tisdag 27 oktober 2009

Decenniets obehagliga kalldusch

Jag fortsätter min decennieutvärdering med "decenniets obahagliga kalldusch". Med det menar jag typ obekväma sanningar som gått upp för oss, typ som An Inconvenient Truth. Eller exakt som An Inconvenient Truth. Decenniets obahaglöiga kalldusch är nämligen den globala uppvärmningen.
Jag tror jag personligen vaknade lite halvt när jag såg Day After Tomorrow. Men mitt riktiga uppvaknande, då jag faktiskt insåg att något måste göras var däremot, precis som för de flesta, efter att ha sett An Inconvenienmt Truth. Al Gore tog upp så många faktum och påpekade så många smarta saker, och jag blev som religiös, försökte frälsa om alla i min närvaro till AlGorismen. Och nog är klimatförändringarna något som det är viktigare att vara överens om än huruvida gud vill att vi visar håret för främmande män eller inte.

När folk säger att de inte tror på global uppvärmning blir jag så enormt trött och arg, nästan alla forskare i världen är överens om att klimatet förändras, så när folk som sovit sig genom gymnasiet lägger fram obestridiga fakta om att klimatet varit varmt tidigare och att vi inte borde oroa oss så förlorar jag nästan tron på mänskligheten.
Klimattvivlare, fjortisar och sverigedemokrater är de jobbigaste människorna som finns.
Vi måste tillsammans alla hjälpas åt att förhindra det här och bla bla bla ni har hört det förr. Ni vet vad ni måste göra så jag tänker inte tala om det för er igen.
Ganska bra hemsidor om du bryr dig lite sådär extra mycket:
Den där fina orkanen på bilden heter Felix och kommer komma tillbaka om du inte börjar ta tunnelbanan till jobbet. (varför heter allt som förstör mitt liv felix?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar