måndag 15 februari 2010

Could be an organ donor the way I'd give up my heart.

Den där förra låten alltså. Den där förra låten.
Texten förföljer mig med sitt "Åh, någon älska mig för en minut, även om det inte är på riktigt".

En person önskade mig glad alla hjärtans dag idag (och mamma, hon räknas inte). En person var rätt lagom tyckte jag, särskilt som jag har pratat med en sidådär tre pers på hela dagen.
Det är knäppt hur såntdär kan göra ens dag, liksom att en upptagen människa som jag ändå inte skulle kunna eller knappt ens vilja vara ihop med kan göra en så glad genom att säga att, jo det är kommersiell skit, men du, glad alla hjärtans dag ändå. Sen var det väl kanske egentligen tekniskt sett inte idag det hände. Eller det var idag men idag är ju inte idag, idag är ju imorgon. Klockan 00:14, gud vad datum är förvirrande såhär dags.

Jag har henna på vänsterhanden. Så har man när man gifter sig i somliga delar av världen (läs: norra Indien). Jag ska inte gifta mig, jag lovar. Och även om jag skulle det så skulle jag ge fan i att gifta mig ens i närheten av alla hjärtans dag. Usch. (Däremot kunde jag lätt tänka mig att gifta mig med någon från norra Indien. Mums på nordindier alltså, utseendemässigt i alla fall.)

Det ser inte ut såhär längre. Hennapastan har ju flagnat av, så nu är det ljusare orangebruna märken i huden. Just so you know. Och jag gjorde det själv också. Hela tatueringen.
(Rubrik av OutKast, trodde ni aldrig va?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar