The exquisite art of egofotografi

Det här är en gif egentligen. klicka på den!! wehoo alla är glada!!

Musikvideor

Jag har roat mig med Movie Maker på sistonde. En video full med stulna klipp och bilder och en video där jag bara filmat rakt in i mitt nya kalejdoskop.
Enjoy som de säger på Coca-Cola.





Jag gjorde en till version av den lite smått tråkiga kalejdoskopvideon.

Go fuck yourself with your atom bomb

Poesi är ganska enormt fint. Känner min intellektuell som inbillar mig att jag förstår. Men det är bara det man kan göra väl? Inbilla sig? Man kan inte mer än tro att man förstår. Man kan inte kunna poesi som Ben Whishaw sa på bio.

America this is quite serious.
America this is the impression I get from looking in the television set.
America is this correct?
I'd better get right down to the job.

Speaking of which. Visst pajar den amerikanska manliga speakerrösten trailern till Bright Star? Mitt bland allt det fina brittiska edvardianska do you have John Keats' poem book? och my stitching has more maritial admirers than your scribblings put together och there is a holiness to the hearts affections så klämmer de in en riktig CNN-röst som abrupt påpekar att HEE WAS A DRRREAMERR!! men snälla han är ju poet så det fattar vi ju nästan och inledningen också eftersom han börjar med att berätta om en dröm.

Trailermakare är inte poeter kan vi ju sammanfatta det hela. De har säkert ölkepsar, snusprillor och jeans med buttcrack. När det kommer en film utan explosioner blir de troligtvis helt ställda.

Nog klagat nu.
Lyssna på den där dikten ovan.
mnehej, läs den då.

Decenniets bästa skivor - en lista

Top Artist: Eminem
Top Billboard 200 Album: 'N Sync, "No Strings Attached"
Top Hot 100 Song: "We Belong Together," Mariah Carey
Top Country Artist: Toby Keith
Top Country Album: Carrie Underwood, "Some Hearts"
Top Country Song: "Somebody Like You," Keith Urban
Top R&B/Hip-Hop Artist: Alicia Keys
Top R&B/Hip-Hop Album: Dr. Dre, "2001"
Top R&B/Hip-Hop Song: "Be Without You," Mary J. Blige

Där, jag stal lite från billboard.com. Deras statistik över 00-talet var det.

Men bästsäljande är inte lika med bäst, inte för mig i alla fall, jag som är så himla indie. Just nu är jag lite världsfrånvänd efter att ha lyssnat in mig på en massa klassiskt, men I'll be right back with you.

På den här listan tar jag bara upp album som jag faktiskt lyssnat på, så Joni Mitchells Both Sides Now kommer inte med, inte heller kommer Aquarius; Aquas andra skiva komma med, för den är inte bra, för att vara med måste skivorna alltså uppfylla tre kriterier:
1) Att de är bra.
2) Att jag har lyssnat på den.
3) Att de släpptes någon gång mellan 1/1/2000 och eh... idag.

Samlingsalbum får inte heller vara med.

Så, i kronologisk ordning, med Wikipedia som enda källa, presenterar jag nu 2000-talets bästa skivor.

• 2000
  - Standing on the Shoulders of Giants Oasis
  - Selmasongs Björk
  - Music Madonna
• 2001
  - Vespertine Björk
  - No More Drama Mary J. Blige
  - There Is Hope First Floor Power
• 2002
  - Vapen & Ammunition Kent
  - American IV: The Man Comes Around Johnny Cash
  - In Lust We Trust The Ark
  - Music Machine Melody Club
• 2003
  - American Life Madonna
  - Think Tank Blur
• 2004
  - Good News For People Who Love Bad News Modest Mouse
  - Tyrannosaurus Hives The Hives
  - How To Dismantle An Atomic Bomb U2
  - Irish Son Brian McFadden
  - State of the Ark The Ark
• 2005
  - Mezmerize System of a Down
  - Du & Jag Döden Kent
  - Don't Believe the Truth Oasis
  - Laleh Laleh
• 2006
  - Stadium Arcadium Red Hot Chili Peppers
  - Hets Hets
• 2007
  - Twelve Patti Smith
  - Raising Sand Robert Plant & Alison Krauss
• 2008
  - Flight of the Conchords Flight of the Conchords
  - Fleet Foxes Fleet Foxes
  - E18 Album Detektivbyrån
  - Wermland Detektivbyrån
  - You Are Here Thenewno2
  - Markusevangeliet Markus Krunegård
  - Communion The Soundtrack of Our Lives
• 2009
  - Together Through Life Bob Dylan
  - My One and Only Thrill Melody Gardot
  - Goodbye To Romance Melody Club
  - Mind Chaos Hockey
  - Monsters of Folk Monsters of Folk
  - Lev Som En Gris Dö Som En Hund Markus Krunegård
  - Prinsen Av Peking Markus Krunegård
  

Sådär, en lång lista blev det, men herregud, ingen sådan här post ska vara utan en top fem, så nu ska jag gnugga geniknölarna och stryka nästan hela listan.

- Vapen & Ammunition Kent
- Think Tank Blur
- Good News For People Who Love Bad News Modest Mouse
- Twelve Patti Smith
- Wermland Detektivbyrån
- Communion The Soundtrack of Our Lives
- Together Through Life Bob Dylan
- My One and Only Thrill Melody Gardot
- Mind Chaos Hockey
- Monsters of Folk Monsters of Folk
- Lev Som En Gris Dö Som En Hund Markus Krunegård

Pshhkej, så jag fick ned det till en top 11. Försökte få till en top 10 i alla fall men det bara gick inte. Det som står närmast till hands är att ta bort Kentalbumet av personliga anledningar, men det är verkligen inte schysst då det verkligen verkligen förtjänar sin plats, så top 11 blir den slutgiltiga formen. Sedan kanske det ska påpekas att när jag skriver Lev Som En Gris Dö Som En Hund så tycker jag att Prinsen av Peking liksom automatiskt kommer med. De är ju i grund och botten en dubbelskiva. Samma sak är det med E18 Album och Wermland, de hör ihop, de är så lika.
Fler album än dubletterna går verkligen inte att få bort, och tro mig, jag har försökt.

Några honourable mentions ska jag väl ändå få plats med innan jag slutligen publicerar denna (som har legat som utkast ett bra tag). De där albumen som klarade top 15 men inte riktigt klarade sig till den där löjliga topp 11-gränsen:

Fleet Foxes självbetitlade debut, Melody Clubs senaste, Goodbye To Romance, som sammanfattar hela min sommar 09, Selmasongs av Björk, soundtracket från en film som fått mig att gråta som ingen annan, och slutligen Irish Son av ex-westlifearen Brian McFadden. Den satte verkligen ton för mitten av decenniet, och jag lyssnar på den än idag.

Alla skivor i den långa listan länkar till sin spotifylänk, om skivan inte finns där så länkar det till last FM och länken är röd. (E18 Album länkar till EP:n Hemvägen, då E18 Album i stort sett bara är en förlängd version av denna och inte finns på spotify)
Hoppas folk läser detta, så mycket möda som ligger bakom.

Todaloo, motherfuckers!!

Filmer som ska ses, förr eller senare.

todaloo

Svensk [ja vaddå?] at its best.

Jamen vad är det för musikstil egentligen. Jag lägger med en besviken suck till alla mina Hiveslåtar i rockkategorin i mitt iTunes. Jag vet inte om de platsar där, men "Alternative" är antichrist så den bojkottar jag.

nej, faktiskt inte.

Jomen det va la inte det som var grejjen.
(orka svara på kommentarer med en ny kommentar, ingen läser ju det någonsin)
Så, Sara: det var inte det som var grejen. Inte om hur tuffa trummisar är, utan om hur framträdande och mäktigt trummandet är i låten. Så egentligen skulle jag kunna ta bort allt utom den första videon.

Trummisar

Jag brukar inte direkt falla för trummisarna i banden jag gillar. Varför vet jag inte, men de är väl helt enkelt aldrig lika framträdande och coola som sånarna, men här är några videor som får mig att bli helt kär i trummisarna.
Särskilt låt nummer ett är helt underbar. Vid det här laget har jag glömt vilka andra låtar jag valt, ska bli spännande att publicera.

The Knack - My Sharona
Uploaded by SamFisher037. - See the latest featured music videos.

3/4 2009 MÉXICO arrival...

Klockan är snart halv 8 en la mañana och jag kan inte somna om.
Jetlag!

Tänkte se om jag orkar skriva resedagbok. Kan ju börja nu.
Jag är inte helt säker på vilket datum det är eftersom jag ställt om min klocka typ över datumgränsen, men jag skulle tro att det är samma datum här som hemma vid den här tiden på dygnet (halv 8/halv 4), så det borde vara den tredje april.

Den här tiden på året är det som varmast i Mexiko, mitt i sommaren bara regnar det nämligen.

Larssons bor i ett stort fint hus i en av de finaste delarna av México City. Då känner man sig lite tryggare från knarkmaffian och Montezumas hämnd.

De saker jag lärt mig om México City hittills är:

• Om man användet blinkers i trafiken visar man sig svag och prejas lätt åt sidan.
• Staden har över 23 miljoner invänare och ligger sjukt högt över havet. Huvudvärksvarning. Det är som om hela Skandinavien hade klämt ihop sig att bo på Kebnekaise, men inte kunde bygga höga hus p.g.a jordbävningsrisken
• Världens rikaste man (tills typ, förra året, då Bill Gates tog tillbaka titeln) kommer från Mexiko, men han har Libanesiska rötter.
• Landet heter México (egentligen Estados Unidos Mexicanos), delstaten heter Estado de México oxch staden heter Ciudad de México.
  Fantasifullt. Jag bor i Mexiko, Mexiko, Mexiko.
• Man ska bära pengarna närmast kroppen, annars kan man bli pickpocketad.
  

♥

SOUNDTRAAAACK!

klicka=större som vanligt

jag fick mejl jag fick mejl jag fick mejl!!
synd att jag inte kan komma på konserten då pga åldersgränsen. Nästa konsert i närheten får det bli.

undrar om mejlet var från dem personligen... det är från den mejladressen man ska skicka fanmejl till så...
NAJS!

aj fakking löööv dem!

HANNA! ho hoo!

En kommentar på detta.

klicka = större bild.

Vad fan är detta?
Jag känner ingen Hanna som var där, alltså har en Hanna, som inte känner mig, sett mig där, hört mig säga något jag mycket väl kan ha sagt (och som i viss mån faktiskt är väldigt sant), vet att jag stog på andra raden, har hittat min blogg, vet vem jag är när hon hittar bloggen och minns vad jag sagt.
Det är lite läskigt faktiskt.

Hanna, kära vän, vem är du egentligen? Jag brister av nyfikenhet.

grammatiska fel jag vet, bryr mig inte just nu.

Jag har varit i Acapulco en gång

...och de har ett hard rock café som jag inte åt på men fotade mig utanför. Jag såg ut som Anita Pallenberg. '60-talets sexigaste kvinna?

Någon gång ska jag ladda upp alla mina dagboksanteckningar från den resan, syftet med dem var ju faktiskt att de skulle upp på bloggen så småningom...

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått.

Titeln är bara somk den är för att det såg så sämst ut att bara skriva "något lite trist".
Något som är lite trist är i alla fall att sedan Spotifys ankomst till mitt liv har jag lyssnat aldeles för lite på Beatles. Sådant duger inte, jag borde inte låta kommersiell skit styra mig sådär.
Abbey Road är bland det bästa som finns, barasånivet.



One two three four five six seven, all good children go to heaven.

I don't believe in killing whatever the reason

John dog för 29 år sedan, herrejösses.
Jag gillar det inte.
Fast tänk om han hade levt, hade han klarat övergången till löjliga kommersiella musikvideor och synthpop med hedern i behåll? Jag tror han är mer legendarisk är Macca, inte bara för att han blev skjuten, utan också för att ingen har sett sådana här musikvideor med John Lennon.
Jag blir ledsen av sådant här. Johnny! Han kan ju inte vara död heller. blärgh!

För att... jag vet inte, fira? har jag gjort en spellista på spotify med lite orginal och lite covers. Tjohej!
Rubriken självfallet upfunnen av J.W.L. själv.
Runner up rubriker:
Dead as a doornail.
Living is easy with eyes closed.
Life is what happens to you while you're busy making other plans.
I don't know which will go first - rock'n'roll och cristianity.

अब सब एक साथ

Idag blev en kille i min klass chockad över att jag aldrig har rökt på, sedan erbjöd han mig att köpa, han hade lite i jackfickan sa han.
Verkar jag som en som röker på mycket?

On another note så är jag lite rädd för att fråga min indiske twitterkompis hur gammal han är, han går i college, så han är ju definitivt äldre än mig, men hur mycket kan man aldrig veta. Tänk om han bara, jaha, du är sexton? men då orkar jag ju inte snacka med dig fastän vi har samma musiksmak, filmsmak och förkärlek för varandras hemländer och -språk.

Buhubuhu. Vilka problem man har.

Bilden snodd härifrån.

Robin Keller

Min allra konstigaste obsession.
Jag vet inte riktigt vad det är jag finner så imponerande med Robin Keller. Jag menar, sångare i ett band som gett ut, vadå? en? skiva. 2006. Dramatenskådis, har småroller i tre svenska filmer och två avsnitt av LasseMajas detektivbyrå. Alltså, det är ju inte som att han är typ Jimi Hendrix eller nåt. Inte är han så värst snygg eller cool heller (Ärligt talat så är hans brorsa Nino mycket snyggare).

Men någonting är det som har någon sorts dragningskraft på mig. Jag tror (vet) att det började i typ nian, när han höll på med en enmanspjäs som han framförde på högstadieskolor, bland annat Vällingbyskolan. Han skulle framföra pjäsen i ett litet klassrum med stolarna arrangerade i halvcirklar i några rader. Om jag vetat vilka följder det skulle få hade jag (kanske) inte satt mig längst fram i mitten (who am I kidding? Jag gillar att obsessa!). Självklart var jag, i mitten, den bästa personen att stirra fientligt i ögonen under en arg scen följd av en lång tryckt tystnad (jag var bra att stirra på under en annan scen också, men den talar vi inte om).Pjäsen var löjligt bra och sen när jag kom hem den dagen googlade jag honom, delvis på grund av hans awesomeness, delvis eftersom han till utseendet var stört lik en kille jag gått i samma klass som i mellanstadiet (och som nu, FYI, går i samma skola som mig igen och nu inte ser ett dugg ut som Keller).

Jag fick inte fram sådär överdrivet mycket information förutom att han var med i ett band. Big deal liksom.

Sedan, efter några månader kanske, så gick vi med skolan och såg filmen Darling, och han var med på slutet, jag kopplade direkt och självklart kände ingen annan igen honom och tyckte därför det var lite udda att jag nästan flippade ur.

Sedan dess har han ploppat upp i mitt liv lite då och då, en gång skulle jag t.ex. leta efter låten Give Peace A Chance på spotify och hittade en skitsnygg cover av den som jag lyssnade på i nästan två veckor innan jag insåg att det var The Slaves som covrat den, Robins band.
Och nu senast såg jag honom i en teaterannons.

Nog babblat. Mindre prat, mer verkstad. Mer indie.



Efter lite video-viddying (åh, där är det igen, a clockwork orange-språket!) har jag insett att daymn!, Nino ÄR mycket snyggare. Men det är ändå Robin som är min grabb :D

Joho

kanske inte helt till hundra procent, men det sa jag inte heller, (eller?) jag tänkte inte säga det så i alla fall.

Jag hade en knäpp dröm i natt...

...Jag var typ i skärgården, med mamma tror jag, jag hade ingen båt, men en jättejättestor golden retriever som kunde simma. När jag säger jättestor så menar jag verkligen det, han var typ två meter över ryggen. Han kunde som sagt simma, så jag fick sitta på hans rygg så kunde han simma mellan öarna, jag blev såklart blöt om benen, för vattnet skvalpade ju upp överallt, men jag behövde inte simma själv i alla fall. Hunden log hela tiden och tungan hängde ut ur munnen på den på det där sättet som den bara gör på riktigt glada hundar.
Sedan var det någon som gav mig en massa tabletter som jag instiktivt visste var knark i olika former, de blandades i väskan med mina migräntabletter, mina ipren och mina grönlila loperamidkapslar, jag skulle inte langa dem eller gömma dem, jag skulle bara ha dem. Ingen sa att jag inte fick ta dem utom jag själv. Jag var rädd för dem.

Det förvånade mig lite faktiskt, jag som är så drogliberal borde inte bli så rädd för en liten påse med ecstacy eller kokain eller morfin (troligen var det lite av varje). Men drogerna i väskan gav mig bara en olustig känsla.

Sedan, när jag kom till skolan på morgonen, rotade i väskan på jakt efter nycklarna och kom på att "shit, jag har ju väskan full med knark". Efter ett ögonblicks tyst inre panik kom jag på att det bara var en dröm, och att det skummaste i min väska var visitkort från frireligiösa typer (jag samlar på såna kort, okej?). Men jag blev verkligen rädd ett tag.

Känner mig hjärntvättad men lugnad.

Musikkalendern

Vill passa på att påminna att jag är en av hjärnorna bakom Musikkalendern. Okej, visserligen är jag den mindre aktiva hjärnan, men jag har tillgång till utkast och spellistor, och har hittat minst tio låtar till den. Det är julens bästa kalender, EMI förlorar, för de är vinstdrivande och egotrippade, och svt förlorar, för jag tillhör inte målgruppen.

musikkalendern.tumblr.com
Anteckna! Bokmärk! Besök!

It really really really could happen

Den här filmen fick jag i mejlen igår. You've got one new mail from Blur.

Håhåjaja. Den ska man alltså se. Nej fyfan vad jag klommer gråta av den, det var deras absolut sista gig i somras, jag missade min chans, jag kommer ALDRIG få se dem. ALDRIG. Min tröst är väl kanske Gorillaz då, de släpper nytt i vår om allt går som det ska, men vad fan, hur ser gorillazkonserter ut? Det är ju knappast vackra underbara Damon Albarn som står på scenen och är bäst i sig själv.

Men det kan ju vara fint ändå, vem vet?
Filmen fick (obviously) sitt namn av blurlåten No Distance Left To Run som jag tidigare bloggat om. Woop!

Vad vi äntligen blev av med under 00-talet

Det tog ett tag, och visserrligen uppkom de också mer eller mindre under 00-talet (Big Brother '99), och visserligen finns de fortfarande i viss mån kvar (Paradise Hotel, Tila Tequila), men tack gud för att vi äntligen slipper de satans dokusåporna!
Aldrig mer! (så sa de efter första världskriget också, men det här är viktigare)

Billy

Nejmen. Nu hittade jag honom på ReverbNation också. (han är också med i tsooltävlingen you see)
jag kanske verkar som en stalker, men jag lovar att det bara är slumper. Okej det kanske är lite stalkigt att nu kolla upp honnom på facebook, men vaddå, han fotade ju.

Decenniets kändisdöd

Ett gäng nominerade här, vi börjar med nomineringen och ser sen ut en vinnare.

Alec Guinness
Lolo Ferarri
George Harrison
Dee Dee Ramone
Johnny Ramone
Anna Nicole Smith
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Maharishi Mahesh Yogi
Mitch Mitchell (jimi hendrix experience)
Billy Mays
Ron Asheton (iggy and the stooges)
Michael Jackson
Patrick Swayze

och så i första ronden sorterar vi ut dem som vi själva skiter i. That leaves:

George Harrison
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Maharishi Mahesh Yogi
Mitch Mitchell (jimi hendrix experience)
Ron Asheton (iggy and the stooges)
Michael Jackson

och i andra ronden eliminerar vi dem som media struntade i

George Harrison
Ingemar Bergman
Heath Ledger
Michael Jackson

och sen i tredje ronden är det dags att beatämma sig. vem skapade största mediafuzzet?
George Harrison borde ha gjort det, men jag minns inte det, herregud, det var 2001 ju, han är ute.
Ingemar Bergman skapade intellektuellt mediafuzz, men de dumma får mer plats i media, så han går också bort.
Den underbara som tog en överdos från ett liv där han var på toppen av näringskedjan men hade sömnsvårigheter, tog en överdos och dog, eller han den misstänkta pedofilen som ingen riktigt vat vad som hände med, för man tror ju inte på kvällstidningarna, och wikipediaartikeln är så lång att man inte får urt någon information från den.

Eftersom jag inte bara går efter vad media anser så skulle jag vilja säga att Heath Ledger vinner. Och på min personliga lista kommer George Harrison tvåa (han hade ju ändå levt länge, upplevt mycket och varit förberedd på att dö. Inte alls lika tragiskt som Heaths död). På den populistiska listan kommer nog däremot Michael Jackson på delad förstaplats med Heatl Ledger.

Men ni vill inte höra något om Michael Jackson, ni är väldigt trötta på honom

Jag skulle lägga ett youtubeklipp här, men alla Heatklipp var equally underbara, så ni får en bild istället.

Tjena

hittade just ett underbart filmklipp. insåg sen att det var billy som filmat. han som stod bredvid oss på soundtrack på grönan och har sett femton konserter med dem. jajamen.

Oh, who among them do I think could destroy me?

Det känns som att alla gör roliga saker och träffas och har kul utan mig. Visst, jag är en massa med folket i klassen, men mina gamla vänner som jag värderar högre än det mesta då? Känns som om ingen bryr sig om att fråga mig om jag vill vara med på grejer.

Bara för att jag inte vill vara med på allt betyder inte att jag inte vill bli tillfrågad ibland.

Decenniets dummaste modefluga

Börjar få lite brottom med att sammanfatta decenniet nu. Imorgon är det första advent och julen närmar sig med stormsteg, sen är det nyår och vips så är vi inne på tiotalet för första gången sedan den edvardianska eran.
På agendan idag står mode. Klädmode, that is. Precis som alla andra decennier sedan sjuttiotalet så har 00-talet haft en del riktigt puckade trender. Nu ska vi kröna den fulaste, och kanske också den bästa, vem vet?

Det var under 00-talet som häng blev populärt. Häng och oversize i allmänhet, på gott och ont. Big ass chains, hoodies, truckerkepsar, bling bling och enorma sneakers är andra element som hör hiphopkulturen till, men eftersom jag avskyr den amerikanska delen av den kulturen, och dessutom inte kan ta hänsyn till subkulturer i denna mycket allmäna analys så får de mest extrema fallen av hiphopidioti vara.

Emo- och tonårspunkkulturen fick sig också ett uppsving och det blev i somliga kretsar högst fashionabelt med skärsår. Deras tvärrandiga strumpyxor (oftast i svart/lila eller svart/rött) är något som jag minns starkt från mitten av decenniet. Deras lilla subkultur förde också med sig att Converses Chuck Taylor All-Stars (älskat barn...) fick ännu ett uppsving och nu har nästan alla ett par av dessa tunnsulade men åh så vackra och underbara skor.

Ett tag var kamoflaguemönster och militärbyxor och whatnot otroligt populärt, minns ni det? Och ett tag i mitten av decenniet var jättespetsiga damskor högsta mode. Och uggsen som fortfarande är populära kan jag fortfarande inte förstå poängen med.

Halva decenniet var bootcutjeans sjukt populära, så populära att jag såhär i efterhand inte kan förstå hur smala jeans någonsin blev populärt.
Här kommer något som kommer få er att sucka nostalgiskt: capribyxor. Självklart hade ni ett par capribyxor. Eller piratbyxor, eller både och kanske? Jag hade ett par orangea capribycor med snoddar längst ned, när jag säger orange menar jag inte sådär snyggt brandgult utan mer... tänk Hare Krishna. Jag hade ett par piratbyxor också, fast de kanske snarare var avklippta jeans. Ett annat byxmode som kom var bermudashortsen. Vad i hela friden badade killar i innan bermudashots? Och så var det tröjorna, minns ni WE? Jag minns så väl att halva min klass i sexan ägde en we-tröja, så underbart opersonligt tryck. Efter att trenden med opersonliga WE-tryck dött så blev det modernt med skärp i midjan, mycket bättre tycker jag eftersom det kan varieras mer och inte är beroende av ett märke. woo!

Vinnaren i den här kategorin är nog ändå crocsen. Foppatofflorna. Om de nu räknas, modeeliten har ju aldrig erkänt dem... men det som folk klär sig i är ju modet, per definition.
Jag tror inte jag behöver förklara varför de vinner.


snyggaste modet, ja, det går nog inte att säga. Jag skulle vilja säga att det fina grungeiga folkrockiga herrmodet med välsittande flanellskjorta (andra material funkar också, men det måste vara rutigt), jeans och skäggstubb eller till och med helskägg. Det är fint. Det ser ut som Fleet Foxes. Men troligtvis är det bara jag som är med min tid och gillar det som är modernt just nu.

Lite bilder kanske?

Tycker om

Lite fina bilder bara.

Oooooo... Foxy Lady! (Here I come, baby)

...sådär ungefär tänkte nog min gamla dreadlock när den lånsamt arbetade sig tillbaka in i min hjärna och beordrade mig att ta tillbaka den.
Den är tillbaka nu. Fast på min vänstra sida istället för högra. Dreaden. Min lilla dreadlock som jag älskhatade hela sommaren.

Jag längtar tills den är redo för pärlor. Då kommer jag se ut som Jack Sparrow, fast snyggare, och Johnny Depp blev People Magazines sexigaste nu levande man i år så det säger inte lite.

Blir hemghorda dreadlocks snyggt i tunnt skandinaviskt hår? undrar ni kanske... och nej, det ser ut som skit, i alla fall i början.. Men jag bryr mig inte <3

Det är för övrigt (tyvärr?) inte jag på bilden.

Va?

Ursäkta om jag låter dissig. Men FUCK Emmaboda! Jag blev just inbjuden att delta i ett facebookevent, att följa med till emmaboda.

Nej tack.

För få dagar, för litet/töntigt/sämst, och för dåligt ställe (Småland, nej!). Okej; Krunis, Detektivbyrån och Skansros låter ju rätt trevligt, men artisterna gör ju sommarturnéer, right? Och de åker på så många trevliga festivaler som möjligt, i alla fall de svenska artisterna lär komma till rätt många festivaler i svea rike. Krunis kommer till P&L också, och dit kommer också The Ark. The Ark överglänser det mesta i min nostalgiska romantiserade värld. Och P&L ligger mitt i stan, en hyfsat stor stad också. Bekvämlighetsfaktor sju miljoner.

Min första prioritet sommaren 2010 är Paris, min andra prioritet är Peace & Love, min tredje prioritet är att undvika roadtripping i Amerikat, På Drift är ingen familjeförteelse, okej?

Han är min idol

Och på hans tröja står det "Nerds 2² ever".

Monsters of Folk

Vad gjorde du i torsdags? Satt du hemma och kollade på Mammas Pojkar? Jag var i filadelfiakyrkan på St Eriksplan och såg Monsters of Folk live. Jag började lyssna på dem i måndags(?), enbart för den här konsertens skull, och nu har jag, enligt last.fm lyssnat på 114 spår med dem. Dessutom har jag lärt mig spela låten Temazcal.

Monsters of Folk är en så kallad supergroup, ungefär som The Dirty Mac, gruppen som sattes ihop inför The Rolling Stones Rock and Roll Circus 1968. The Dirty Mac bestod av John Lennon på sång och kompgitarr, Eric Clapton på lead guitar, Mitch Mitchell på trummor och Keith Richards på bas (och Yoko Ono på gnäll, men det räknas nästan inte). Kort sagt var det helt enkelt en blandning av en massa jättebra band. I Monsters of Folks fall är det tre folkrockband/artister som gått ihop. Jim James från The Bright Eyes, Conor Oberst och Mike Mogis från My Morning Jacket och M. Ward.

Deras självbetitlade debutalbum är en härlig blandning av folkrock, lite smått gubbig rock, klockren country och något som jag nästan skulle kalla folk/RNB (vilket jag inte ens trodde var möjligt).

Konserten var skitbra och mysig i början, sötseg som dumlekola efter ett tag, seg som ett sluttuggat tuggummi i slutet av mitten, och lite smått brutal och fartig och jätteawesome på slutet. Bandet var klätt i mörka kostymer med vit skjorta och slips, jojomen, fint ska det vara. Conor Oberests finskor var alldeles blankputsade så att de glänste i strålkastarljuset.

Nu orkar jag inte skriva mer, jag har retorikläxa nämligen. Glöm inte att kolla upp bandet.
Videon är från någon annan konsert, men whut evaaaaah!

Några rätt så awesome foton på mig genom tiderna.

Halloween 2004

Musikalisk 2004

Naturnära storasyster 2004

Jokern 2005

Som en kanin meed ADHD som Sara sa... 2005

Världsvan Londonfjortis 2007

Musikalisk 2008

Min spegelbild i Communion 2009

Naturnära i Tyskland 2009

John Lennon New York-tröja och jacka från Chinatown. Tidigare idag.

The places where all the veins meet

'Cause it's a bittersweet symphony this life...
Bittersweet Symphyny av The Verve. Den har väl alla hört förhoppningsvis. Har alla hört The Last Time (1965) av Rolling Stones? Nej? Den är inte så bra, så det är lungt om ni inte har hört den. Lyssna lite snabbt på början av den.


Känns det igen? Nej? Ackordföljden? Kanske? Men snälla lilla, sluta vara så långsökt. Allt är inte konspirationer herregud. Jo. Jamen här då. The Andrew Oldham Orchestra gjorde en instrumental version av låten på sin skiva The Rolling Stones Songbook (1966).

See where I'm going?
Nu är det inte jag som kommit på detta, utan det har varit ett välkänt faktum länge, och Stones har fått sin beskärda andel eller mer av The Verves inkomster. Men det kunde kanske ändå vara intressant att veta. Tjohej.

Sen finns det människor som inte har någon skam i kroppen alls utan bara misshandlar vacker musik och... Yo Kanye, I'mma let you finish, but The Verve did one of the best versions of their own song ever!
Alltså... la la la? Kom igen, jag som trodde till och med Kanye West kunde bättre än så.

Dasvidaniya

Det här är en underbar film. Jag såg den på en KLM-flight mellan Amsterdam och Mexico City. Någonstans över Kanada, i en boeing 747, satt jag och grät och grät och grät och grät ända tills jag fick vätskebrist och ont i huvudet.

Det handlar om 37-åringen Amar Kaul, som får reda på att han har en elakartad tumör i magen, han inser att han har kastat bort sitt liv och gör upp en lista på saker han måste göra innan han dör. Ni vet, träffa sin gamla barndomskompis igen, lära sig spela gitarr, dricka alkohol för första gången, bli kär och så vidare. Han är som ni märker en ganska oerfaren kille. Men herregud vad jag smälte av filmen, Amar har ett hjärta av guld och är en av de mest sympatiska karaktärerna jag någonsin har haft nöjet att se i en film.

Jag skulle rekommendera filmen starkt om den gick att få tag i. Nu gör den tyvärr inte det. Eller... den går att beställa på amazon.com, men då skickas den först till USA från Indien och sedan till Sverige från USA, känns lite omständigt. Så egentligen vet jag ju inte varför jag berättar allt det här, ni kommer ju ändå aldrig få se filmen.

Jag lovar; om jag får den i julklapp så bjuder jag in hela stan på filmkväll

Jag vet att man inte får spamma, men seriöst. jag SKA vinna.

Min gitarrlärare

Ungefär varannan tisdag kommer jag hem och tänker "Herregud, jag ÄLSKAR min gitarrlärare!". Alltså, jag har ju gitarrlektion varje tisdag, men precis som med allt annat så har vi ju våra ups and downs. Idag hade jag lektion en hel timme tidigare än vanligt och när jag kom dit satt några fjortisar i musiksalen och sjöng (falskt, ska kanske tilläggas) med i någon såndär populärmusik, Lady Dadda eller Kattis Perry eller vad det nu är för dunkadunka ungdomarna lyssnar på nuförtiden. Jag kände mig lite malplacerad och sa något världsvant i stil med "eeh, ja hej, jag ska ha eh gitarrlektion med Scott", fjortisen som öppnat dörren såg ut som om hon tyckte jag var dum i huvudet och gick och sa till Scott att jag var där. Han bara "yeah, we should probably find somewhere else to be", fjortisarna bad att få låna Scotts dator så att de kunde vara inne på YouTube och hörde honom prata svenska för första gången (okay, den här, uh, switchen, är till dattorn och den här är till sången, okay, bra).

Sen skulle vi då spela gitarr och började som vanligt med "What did we do last time? right, okay, so that one was a bit hard, what do you wanna do today". Aldrig uppföljning, bara nytt nytt nytt. Jag tyckte vi skulle spela en låt med Monsters of Folk, eftersom jag ska se dem på torsdag, vi letade upp låten Temazcal och spelade den.

Scott blev skitglad och bara "Wow, this is a great song, really good song. If you like these guys you'd love, um, what are they called? Um, the Flaming Lips? Yeah... this was a really great song, is there anything else you'd like to play?" Så jag bara "Yeah, there's this song called Coming Down Cold" och han sökte på den låten.
- Coming Down Cold by Ebbot & Mattias, that's the one? So is that, uh, Ebbot... and my old neighbor?
- Yeah... He's had his kid now, by the way.
- Really? So she WAS pregnant?

*smärta*

Återigen så blev han glad över låtvalet ("You always seem to pick these really awesome songs that I've never even heard of"). Sen kollade vi på YouTubekommentarerna och skrattade lite åt månniskor i allmänhet. Han undrade om det var en film eller tv-serie eller vaddå? och jag sa att jo, det är en tv-serie i fyra delar, du borde se den.

Efter den låten (som för övrigt gick skitbra och lät jättesnyggt) så frågade han Wanna play another song? We're really on a roll today och skrev, utan att jag ens svarat,in The Soundtrack of Our Lives i sökrutan och berättade att han tycker att Sister Surround är en så himla bra låt och att den hade varit världens hit i Boston när den kom ut och han fortfarande bodde där. Sen spelade vi den också och pratade om att de är så pretentiösa men på samma gång helt sjukt oseriösa, och att det är bra, för det är jobbigt med folk som tar sig själva på för stort allvar.

Nu ska jag lyssna på Bob Dylans nya julskiva som jag inte har betalat för trots att alla royalties går till välgörenhet, fy på mig.

Här är låtarna vi spelade idag:

The Soundtrack Of Our Lives

Undrar du också vad det där var nyss? Om man postar upp länkar och widgets och whatnot så kan man vinna tio biljetter till någon konsert 2010. Just nu ligger jag etta, klicka så mycket ni kan på grejerna så får jag mer poäng.
Vill du hjälpa till så mejla mig eller kommentera nedan så skickar jag dig lite länkar du kan klistra upp här och var, så får jag mer poäng och kan ta med dig på en tsoolkonsert nästa år.

tjoho!!
Det hela funkar bara om man är med i deras street team, vilket man kan bli medlem i om man klickar på någon av grejerna nedan... somehow.

Kom igen nu, hjälp till allt du kan.