alla mina dagboksanteckningar från den resan, syftet med dem var ju faktiskt att de skulle upp på bloggen så småningom...

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått.

Titeln är bara somk den är för att det såg så sämst ut att bara skriva "något lite trist".
Något som är lite trist är i alla fall att sedan Spotifys ankomst till mitt liv har jag lyssnat aldeles för lite på Beatles. Sådant duger inte, jag borde inte låta kommersiell skit styra mig sådär.
Abbey Road är bland det bästa som finns, barasånivet.



One two three four five six seven, all good children go to heaven.

I don't believe in killing whatever the reason

John dog för 29 år sedan, herrejösses.
Jag gillar det inte.
Fast tänk om han hade levt, hade han klarat övergången till löjliga kommersiella musikvideor och synthpop med hedern i behåll? Jag tror han är mer legendarisk är Macca, inte bara för att han blev skjuten, utan också för att ingen har sett sådana här musikvideor med John Lennon.
Jag blir ledsen av sådant här. Johnny! Han kan ju inte vara död heller. blärgh!

För att... jag vet inte, fira? har jag gjort en spellista på spotify med lite orginal och lite covers. Tjohej!
Rubriken självfallet upfunnen av J.W.L. själv.
Runner up rubriker:
Dead as a doornail.
Living is easy with eyes closed.
Life is what happens to you while you're busy making other plans.
I don't know which will go first - rock'n'roll och cristianity.

अब सब एक साथ

Idag blev en kille i min klass chockad över att jag aldrig har rökt på, sedan erbjöd han mig att köpa, han hade lite i jackfickan sa han.
Verkar jag som en som röker på mycket?

On another note så är jag lite rädd för att fråga min indiske twitterkompis hur gammal han är, han går i college, så han är ju definitivt äldre än mig, men hur mycket kan man aldrig veta. Tänk om han bara, jaha, du är sexton? men då orkar jag ju inte snacka med dig fastän vi har samma musiksmak, filmsmak och förkärlek för varandras hemländer och -språk.

Buhubuhu. Vilka problem man har.

Bilden snodd härifrån.

Robin Keller

Min allra konstigaste obsession.
Jag vet inte riktigt vad det är jag finner så imponerande med Robin Keller. Jag menar, sångare i ett band som gett ut, vadå? en? skiva. 2006. Dramatenskådis, har småroller i tre svenska filmer och två avsnitt av LasseMajas detektivbyrå. Alltså, det är ju inte som att han är typ Jimi Hendrix eller nåt. Inte är han så värst snygg eller cool heller (Ärligt talat så är hans brorsa Nino mycket snyggare).

Men någonting är det som har någon sorts dragningskraft på mig. Jag tror (vet) att det började i typ nian, när han höll på med en enmanspjäs som han framförde på högstadieskolor, bland annat Vällingbyskolan. Han skulle framföra pjäsen i ett litet klassrum med stolarna arrangerade i halvcirklar i några rader. Om jag vetat vilka följder det skulle få hade jag (kanske) inte satt mig längst fram i mitten (who am I kidding? Jag gillar att obsessa!). Självklart var jag, i mitten, den bästa personen att stirra fientligt i ögonen under en arg scen följd av en lång tryckt tystnad (jag var bra att stirra på under en annan scen också, men den talar vi inte om).Pjäsen var löjligt bra och sen när jag kom hem den dagen googlade jag honom, delvis på grund av hans awesomeness, delvis eftersom han till utseendet var stört lik en kille jag gått i samma klass som i mellanstadiet (och som nu, FYI, går i samma skola som mig igen och nu inte ser ett dugg ut som Keller).

Jag fick inte fram sådär överdrivet mycket information förutom att han var med i ett band. Big deal liksom.

Sedan, efter några månader kanske, så gick vi med skolan och såg filmen Darling, och han var med på slutet, jag kopplade direkt och självklart kände ingen annan igen honom och tyckte därför det var lite udda att jag nästan flippade ur.

Sedan dess har han ploppat upp i mitt liv lite då och då, en gång skulle jag t.ex. leta efter låten Give Peace A Chance på spotify och hittade en skitsnygg cover av den som jag lyssnade på i nästan två veckor innan jag insåg att det var The Slaves som covrat den, Robins band.
Och nu senast såg jag honom i en teaterannons.

Nog babblat. Mindre prat, mer verkstad. Mer indie.



Efter lite video-viddying (åh, där är det igen, a clockwork orange-språket!) har jag insett att daymn!, Nino ÄR mycket snyggare. Men det är ändå Robin som är min grabb :D

Joho

kanske inte helt till hundra procent, men det sa jag inte heller, (eller?) jag tänkte inte säga det så i alla fall.

Jag hade en knäpp dröm i natt...

...Jag var typ i skärgården, med mamma tror jag, jag hade ingen båt, men en jättejättestor golden retriever som kunde simma. När jag säger jättestor så menar jag verkligen det, han var typ två meter över ryggen. Han kunde som sagt simma, så jag fick sitta på hans rygg så kunde han simma mellan öarna, jag blev såklart blöt om benen, för vattnet skvalpade ju upp överallt, men jag behövde inte simma själv i alla fall. Hunden log hela tiden och tungan hängde ut ur munnen på den på det där sättet som den bara gör på riktigt glada hundar.
Sedan var det någon som gav mig en massa tabletter som jag instiktivt visste var knark i olika former, de blandades i väskan med mina migräntabletter, mina ipren och mina grönlila loperamidkapslar, jag skulle inte langa dem eller gömma dem, jag skulle bara ha dem. Ingen sa att jag inte fick ta dem utom jag själv. Jag var rädd för dem.

Det förvånade mig lite faktiskt, jag som är så drogliberal borde inte bli så rädd för en liten påse med ecstacy eller kokain eller morfin (troligen var det lite av varje). Men drogerna i väskan gav mig bara en olustig känsla.

Sedan, när jag kom till skolan på morgonen, rotade i väskan på jakt efter nycklarna och kom på att "shit, jag har ju väskan full med knark". Efter ett ögonblicks tyst inre panik kom jag på att det bara var en dröm, och att det skummaste i min väska var visitkort från frireligiösa typer (jag samlar på såna kort, okej?). Men jag blev verkligen rädd ett tag.

Känner mig hjärntvättad men lugnad.

Musikkalendern

Vill passa på att påminna att jag är en av hjärnorna bakom Musikkalendern. Okej, visserligen är jag den mindre aktiva hjärnan, men jag har tillgång till utkast och spellistor, och har hittat minst tio låtar till den. Det är julens bästa kalender, EMI förlorar, för de är vinstdrivande och egotrippade, och svt förlorar, för jag tillhör inte målgruppen.

musikkalendern.tumblr.com
Anteckna! Bokmärk! Besök!

It really really really could happen

Den här filmen fick jag i mejlen igår. You've got one new mail from Blur.

Håhåjaja. Den ska man alltså se. Nej fyfan vad jag klommer gråta av den, det var deras absolut sista gig i somras, jag missade min chans, jag kommer ALDRIG få se dem. ALDRIG. Min tröst är väl kanske Gorillaz då, de släpper nytt i vår om allt går som det ska, men vad fan, hur ser gorillazkonserter ut? Det är ju knappast vackra underbara Damon Albarn som står på scenen och är bäst i sig själv.

Men det kan ju vara fint ändå, vem vet?
Filmen fick (obviously) sitt namn av blurlåten No Distance Left To Run som jag tidigare bloggat om. Woop!

Vad vi äntligen blev av med under 00-talet

Det tog ett tag, och visserrligen uppkom de också mer eller mindre under 00-talet (Big Brother '99), och visserligen finns de fortfarande i viss mån kvar (Paradise Hotel, Tila Tequila), men tack gud för att vi äntligen slipper de satans dokusåporna!
Aldrig mer! (så sa de efter första världskriget också, men det här är viktigare)

Billy

Nejmen. Nu hittade jag honom på ReverbNation också. (han är också med i tsooltävlingen you see)
jag kanske verkar som en stalker, men jag lovar att det bara är slumper. Okej det kanske är lite stalkigt att nu kolla upp honnom på facebook, men vaddå, han fotade ju.

Decenniets kändisdöd

Ett gäng nominerade här, vi börjar med nomineringen och ser sen ut en vinnare.

Alec Guinness
Lolo Ferarri
George Harrison
Dee Dee Ramone
Johnny Ramone
Anna Nicole Smith
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Maharishi Mahesh Yogi
Mitch Mitchell (jimi hendrix experience)
Billy Mays
Ron Asheton (iggy and the stooges)
Michael Jackson
Patrick Swayze

och så i första ronden sorterar vi ut dem som vi själva skiter i. That leaves:

George Harrison
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Maharishi Mahesh Yogi
Mitch Mitchell (jimi hendrix experience)
Ron Asheton (iggy and the stooges)
Michael Jackson

och i andra ronden eliminerar vi dem som media struntade i

George Harrison
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Michael Jackson

och sen i tredje ronden är det dags att beatämma sig. vem skapade största mediafuzzet?
George Harrison borde ha gjort det, men jag minns inte det, herregud, det var 2001 ju, han är ute.
Ingemar Bergman skapade intellektuellt mediafuzz, men de dumma får mer plats i media, så han går också bort.
Den underbara som tog en överdos från ett liv där han var på toppen av näringskedjan men hade sömnsvårigheter, tog en överdos och dog, eller han den misstänkta pedofilen som ingen riktigt vat vad som hände med, för man tror ju inte på kvällstidningarna, och wikipediaartikeln är så lång att man inte får urt någon information från den.

Eftersom jag inte bara går efter vad media anser så skulle jag vilja säga att Heath Ledger vinner. Och på min personliga lista kommer George Harrison tvåa (han hade ju ändå levt länge, upplevt mycket och varit förberedd på att dö. Inte alls lika tragiskt som Heaths död). På den populistiska listan kommer nog däremot Michael Jackson på delad förstaplats med Heatl Ledger.

Men ni vill inte höra något om Michael Jackson, ni är väldigt trötta på honom

Jag skulle lägga ett youtubeklipp här, men alla Heatklipp var equally underbara, så ni får en bild istället.

Tjena

hittade just ett underbart filmklipp. insåg sen att det var billy som filmat. han som stod bredvid oss på soundtrack på grönan och har sett femton konserter med dem. jajamen.